onsdag 20 juli 2011

Dags för Expedition Sahlbergi 2011

Tundratrollslända (bild lånad från internet - fotograf okänd)

Förra året gjorde vi en resa till nordligaste Norrland. Vi besökte Abisko för att främst se några sällsynta växter. Vi var även på Pältsan, berget alldeles sydväst om Treriksröset för ännu några växter (och fjälltrollslända Somatochlora alpestris) men några dagar befann vi oss även vid Pulsujärvi, en av Sveriges allra mest avlägsna platser. Pulsujärvi ligger i östra kanten av det stora våtmarksområdet Taavavuoma. För att komma dit utgår man från stora vägen mellan Övre Soppero och Karesuando. Därifrån leder en grusväg västerut 5-6 mil rätt ut i ingenting. Där den slutar ligger ett antal hus - området är populärt för fiske. Naturen är märklig med fjällbjörk i sanddynelandskap.

Vuomajärvi på måndagskvällen
Vi kom hit en sen kväll - en måndag - i slutet av juli förra året. Det var en paradisisk kväll - nästan molnfritt och vindstilla och vi slog läger vid en sjö - Vuomajärvi. Nästa dag skulle vi leta efter Sveriges minst sedda och kända bofasta trollslända - tundratrollslända Somatochlora sahlbergi - en art som nästan ingen sett. Från Pulsujärvi var planen att gå ytterligare 6-7 km västerut till sjön Davvajavri (Tavvajaure), runda denna och leta i våtmarkerna väster om sjön. Vi somnade den kvällen fulla av tillförsikt.

Vuomajärvi på tisdagsmorgonen
Vi vaknade morgonen därpå till dimma och kyla, något som väderprognoserna inte alls hade sagt något om. Men att området norr om Kiruna knappt "finns" i väderprognoserna blev vi varse senare också. Vi satt vid vår camp en hel dag och frös och hoppades på bättre väder. Förgäves. Men på kvällen lyssnade vi på SMHI på radion och hörde det förlösande "för morgondagen förväntas soligt i hela norra Norrland".

Onsdagsmorgonen kom. Himlen var alltjämt helt klädd i mörka moln - inte en blå fläck gick att hitta. Regnet hängde i luften. Radion igen: "idag blir det soligt i hela Norrland....utom möjligen allra längst i norr". Möjligen kunde de skippat - det var skitväder och inte en chans att se en slända. Vi åkte till Pältsan i stället för tre dagars fjällvandring.

Förmodligen den lokal där tundratrollslända sågs 2010
Vi hade dock en dag kvar efter Pältsan och åkte tillbaka till Pulsujärvi. Nu hade vi haft kontakt med omvärlden och fått reda på att norrmannen Hans Olsvik hade sett två tundratrollsländor Somatochlora sahlbergi samma dag vi kom dit - på måndagen i det fina vädret. Och bara halvvägs till sjön. Bara 3-4 lättvandrade kilometer från där vi campade. Men på morgonen var det samma öde igen - moln vart än man såg. Men nu var det så pass nära och så enkel promenad att vi i alla fall bestämde oss för att ta en titt på lokalen. Så vi gick dit och på bilden längst ner kan ni se det bisarra och desperata - en av oss som letar sländor iförd regnponcho (och rejält fladdrande håv - det blåste inte så lite heller). Sjön, för vi tror att vi var på rätt ställe, låg precis vid trädgränsen - tre av sjöns sidor var omgivna av skog, men västerut var det öppet mot stora myrmarker.

Miljöbild från Pulsujärvi
Vi såg ingen tundratrollslända Somatochlora sahlbergi förra året. Men vi gillade stället och ensligheten. Dessutom vill vi ju gärna eftersöka den under skapliga väderförhållanden. Därför åker vi dit igen. Vi åker på fredag och blir borta tio dagar. Vi ska försöka se lite andra nordliga sländearter också - inte minst grön flodtrollslända Ophiogomphus cecilia, men vårt huvudmål är utan tvekan sahlbergi. Det kommer krävas tur med vädret och just nu ser väl inte långtidsprognoserna jättetrevliga ut. Men det kan snabbt ändras och så här långt norrut är vädret ofta väldigt lynnigt och svårt att förutse, vilket vi alltså mer än väl märkte förra året. Vi är alltså oerhört medvetna om att vi kan misslyckas igen. Men vi vet också att vi aldrig kommer se någon tundratrollslända Somatochlora sahlbergi utan att försöka.

/Ola
Ola ber till högre makter om bättre väder. Pulsujärvi 2010

tisdag 19 juli 2011

17/7: dvärgflickslända

Dvärgflickslända (2 honor), Grytkärren 20/6 2009
Den gångna helgen var en av oss (Ola) på Hultsfredsfestivalen i norra Småland tillsammans med en god vän. Eftersom denna vän också insett tjusningen med trollsländor gjordes på söndagen en liten omväg till sydligaste Östergötland för att se några arter som inte förekommer i Skåne, åtminstone med den kunskap vi har idag.

Grytkärren
Valet för exkursionsmål heter Grytkärren, och ligger några mil nordväst om Kisa. Lokalen är känd för att dvärgflickslända Nehalennia speciosa, som tidigare ansågs utgången ur landet, återfanns här för några år sedan. Den har sedan setts i goda antal varje år. Jag har besökt lokalen både 2008 och 2009, men efter att inte ha sett dvärgflicksländor Nehalennia speciosa på två år kändes det som det var dags igen eftersom jag ändå var i närheten relativt sett. Dessutom hade inte Kristoffer, min medresenär, sett den alls.

Dvärgflickslända, hane. Grytkärren 17/7 2011
Det verkar som juni är den bästa månaden för att se dvärgflickslända Nehalennia speciosa och både när vi var här vid midsommar 2009 och enligt rapporter i år har det setts hundratalet individer. Riktigt så många såg vi inte denna gång - enligt Artportalen brukar besök i juli oftast bara ge ensiffriga antal men observationer har gjorts ända till början av augusti. Efter 10 minuters eftersök såg jag snabbt en hona som bara satt still någon sekund och försvann i samma ögonblick som jag skrek på Kristoffer, som var en bit bort. Men en stund senare fick jag en blixtsnabb skymt av något lågt flygande som jag knappt hann se vad det var, men det kändes rätt. Men borta igen. Men två snabba håvslag på måfå senare satt en hane och en hona tillsammans i håven. De gömde sig med andra ord väl så det gäller att vara vaksam och ha rätt sökbild om man vill lyckas. Det är samma känsla som jag hade första gången jag var här - 2008, även då i mitten av juli. Vid besöket i juni (2009) var de däremot mycket lätta att se trots likartat väder som vid årets besök.

Starrmosaikslända, hane. Grytkärren 17/7
Besöket vid Grytkärren gav även två myrflicksländor Coenagrion johanssoni - den andra arten som inte finns i Skåne, några starrmosaiksländor Aeshna juncea och en blandad kompott av vanliga arter. Det är en mycket fin lokal och vi får hoppas att den hålls fri från igenväxning - jag har en känsla av att tallplantorna tagit sig längre ut i kärret på bara de år jag besökt lokalen.

Vägbeskrivning till Grytkärren:
Från Ulrika, kör först en kort liten bit mot Vikingstad men ta strax av mot Boxholm i stället. Efter ganska många (7-8) km står skylt mot "Pikedal" åt vänster. Precis där, ta i stället höger in på skogsväg. Där denna delar sig efter en knapp km - håll vänster. Strax innan gård på höger sida - ta höger in på en annan skogsväg. Efter drygt 500 meter slutar denna vid en vändplats. Parkera där, fortsätt per fot över den lilla ryggen i vägens förlängning och ner på andra sidan. Efter 2-300 meter (d.v.s. från vändplatsen) är man nere vid kärrets kant. Bäst för sländor är det kring den lilla gölen och i det av trädplantor minst bevuxna området öster om gölen. Stövlar behövs, men med det på fötterna är det ganska lättgånget.

