 |
| Vandrande smargdflickslända Lestes barbarus, hane, Ottenby 30/6. Foto: Pav Johnsson. |
När vi började med vår blogg de sista dagarna i april hade vi en tanke om en serie inlägg om dels de arter som ännu inte setts här men som lär göra det snart och dels om de tillfälliga arter som vi trodde skulle dyka upp igen. Vi har portionerat ut dessa artporträtt under maj och juni, men aldrig kunde vi tro, att det skulle bli akut läge att lägga ut så många. Först var det vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii vars färdiga text skulle läggas ut med rubriken ”Snart i Sverige igen?”. Redan samma dag var den inaktuell och sedan dess har arten rapporterats på minst fyra platser med över 25 ex. Bara några dagar senare tvingades vi i förtid publicera vår text om Anax parthenope, som även den nu rapporterats på flera platser sedan dess. Men det tog inte slut där, idag var det dags igen.
Tidigare under veckan hade vi diskuterat om man inte skulle ta och aktivt leta efter vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus i Skåne. De senaste obsarna av flera rariteter och det varma vädret hade aktualiserat arten i våra medvetanden. Därför kollade jag med flygbilders hjälp upp lämpliga platser att börja på. Vandrande smaragdflickslända har nämligen väldigt specifika biotopkrav, eller åtminstone brukar de dyka upp på typiska platser. Detta ska helst vara små vattensamlingar, närmast pölar, som torkar ut under säsongen. Vattenfyllda sänkor mellan sanddyner är exempel på detta. Men vi hann inte ens ge oss ut innan det var dags.
På Ottenby fågelstation slog man nämligen till med de första två fynden av vandrande smaragdflickslända sedan 1963. Först hittades en hona i Helgolandsfällan och senare en hane också, och som om det inte var nog dessutom en hane vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii. Lägg ihop detta med obsarna i Albrunna häromdagen och Öland framstår plötsligt som Sveriges raritetstrollsländemecka, helt i klass med den position ön har för fågelskådare.
Vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus är sedd i Sverige och Skåne en gång, 1963, av Kjell Ander på Kullaberg. Den har ökat dramatiskt i norra Europa under de senaste decennierna. Två fynd har gjorts i Danmark (2005 och 2010). Första fynden i England gjordes 2002 och sedan dess är den så gott som årlig och har försökt reproducera sig.
Eftersom den setts i Sverige finns den med i ”Trollsländor i Sverige”, så vi berör endast kort dess utseende här och nu. Den liknar mest mindre smaragdflickslända Lestes virens, då de båda har gult i ”nacken”. Flera karaktärer skiljer dessa åt, inte minst det tydliga tvåfärgade vingmärket. Observera att samtliga smaragdflicksländor Lestes spp ibland kan tyckas ha tvåfärgat märke, men inte som på vandrande smaragdflickslända där detta verkligen är iögonfallande. Båda könen har detta, liksom en annan mycket bra karaktär: tydligt gula, breda skulderlinjer. Skulderlinjer har de andra arterna också, men inte alls så här breda och markanta i alla dräkter. Ser man en smaragdflickslända med båda dessa karaktärer bör man kolla den noga och då även andra detaljer, som t ex hanens analbihang och honans äggledare.
Nu hoppas vi få anledning att återkomma akut även om de andra arterna vi förberett texter om eller tänkt ta upp, som Sympetrum pedemontanum, Sympetrum meridionale, Erythromma lindenii, Orthetrum brunneum, Aeshna crenata och Gomphus flavipes. Crocothemis erythraea, vandrande mosaikslända Anax ephippiger och Lestes viridis har vi redan bloggat om. Om man får önska något i det här sammanhanget så låt det ske i Skåne nu och inte bara på Öland! Själv drar jag imorgon på Dragonfly Summer Camp i nordöstra Skåne - hoppas vi ses där!
Tidigare under veckan hade vi diskuterat om man inte skulle ta och aktivt leta efter vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus i Skåne. De senaste obsarna av flera rariteter och det varma vädret hade aktualiserat arten i våra medvetanden. Därför kollade jag med flygbilders hjälp upp lämpliga platser att börja på. Vandrande smaragdflickslända har nämligen väldigt specifika biotopkrav, eller åtminstone brukar de dyka upp på typiska platser. Detta ska helst vara små vattensamlingar, närmast pölar, som torkar ut under säsongen. Vattenfyllda sänkor mellan sanddyner är exempel på detta. Men vi hann inte ens ge oss ut innan det var dags.
På Ottenby fågelstation slog man nämligen till med de första två fynden av vandrande smaragdflickslända sedan 1963. Först hittades en hona i Helgolandsfällan och senare en hane också, och som om det inte var nog dessutom en hane vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii. Lägg ihop detta med obsarna i Albrunna häromdagen och Öland framstår plötsligt som Sveriges raritetstrollsländemecka, helt i klass med den position ön har för fågelskådare.
Vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus är sedd i Sverige och Skåne en gång, 1963, av Kjell Ander på Kullaberg. Den har ökat dramatiskt i norra Europa under de senaste decennierna. Två fynd har gjorts i Danmark (2005 och 2010). Första fynden i England gjordes 2002 och sedan dess är den så gott som årlig och har försökt reproducera sig.
Eftersom den setts i Sverige finns den med i ”Trollsländor i Sverige”, så vi berör endast kort dess utseende här och nu. Den liknar mest mindre smaragdflickslända Lestes virens, då de båda har gult i ”nacken”. Flera karaktärer skiljer dessa åt, inte minst det tydliga tvåfärgade vingmärket. Observera att samtliga smaragdflicksländor Lestes spp ibland kan tyckas ha tvåfärgat märke, men inte som på vandrande smaragdflickslända där detta verkligen är iögonfallande. Båda könen har detta, liksom en annan mycket bra karaktär: tydligt gula, breda skulderlinjer. Skulderlinjer har de andra arterna också, men inte alls så här breda och markanta i alla dräkter. Ser man en smaragdflickslända med båda dessa karaktärer bör man kolla den noga och då även andra detaljer, som t ex hanens analbihang och honans äggledare.
Nu hoppas vi få anledning att återkomma akut även om de andra arterna vi förberett texter om eller tänkt ta upp, som Sympetrum pedemontanum, Sympetrum meridionale, Erythromma lindenii, Orthetrum brunneum, Aeshna crenata och Gomphus flavipes. Crocothemis erythraea, vandrande mosaikslända Anax ephippiger och Lestes viridis har vi redan bloggat om. Om man får önska något i det här sammanhanget så låt det ske i Skåne nu och inte bara på Öland! Själv drar jag imorgon på Dragonfly Summer Camp i nordöstra Skåne - hoppas vi ses där!
/Magnus
Uppdatering 11 juli: Sedan de första två fastnade i fällan har ytterligare drygt 15 individer hittats friflygande kring fågelstationen. Detta kan indikera en reproduktion i närområdet, som innehåller gott om biotoper som är som gjorde för arten (grunda, lagunliknande vatten som torkar eller nästan torkar ut).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar