fredag 26 augusti 2011

Skånska fenologirekord: sistadatum

Tidig mosaikslända Brachytron pratense, Tranegylet 5/7 2011
Vi har tidigare skrivit om skånska trollsländors vårfenologi här, här och här. Sedan dess har det gått många veckor och ganska många arter har slutat flyga. Vi kan därför blicka tillbaks något och lista en del nya sistadatum. Vi kommer löpande under säsongen uppdatera fenologin här i bloggen eftersom vi tror det har stort intresse för ganska många när sländorna egentligen flyger. Dessutom är det alltid en sporre att slå rekord, något som får i alla fall en del att ge sig ut extra tidigt på säsongen och fortsätta leta tills frosten kommer. Dessutom kan det vara en signal för trollsländeskådare i andra delar av landet vilka arter som är på gång att komma på vingarna. Nya sistadatumsfenologirekord i Skåne enligt Artportalen t o m 24/8 2011:

Röd flickslända Pyrrhosoma nymphula                               14/8         22/8 Hercules
Mindre kustflickslända Ischnura pumilio                             13/8        18/8 Alviks våtmark
Tidig mosaikslända Brachytron pratense                            4/7           5/7 Tranegylet
Stenflodtrollslända Onychogomphus forcipatus                    5/8           6/8 Rössjöfors
Gulfläckig glanstrollslända Somatochlora flavomaculata        18/8          21/8 Kavrö


Som brasklapp ska vi tillägga att samtliga dessa fynd inte är validerade än så det kan ske förändring av datan. Å andra sidan förekommer heller ingen särskild granskning av fenologirekord som vi skrev om här.

/Magnus

tisdag 23 augusti 2011

Lokaltips: Pulsujärvi

 
Nästan så långt norrut man kan komma i Sverige ligger Pulsujärvi, som inte är en trollsländelokal utan en utpost, en utgångspunkt för de som vill försöka se tundratrollslända Somatochlora sahlbergi. Området är unikt i åtminstone Sverige på grund av de stora inlandssanddynerna och tundrabiotoperna som breder ut sig främst väster om sjön Dàvvajàvri. Pulsujärvi är ett sommarcamp, varifrån fiskare och bärplockare utgår från och samebyn samlar in sina renar för vidare färd till vinterbete. De andra lokaltips vi bloggat om har samtliga varit artrika och ganska lättillgängliga platser, så icke Pulsujärvi. Men vi tror att allt fler kommer att ta sig dit, inte minst efter allt vi och andra sett och upplevt där i år. Men ingenstans finns det vad vi vet någon beskrivning eller guide till platsen, och det vill vi med detta inlägg ändra på.

Pulsujärvi ligger alltså längst upp i norr, mitt i en grov triangel som bildas av Karesuando, Övre Soppero och Treriksröset. Förutom att Pulsujärvi ligger långt bort är det viktigt att veta, att det inte är en by i dess egentliga bemärkelse. Även om det på kartan ser ut att vara det, så är det snarare ett ”camp”. Därför finns det inga affärer eller bekvämligheter öht. Det närmaste är några torrdass utanför kapellet nära Järämä (den andra campen). Med andra ord måste man ha med sig allt man behöver. Närmaste affärer finns i Vittangi och Karesuando, drygt tio mil bort. Vi frekventerade mest den senare, då där även fanns mottagning för andra nät än Telias, som vi saknar.

"Vägs ände", härifrån utgår man förslagsvis.
Man måste ha bil för att komma dit, enda möjliga andra alternativen är helikopter (går nog att hyra, t ex i Kiruna eller Abisko), båt/kanot (på Lainioälven?!) eller att lifta. Från stora vägen (E45) är det drygt 50 km grusväg till Pulsujärvi så det är ingen sträcka man gärna går i onödan. Väl framme kör man igenom campen och då kommer man till det stora rengärdet. Här slutar nästan grusvägen, istället blir den en sandväg, som man fortsätter på. Här har man två val. Antingen kör man ned till sjön Vuomajávri och campar där, eller så kör man ned mot sjön men svänger av åt vänster in på det andra spåret när man nästan är nere vid sjön. Denna ”väg” är fullt körbar om bara bilen har lite frigång. Kör ca två km till du inte kommer längre och campa här vid vägs ände. Detta är utgångspunkten för vandringar i området. Vatten finns i jokken (bäcken) intill. Utgår man istället från sjön måste man gå flera km extra.

Tundratrollslända är rapporterad från tre olika platser i området. Sahlén & Co hittade den på tundran SV Dàvvajàvri (på vår karta är detta utmärkt med bl a ”myrsnäppa”). OBSERVERA att detta är FEL! Vi har idag (5/10 2011) äntligen fått kopia på Göran Sahléns artikel och där läser vi till vår stora förvåning, att området där Göran fann arten är detsamma som där vi fann den. Detta ändrar förutsättningarna att finna arten och gör det faktiskt enklare, för då behöver man inte lägga in den längre vandringen till sydväst om sjön.

Olsvik såg den 2010 ungefär vid S-et i ”lappmes”, med andra ord endast 2 km V om ”vägs ände”. Vi såg den på två platser inom samma område NNO Dàvvajàvri (se kartan, märkt med ”tundratroll”). Av dessa tre platser är Olsviks lokal helt outstanding när det gäller tillgänglighet, men vare sig vi eller någon annan har lyckats hitta arten där igen. Till de andra platserna är det en bit att gå, men det är till stora delar väldigt enkla vandringar, av två skäl. Först och främst så är det på grund av det sandiga underlaget och det myckna inslaget av palsar ovanligt torrt och därmed enkelt att ta sig fram, även i stiglös terräng. För det andra finns där, i motsats till vad kartorna visar, flera stigar som leder nästan hela vägen fram till båda tundratrollokalerna V resp NNO Dàvvajàvri. Dessa är även de utmärkta på vår karta.
Karta med intressanta obsar med mera.
Förra året var det flera personer som rapporterade om svårigheter att ta sig över jokken S Dàvvajàvri. Vi rekommenderar att man går en lite längre väg. Följ den stig vi markerat på kartan så kommer man till ett vadställe, med en utmärkt lägerplats dessutom. Därifrån går man sedan NNV över helt torrt område och får då endast 100 m med vide och mindre jokk som man passerar enkelt. Då slipper man simma och ta sig genom de besvärliga videsnåren S och SV sjön.

Fjällmosaikslända Aeshna caerulae, hane, Pulsujärvi
Förutom tundratroll såg vi endast gott om fjällmosaikslända Aeshna caerulae och några enstaka starrmosaiksländor Aeshna juncea. Det finns säkert någon art till, t ex fjälltrollslända Somatochlora alpestris, men dessa övriga måste vara fåtaliga och kanske flyger tidigare, för vi var ändå där i flera dagar utan att se något annat. Tidsmässigt bör man enligt flera källor ha störst chans på tundratroll i månadsskiftet juli/augusti. Vi kan tänka oss att början av augusti är bäst eftersom det brukar kunna vara lite mer stabilt väder då jämfört med juli. Tidigare under juli ser vi däremot ingen anledning att åka dit, då chansen bör vara mindre att de är på vingarna.

Förutom trollsländor har området väldigt mycket att bjuda på. Vi spår att Pulsujärvi med omnejd kommer att bli mycket mera välbesökt framöver. Vad vi såg i övrigt framkommer en del av kartan, men vad sägs om jaktfalk, kungsörn, snösiska, dalripa, fjällabb, lappsparv, myrspov, myrsnäppa, mosnäppa, blåhake, smalnäbbad simsnäppa och lappmes? Inte minst förekomsten av så många häckande vadare är extrem, för att inte säga unik i den svenska fjällvärlden. Det är t ex knappt någon som tidigare sett myrspov med ungar i Sverige.

Så åk till Pulsujärvi – vi lär göra det igen!

Vi har tidigare berört eller skrivit om Pulsujärvi här
/Magnus

fredag 19 augusti 2011

Några tankar om epitetet "vandrande"

Vandrande mosaikslända Anax ephippiger, hona, Turkiet 2011
Ett ord som en del har frågor och undringar över i trollsländesammanhang är ”vandrande”, som i artnamnen vandrande mosaikslända Anax ephippiger, vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii och vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus. För arter som utför långa förflyttningar är detta för att förtydliga att de inte flyttar i egentlig betydelse eftersom de inte återkommer och det inte sker regelbundet eller under en viss tid. De "migrerar" med andra ord egentligen inte, istället är det en enkel förflyttning som sker när till exempel födotillgången är dålig eller vatten torkar ut. Det är alltså snarare ”kringströvande” individer som drar runt eller flyr från dåliga förhållanden, eller exemplar som ”inte får plats” under goda år. Det är dessa arter och individer som ligger i framkanten av utbredningsområdena som har störst chans att hittas här hemma, men också de som utgör pionjärer och kan komma att vara startskottet på en kolonisation. Men lika ofta eller oftare stannar det vid enstaka fynd, eftersom chansen att de ska hitta artfränder av motsatta könet och lämplig biotop är liten.

En del arter är specialiserade på att sprida sig och reproducera sig i grunda, starkt solexponerade och ofta tillfälliga vatten, där larverna har en ytterst snabb tillväxt. Vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus och mindre kustflickslända Ischnura pumilio är exempel på detta. Ett mer extremt och allt mer berömt exempel är arten ”Wandering Glider/Globe Skimmer” Pantala flavescens som följer monsunvindarna. Sländor föds i regnpölar i Indien och vandrar med monsunen till Östafrika. Där lägger de ägg i de nya pölar som uppkommer i regnen och deras avkomma flyger redan sex veckor senare i sin tur vidare med monsunen. Efter fyra generationer är de ”tillbaka” i Indien, där det börjar om igen. Då har dessa generationer tillsammans avverkat 16 000 km! Dessa sländor har i sin tur fågelarter specialiserat sig på att utnyttja, inte minst amurfalken som följer samma vindar och därmed trollsländesvärmarna och förklarar dess något märkliga flyttväg, från nordöstra Asien till södra Afrika. En nätt sträcka!

Vi rekommenderar starkt att du tar dig tid att lägga 16,38 min på att se denna filmade föreläsning där Charles Anderson på ett mycket roande, pedagogiskt och bra sätt berättar om hur Pantala flavescens tar sig tvärs över Indiska oceanen varje år på 1000-2000 meters höjd!

/Magnus

fredag 12 augusti 2011

Äntligen en ärlig chans på tundratrollslända Somatochlora sahlbergi

En av de två platserna vi såg tundratrollslända på.
Som vi skrivit tidigare, åkte vi för andra året i rad till Pulsujärvi för att först och främst leta tundratrollslända Somatochlora sahlbergi. Totalt har vi varit där i sex dagar, och vi hade kunnat lägga ytterligare några om vädret hade varit det minsta ok. Alla dagar vi varit där har likväl innehållit någon form av negativ väderaspekt. 2010 regnade det och blåste samtliga dagar. De första dagarna 2011 var det kraftig vind och/eller molnigt, och senare även regnskurar varför vi åkte därifrån. Det är ganska bittert att åka så långt och sen inte få den där ärliga chansen man så hett eftertraktar. Vi är förstås fullt medvetna om att det är svårt att se tundratrollslända även vid fint väder, men en ärlig chans, är det för mycket begärt?

Den 28 juli i år däremot, var första dagen vi spenderat i området kring Pulsujärvi som vi fick riktigt bra väder att leta trollsländor i. Det var nästan vindstilla och nästan helt klarblå himmel. Åtminstone var det så fram till 14.00, men nu fick vi åtminstone den där ärliga chansen vi så länge längtat efter.

Vår första observation av arten gjordes i kanten av tundran kring eller strax innan middagstid, i detta område (nära pölen till höger om mitten). Vår andra såg vi ca två timmar senare (lite ovanför den lilla sjön som ligger centralt i kartan). Förutom några enstaka fjäll- och starrmosaiksländor Aeshna caerulae & A. juncea sågs inga andra sländor i området överhuvudtaget.

Båda individerna sågs i eller kring samma biotop: ganska djupa pölar kring palsar, med mycket låg tundravegetation närmast (hjortron och dvärgbjörk). I pölarna mest öppet vatten med vitmossegungfly (Sphagnum) och ull (Eriophorum sp) i kanterna. Vid båda platserna ingick pölarna i större system av pölar, där mer eller mindre avsnörpta vikar med högre vegetation av främst starr (Carex sp) växte i kärrliknande vikar. I dessas förlängning fanns det vide och fjällbjörk där det blev torrare (närmare palsar) och där det blev fuktigare blev det alltid snart en ny pöl osv.

Första hannen såg vi länge och bra men kom aldrig åt att fånga den eller ta bilder. Närmaste vatten låg 75 m bort. Hannen uppehöll sig nästan hela tiden under våra 15 minuter långa obstillfälle över vegetation ute i ett parti som beskrivs ovan som ”kärrliknande vikar”. Den försvann vid några tillfällen bort till ett glest bestånd av fjällbjörkar och vide, men kom tillbaks några gånger innan den till slut försvann. Intrycket då var att den gick ned bland eller i videt eller björkarna. Vi la en dryg timme här men eftersök var fruktlösa. På hemvägen passerade vi platsen igen men då var vädret sämre.

Första hannen sågs här till höger i det ljusa partiet.
Den flög också rakt över oss och föreföll helt orädd. Det hade inte varit några som helst problem att fånga in den om den kommit tillbaks, vilket den till slut inte gjorde. Detta att de är så orädda kan göra att de inte flyger upp om man kommer nära, som andra sländor gör, och kan förklara t ex vårt fruktlösa resultat av det grundliga eftersöket. Sami Karjalainen har t ex rapporterat 2010 att ”While perching they were not ‘shy’ (like corduliids typically are)…could be photographed from a very close distance”. Men för att göra det måste man hitta dem igen.