Andra arter som observerats här inkluderar månflickslända Coenagrion lunulatum, gungflymosaikslända Aeshna subarctica, mindre glanstrollslända Somatochlora arctica, citronfläckad kärrtrollslända Leucorrhinia pectoralis och mindre sjötrollslända Orthetrum coerulescens.
/Ola

måndag 18 juli 2011

Några spännande svenska fynd i landet hittills under 2011 (uppdaterad 19/7)

Vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus, Ottenby 10/7.
Ingenstans publiceras det vad vi vet en sammanställning eller motsvarande över de intressanta fynd som görs av trollsländor i Sverige. Det saknas ett forum för detta, samtidigt som intresset antagligen är större än någonsin. Inte minst märks detta förstås på mängden spännande fynd av t ex digniteten nya landskapsfynd. I ett försök att råda åtminstone lite bot på denna brist kommer vi att här på bloggen då och då sammanställa de mest spännande fynden som rapporterats på Artportalen. Glöm inte att, som man brukar säga i fågelskådarsammanhang, samtliga fynd ännu ej är granskade/godkända för publicering. Något fynd kan alltså falla bort när validerarna sagt sitt. Vi känner till fler mycket intressanta fynd, men dessa har ännu ej rapporterats så vi får återkomma till dem. Observera att vi endast har med förstafynd för respektive landskap även när det i år gjorts fler fynd i ett visst landskap.

Vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus
- 2-10 ex Ottenby fågelstation, Öl 30.6- 18.7 Ottenby fågelstation m fl. Första fynden i landet sedan 1963.

Kraftig smaragdflickslända Lestes dryas
- 40 ex Starräng N Ursviken, Skellefteå stad, Vb 15.7 David Andersson, Pav Johnsson. Ny landskapsart.

Dvärgflickslända Nehalennia speciosa
- 1-10 ex Ekeby mosse, spången, Sala stad, Vstm 14.6 Krister Ekman.
Ny landskapsart.
- 1 hane Långkärren, 250 m N Långstorp, Västra Harg, Ög 28.6 Tommy Karlsson. Ny lokal.
- 1 hane Hultamaden, Tranås, Sm 10.7 Jan Pröjts.
Ny landskapsart.

Griptångsflickslända Coenagrion armatum
- 20 ex Landträskdammen, Martebo, Gtl 25.5 Phil Benstead.
Ny landskapsart.

Månflickslända Coenagrion lunulatum
- 1 ex Vuollerim, Lövgården, Jokkmokk, Lu lpm 25.6 Mats Karström. Ny art för lappmarken.

Grön mosaikslända Aeshna viridis
- 1 larv Villanäs, Umeå socken, Vb 30.4 Kerstin Årdahl.
Ny landskapsart.

Vassmosaikslända Aeshna serrata
- 2 hannar Albrunna kalkbrott, Södra Möckleby, Öl 26.6-12.7 Lars G Petersson m fl. Kan tyda på att arten nu är bofast i landskapet.

Anax parthenope
- 1 hona Fyrträdgården, Ölands södra udde, Ås, Öl 6.6 Ottenby fågelstation. Andra fyndet i landet.
- 1 hane (trol minst två ex) Albrunna stenbrott, Södra Möckleby, Öl 26.6-13.7 Lars Rigbäck m fl. Tredje fyndet i landet.

Tidig mosaikslända Brachytron pratense
- 3 ex Pankfors Tönnånger, Skog, Hls 7.6. Stefan Persson.
Ny landskapsart.
- 1 ex Hällekilssättern, Övre Ullerud, Vrm 16.6 Raimo Neergaard, Björn Arvidsson. Ny landskapsart.

Sandflodtrollslända Gomphus vulgatissimus
- 1 ex Pankfors Tönnånger, Skog, Hls 7.6. Stefan Persson.
Ny landskapsart.

Gulfläckig glanstrollslända Somatochlora flavomaculata
- 2 ex Mödänge badplats, Bollnäs, Hls. 5.7 Kurt Johansson.
Ny landskapsart.

Tvåfläckad trollslända Epitheca bimaculata
- 1 ex Ottersjön Östra, Dagsås, Hl. 5.6. David Andersson.
Ny landskapsart.

Vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii
- 3 hannar, 1 hona, äggläggning. Skansen, Simrishamn, Sk. 3-15.6. Sven Jönsson.
- 1 hona, äggläggning. Limhamns kalkbrott, Malmö, Sk. 21.6. Mats Wirén.
- 15-20 ex, parning. Albrunna stenbrott, Södra Möckleby, Öl 26.6-12.7 Lars G Petersson.
- 3 hannar, 1 hona. Sölve grustag, Sölvesborg, Bl. 27-28.6. Jörgen Westergren.
Ny landskapsart.
- 1 hane Ottenby fågelstation, Ås, Öl, 30.6. Ottenby Fågelstation.
- 1 hane Järavallen Badsjöarna, Västra Karaby, Sk. 5.7. Per Olof Lippe.
- 1 hane Greby stenbrottsdammar, Räpplinge, Öl, 9.7. Lars Rigbäck, Claes Möllersten, Leif Tägtström.





Uppdaterades 19/7 med fler nya landskapsfynd enligt nedan.

Blåbandad jungfruslända Calopteryx splendens
- 1 ex Ottenby fågelstation, Ås, 13.7 Håkan Lundkvist.
Ny landskapsart.

Månflickslända Coenagrion lunulatum
- 1 ex Gamla torpet, Långvind, Enånger, Hls, 26.6 Olle Thyrestam.
Ny landskapsart.

Sjöflickslända Enallagma cyathigerum
- 2 ex Klimpfjäll, Vilhelmina, Ås lpm, 6.7 Frank Johansson, Andreas Garpebring, Viktor Nilsson.
Ny art för lappmarken.

Vassmosaikslända Aeshna serrata
- 1 hane Södra Björnön, Västerås, Vstm, 17.7 David Andersson.
Ny landskapsart.

Mindre glanstrollslända Somatochlora arctica
- 1 ex Gallejaur, Arvidsjaur, Pi lpm, 17.6 Mats Karström.
Ny landskapsart.
- 1 ex SO Sjöarp, Bräkne-Hoby, Bl, 3.6 Matthis Kaby, Jan Svantesson.
Ny landskapsart.


/Magnus

fredag 15 juli 2011

Redan i Sverige? Aeshna affinis

Med tanke på hur många fynd det redan gjorts i år av spännande trollsländor skulle det inte förvåna oss, om det redan nu finns Aeshna affinis i landet. I början av augusti förra året gjordes de tre första fynden i Sverige (samtliga i Skåne) av denna ”vandrande” art som kan variera stort i antal mellan åren. Två fynd har gjorts i Danmark, båda 2006, men förvånande nog inga under 2010, som annars var ett bra år för arten även undantaget de skånska fynden. I England hade det t ex gjorts fem fynd (fyra under 2006) t o m 2009, men under 2010 sågs bland annat tolv ex på samma lokal. Hittills under 2011 har en hona setts i England (Essex 29/6), men å andra sidan anses den i norra Tyskland nu vara ”vanlig”.

På den ena platsen i Skåne (Svarta hål) sågs flera individer och även parning och äggläggning. Vandrande exemplar kan nog påträffas var som helst, liksom andra mosaiksländor. De svenska fynden har gjorts dels vid en liten våtmark som höll på att nästan torka ut (typisk biotop), dels i en ansamling av höstmosaiksländor Aeshna mixta i en trädgård vid Bingsmarken samt en hona i en trädgård i Trelleborg, båda dessa i direkt anslutning till kusten.

Arten är ofta på vingarna redan i maj, men vandrande exemplar bör dyka upp först senare under sommaren, liksom de gjorde under 2010. Detta är förstås bara antaganden, som jämförelse blev åtminstone jag ganska förvånad över det tidiga fyndet av Anax parthenope på Ottenby. Jag hade väntat mig den först några veckor senare.

Vingmärken på hane Aeshna affinis
Utfärgade hannar av Aeshna affinis är lysande blå och kan under goda förutsättningar egentligen inte förväxlas med någon annan art. Aeshna affinis har tydligt vitt ansikte och klarblå ögon vilka lyser även i flykten tillsammans med lika blå bakkropp. Den är mest enfärgat gulaktig på sidan med varierande mycket blått (beroende på ålder) och endast tunna, mörka streck, som dessutom nästan kan försvinna på individer som är riktigt blåa. Alla andra liknande arter har tydligt bredare mörka linjer på sidan av mellankroppen. Vingmärkena på Aeshna affinis är tydligt både gula och långa, vilket skiljer den från de allra flesta mosaiksländor, inte minst höstmosaikslända Aeshna mixta. Alla dessa karaktärer går att se i fält utan att behöva fånga in dem, särskilt med kikare.

Mest lik är höstmosaikslända Aeshna mixta som är i samma storlek, d v s liten för att vara en mosaikslända. Även den kan ge ett blått intryck, men teckning och färg på mellankroppen och skillnad i färg och storlek på vingmärkena skiljer dem åt.

Honorna är lite svårare men man bör reagera på ”ljusheten” då de generellt sett är väldigt ljusgula jämfört med andra honor. En del honor är mycket hanlika och då enklare att artbestämma. Se bilder på honan t ex här.

Arten lägger som enda europeiska aeshnid förutom Anax parthenope ägg i tandem, vilket förstås gör att alla observationer av mosaiksländelika arter som lägger ägg i tandem ska undersökas särskilt noga.

Aeshna affinis saknar tyvärr svenskt namn. Det vanligaste använda namnet på senare tid är "blå mosaikslända", vilket jag personligen tycker är ganska bra. Man kan argumentera emot det namnet för visst finns det t ex andra blåfärgade arter, men det är svårt tycker jag att komma på något ännu bättre. "Blåögd mosaikslända" är ett annat förslag som lagts fram som visar på en bra karaktär, men det ligger liksom inte bra i munnen. Det måste fungera rent etymologiskt också, vilket är ett skäl till att jag ogillar namnet "blåsidig mosaikslända". Jag hoppas som vanligt att vi ska få anledning att återkomma till svenska namn framöver.

/Magnus

Tillägg okt 2012: redan några dagar efter att ovanstående publicerats rapporterades flera individer i Skåne och på Öland. Efter det har arten inte setts igen. Den kommer med allra största sannolikhet att få namnet "klarblå mosaikslända".

onsdag 13 juli 2011

Rapport från Trollsländelägret 1-7/7

Som vi tidigare berört här på bloggen var det första veckan i juli ett inventeringssommarläger för det skånska trollsländeprojektet. En av oss hade förmånen att vara med hela veckan, tillsammans med totalt minst 28 andra personer som var deltagande en eller flera dagar. Flest var det lör-mån, men varje dag så pass många, att det gick att dela in oss i minst två, ibland tre, grupper. De olika projektledarna tog sedan ut sin respektive grupp i den ruta gruppen för dagen blivit tilldelad. Det var ett ytterst ambitiöst mål som låg till grund, den att inventera de tio rutor som bokats för lägret. Det blev faktiskt mer än så, då ytterligare två rutor besöktes utöver de tio. Så gott som samtliga kan anses ”färdiga” så till vida, att de måste besökas igen under vår och sensommar för att kompletteras med de arter som flyger då.

Totalt observerades 34 arter under veckan, varav inga var några sensationer. Tyvärr hittades inga nya lokaler för arter som pudrad- eller bred kärrtrollslända Leucorrhinia albifrons & L. caudalis, vilket var en av de stora förhoppningarna. Men mindre sjötrollslända Orthetrum coerulescens var betydligt vanligare än vi hade förväntat oss, särskilt de stora antalen förvånade. Kungstrollslända Cordulegaster boltonii verkade finnas i vartenda vattendrag, medan stenflodtrollslända Onychogomphus forcipatus hittades på tre platser. Sett till tidigare känd förekomst i Skåne utgjorde två nya lokaler för mindre glanstrollslända Somatochlora arctica och en för tvåfläckad trollslända Epitheca bimaculata de roligaste fynden. Mosaiksländorna var precis på väg på vingarna, vilket visades av att samtliga fynd av gungflymosaiksländor Aeshna subarctica utgjordes av exuvier eller individer som skadats under utkrypandet från desamma.

En annan aspekt av att vara ”ute i skogen” och inventera trollsländor är skillnaden gentemot många av våra vanliga hemmamarker i sydväst. Större sjötrollslända Orthetrum cancellatum och större kustflickslända Ischnura elegans var väldigt sparsamt förekommande och hittades inte ens i alla rutor. Bred trollslända Libellula depressa uteblev helt.

Vad gäller lokaler så besöktes/hittades några som vi kan ha anledning att återkomma till här på bloggen. Elsegyl (16), Klampagyl (12), Tranegylet (14) och Fulagylet (11) är några exempel på mycket trevliga bekantskaper vars antal arter på ett besök (i parentes) förstås bara är en antydan om att de är riktigt bra lokaler som är värda fler besök även under andra tider på året.

Gungflymosaikslända Aeshna subarctica, Lommagylet 4/7
Det är fortfarande förbluffande, även om man vid det här laget borde vara van, hur mycket entusiasm de trollsländeintresserade fortsatt visar. De flesta dagar var vi ute från nio på morgonen till nästan 18 på kvällen, flera dagar i sträck. Inte konstigt projektet får in mycket ny data då, men minst lika viktigt är förstås den fältvana deltagarna får. På kvällarna samlades vi till föredrag om t ex trollsländor i Kamerun och Turkiet och bildvisning av aktuella arter, samt förstås genomgång av vad respektive grupp sett och var man varit under dagen. Samkvämen under kvällarna är nog så viktiga, och även för detta var platsen, Hjärtasjötorpet, helt perfekt. Från en altan med plats för alla kring ett stort bord hade vi utsikt över sjön och dess omgivningar.

Inte minst hade arrangörerna tumme med vädergudarna då inte en enda droppe regn föll dagtid på hela veckan. Bara några mil bort drabbades folk av översvämningar och rekordet för en dags nederbörd slogs i Köpenhamn. Men i norra Skånes tassemarker sken solen på 29 trollsländeentusiaster. Vi får hoppas det blir någon form av repris 2012, men då förstås på annan plats där det inte bokats så många rutor. Nordnordväst kanske, Örkelljungatrakten? I mina ögon utgjorde lägret den perfekta mixen av nytta och nöje så får du chansen nästa år så missa den inte!
/Magnus



tisdag 12 juli 2011

10/7: Ölandsexkursion!

Vandrande smaragdflickslända. Ottenby 10/7
Det sågs alltså två stycken vandrande smaragdflicksländor Lestes barbarus - en art som tidigare bara setts en gång i landet (Kullaberg, Skåne 1963) - vid Ottenby på Öland 30 juni. Denna dag hade jag just anlänt till Polen och Magnus skulle åka till Göinge för att leda en hel veckas trollsländeinventering. Vi hade alltså inga möjligheter att ta oss dit och sannolikt hade det varit förgäves i alla fall. När vi nu kommit hem fick vi reda på att, efter en veckas frånvaro, några exemplar setts väster om fyrträdgården - i ett litet isolerat bestånd av tistlar, tre dagar i följd. Det lät ju oerhört lovande så vi satte denna söndagsmorgon tidigt kurs mot Öland. Vi kunde då kombinera vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus med att besöka Albrunna kalkbrott och kanske även hinna leta efter bred kärrtrollslända Leucorrhinia caudalis på vägen hem.

Väderprognosen var lovande, men när vi kom till Ottenby överraskades vi av relativt kraftig sydvästvind. Tistelbeståndet som gällde låg mitt i vinden. Telefonkontakt med den som senast sett sländan avslöjade dock att det blåst även då och att han hade hittat den sittande bara några centimeter över marken. Vi gick runt och spanade noga, men kände att här inte var lämpliga förutsättningar för några sländor överhuvudtaget. Men, efter ett tags letande hittade vi en allmän smaragdflickslända Lestes sponsa och strax därefter två smaragder som alldeles för snabbt sågs flygande och försvann utan att bli identifierade till art. Här fanns sländor, men ack vad hårt de tryckte! Magnus gick iväg för att leta på läsidor medan jag fortsatte att noggrant bevaka tistlarna. Men inga fler sländor sågs och efterhand kändes det hopplöst. Vi tog en glass- och kaffepaus som skulle visa sig lyckad. Vi träffade nämligen Linus Hedh, som jobbar på fågelstationen och som vi känner sedan några år. Han har börjat intressera sig för sländor så vi började samtala. Han ville gärna att vi meddelade honom om vi hittade någon barbarus.

Vandrande smaragdflickslända. Ottenby 10/7
Efter fikat fortsatte letandet men det hade blåst upp ännu mer. Då kom Linus ut och erbjöd oss att följa med in i den privata trädgården. Utmärkt, för där var det ju lä! Men å andra sidan hade det inte setts några vandrande smaragdflicksländor Lestes barbarus där sedan första obsen 30/6. Så hoppet var väl inte så stort. Vi letade i alla fall lite förstrött i östra kanten av fyrträdgården och såg flera sponsa, några kraftiga smaragdflicksländor Lestes dryas och ett antal gulfläckiga ängstrollsländor Sympetrum flaveolum.

Klockan drog iväg och vi funderade på att ge upp för att hinna de andra grejerna vi tänkt. Vi hade lagt 2,5 timmar på att titta på nässlor och tistlar. Då! En smaragdflickslända flyger till i nässlorna - den ser ljus ut och har ljusa band på mellankroppen. Tvåfärgade vingmärken. Lestes barbarus! En hona. Den sitter still, flyger några ytterst korta sträckor och tillåter observationer och fotografering på nästan inget avstånd. Vi kan t.o.m. fånga den för handfotografering utan att använda håv. Otroligt - vi hade inte varit kvar 15 minuter senare.

Diagnostiska tvåfärgade vingmärken!
Vi tackar Linus för att vi fick komma med in i fyrträdgården och åker iväg. Efter någon timme får vi ett meddelande från Linus att han hittat ytterligare 8 barbarus i samma område som den vi såg. 1 hane - övriga honor. På Ottenbys hemsida stod det senare att det setts 11 ex i området under dagen, varför det bör ha hittats ytterligare någon senare. Antalet tyder starkt på att arten har reproducerat sig i området och de laguner som finns kring udden är optimal biotop, vilket förstärker misstanken ytterligare.

Albrunna var också blåsigt så vi såg bara en hane av vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii -  någon dag tidigare hade det setts 15! Men i lä mellan dammarna hittade vi såväl en vassmosaikslända Aeshna serrata som några kilfläcksländor Aeshna isoceles.

Några timmar senare, ca kl 18, befann vi oss vid Grundsjön, precis på gränsen mellan Skåne och Blekinge (landskapsgränsen går rakt igenom sjön) ca 1 mil norr om Bromölla. Här var det nästan vindstilla och solen stod på från väster. Idealiskt sländeväder och visst flög det en hel  del av de vanligare arterna. Vid ett liknande besök, dock med kraftigare vind, förra året såg vi tre arter kärrtrollsländor på samma plats, nära sjöns sydöstra hörn. Här var nu tomt. Men när vi stod på en av bryggorna kom en hane av bred kärrtrollslända Leucorrhinia caudalis flygande förbi alldeles nära och strax efter det ännu en. En stund senare sågs en, troligen en av de individerna, kortvarigt sitta på ett näckrosblad en bit ut i sjön. Men dessa snabba observationer blev våra enda av kärrtrollsländor. Vi såg varken pudrad kärrtrollslända Leucorrhinia albifrons eller myrtrollslända Leucorrhinia dubia som vi såg här förra året.
/Ola

måndag 11 juli 2011

9/7: Limhamns kalkbrott och annat kul

Efter en vecka då Magnus varit på trollsländeläger i nordöstra Skåne och sett över 30 arter sländor och jag varit på musikfestival i Polen utan att se en enda slända är vi nu tillbaka. Och vi har haft en fantastiskt trevlig helg i sländemarkerna.

Limhamns kalkbrott
På lördagen fick vi chansen att besöka en av Skånes mest udda miljöer, nämligen Limhamns kalkbrott. Kalkbrottet, som blivit utlyst till naturreservat med sin oerhört särpräglade flora och fauna är ju ännu inte öppet för allmänheten, men vi fick en guidad tur av Mats Wirén, som inventerar här och har en fantastisk koll. Erik Hirschfeld, som sköter fågelinventeringen här, samt hans son Elias var också med för att bekanta sig med kalkbrottets sländefauna.

Den mest udda sländan i kalkbrottet är mindre sjötrollslända Orthetrum coerulescens. Denna förekomst är svårförklarad. I Skåne är arten oerhört knuten till skogsbygden i norr och finns överhuvudtaget inte i södra delen av landskapet. Förutom här. I kalkbrottet är den en av de talrikaste sländorna. Enstaka observationer har även gjorts i andra delar av Malmö. Varför? Det finns ingen skog och inget rinnande vatten här.

Mindre sjötrollslända, ej utfärgad hanne. Limhamns kalkbrott 9/7
En möjlig förklaring, som strikt biogeografiskt känns rimlig, är att populationen i Malmö vandrat in från kontinenten. Kanske rör det sig t.o.m. om den kontinentala underarten anceps. Att något är konstigt visas också av att vi såg äldre, slitna hannar som inte färgat ut, utan fortfarande var honfärgade (vi såg dock några klassiska hannar också). De subtila karaktärer som litteraturen nämner ser relativt ok ut för anceps på vissa individer men inte på andra. Det här är mycket svåra grejer och frågan är om det säkert går att avgöra utan DNA-analys. Intressant är det i alla fall.

Vi såg ett 15-tal mindre sjötrollsländor Orthetrum coerulescens under besöket. Även några mindre kustflicksländor Ischnura pumilio, en annan specialare i kalkbrottet, såg vi. Dock verkar tiden på säsongen rinna ut för dem - tidigare har det varit betydligt fler här enligt Mats.

Mindre kustflickslända, hona. Limhamns kalkbrott 9/7
Sen sist vi skrev i bloggen har det också börjat flyga ängstrollsländor i ganska stora antal. I kalkbrottet är det faktiskt större ängstrollslända Sympetrum striolatum som är den talrikaste arten. Flera av dem vi såg uppvisade karaktärer för formen nigrescens, en form som beskrivs tämligen utförligt i "Field Guide To The Dragonflies.." (Dijkstra). Förhoppningsvis kommer det en text om nigrescens här senare.

Del av Ugglarps mosse. Bestånd av vattenaloe t.h. om mitten
Efter att ha tackat av Mats, Erik och Elias fortsatte vi inåt land. Ett besök vid min favoritpöl i Bökeberg (ett gungfly, mindre än 1 hektar stort) gav årets första mindre smaragdflicksländor Lestes virens, en art som är vanlig här. Även här fann vi en större ängstrollslända Sympetrum striolatum, vilket blev den 20:e arten jag observerat på detta lilla gungfly sedan 2008. Den mest ovanliga av dessa 20 är en grön mosaikslända Aeshna viridis som flög omkring här i juli förra året (det finns gamla rapporter från "Bökeberg" och vattenaloe, artens värdväxt, finns enligt uppgift ca 1 km bort, men i modern tid är det enda fyndet i området). Minnena av den obsen förde oss vidare till artens främsta lokal i Skåne, Ugglarps mosse, sydost om Svedala. Här hittade vi några bestånd av aloe som vi inte sett tidigare. Vid ett tillfälle kom en mosaikslända och gjorde en lov ovanför oss innan den drog ut i våtmarken igen. Den såg bra ut i färger och storlek men vi bedömde obsen som för snabb och därmed för dålig för att ta med till anteckningsboken. Det får bli nästa gång, men jag tror att det var en viridis. Artens fenologirekord  i Skåne är 14 juli (min obs i Bökeberg förra året) men troligen är det dåligt med eftersök vid tidigare datum. Bökebergsindividen var inte nykläckt - alltså borde arten vara på vingarna i Ugglarp nu. Ut och leta - där och i närheten av andra bestånd av vattenaloe i Skåne!
/Ola