Vad är det då som egentligen gör att vi är så säkra på att det var tundratrollslända Somatochlora sahlbergi vi såg, och inte fjälltrollslända S. alpestris eller mindre glanstrollslända S. arctica? Det är flera aspekter, en helhetsbild. Vi har sett mindre glanstrollslända vid flera tillfällen och gott om individer inte minst i år. Det vi kan konstatera är, att det finns stora skillnader i beteende och flyktsätt, en del av det vi skådare genom åren kallat för jizz eller habitus. Mindre glans flyger t ex lågt och ganska snabbt, ofta riktigt lågt över myrar, och söker sig till riktigt löjligt små vattensamlingar som sådana skapade på stigar eller nästan regnpölar. Det är också en riktigt liten slända, klart mindre och slankare med riktig getingmidja. Det är en mörk trollslända, men likväl ändå grön och med ögon i en tydligt avvikande färg.

Fjälltrollslända Somatochlora alpestris har vi mindre men desto färskare erfarenhet av då vi tog oss tid att studera arten dagen innan vår obs av tundratrollslända S. sahlbergi. Vi har sett den andra år också och har många bra bilder både från fält och handhållna individer. Fjälltrollslända flyger också ganska lågt och inte minst långsamt och patrullerar nära vatten där den flyger fram och åter inom ett ganska begränsat område. Då och då gör den några sekunder långa utfall över vattenytan, där den gärna går i clinch med andra arter, även den betydligt större fjällmosaiksländan Aeshna caerulae. Enda tillfällena som de individer vi studerade flög högre än en meter eller så över vegetationen var när vi försökte fånga dem (rätt svårt för övrigt!) eller när de bråkade med varandra eller andra arter.

Fjälltrollslända är mycket mörk, förefaller knappt grön alls förrän man ser den nära eller från sidan. Då inser man hur grön den faktiskt är, vilket även syns i bra ljus i flykten. Men annars känns den mer brun med tydligt gröna ögon som liksom på mindre glans verkligen kontrasterar. Jämför med t ex metall- S. metallica eller guldtrollslända Cordulia aenea där iofs ögonen har en annan färg än kroppen, men de kontrasterar inte som de så tydligt gör på de två nordligare arterna. Vingarna är ofta tydligt rökfärgade, särskilt syns detta i vissa lägen, inte minst i flykten, men fångas inte lika bra på bild Vingmärkena är mörka, svarta skulle vi nog vilja säga.

Tundratrollsländan Somatochlora sahlbergi är absolut mest lik fjälltrollslända S. alpestris. Den är liksom denna klart mer robust och större än den lilla mindre glanstrollsländan S. arctica, och de saknar också dennas tydliga getingmidja. Mindre glans är av flera skäl därför egentligen ingen art man kan förväxla med tundratroll. Våra erfarenheter från den 28/7 är att tundratrollet känns ännu något mer robust än fjälltroll. Detta kan bero på färgerna, eller snarare bristen på dessa. Sländan känns nämligen helt mörk, snarare svart än brun, och ögonen var även de mörka. Denna sista detalj var inget vi kände till, men det var helt uppenbart att inte ens ögonen kontrasterade i grönt mot den mörka kroppen. Inget kändes grönt överhuvudtaget, förrän den vid något tillfälle kom riktigt nära och det i solen blänkte till lite grönt på sidan. Vingarna upplevdes som ljusare än hos fjälltrollslända, inte minst gällde detta vingmärkena som var det kanske ljusaste vi upplevde.

Båda individerna vi såg flög högt och patrullerade vanligen ca 1,5 m över marken eller t o m i ögonhöjd. Hannen vi såg längst flög på denna höjd under flera minuter. Den patrullerade över påtagligt stor yta (100x50 meter) men ändå kändes det som revir. När den försvann tappade den ofta höjd långsamt och successivt ungefär som ett segelflygplan som går in för landning. När vi gjorde utfall med håvarna och missade var det som den struntade i detta och bara fortsatte sin kurs. Överhuvudtaget var beteendet så avvikande att det ganska snabbt stod helt klart att detta var en slända vi aldrig förut sett.
/Magnus & Ola

Uppdatering 5/10 2011: Vi fick idag kopia på artikeln som Göran Sahlén publicerade 1994. Vi har hela tiden utgått från lokalangivelser som gjort gällande, att fynden då gjordes sydväst om sjön Davvajavri. Nu visar det sig att Göran gjorde sina fynd precis i samma område som vi. Det stärker förstås artens närvaro i just det området, så vi ses väl där 2012?

söndag 7 augusti 2011

Kortrapport av vår resa exkl Pulsujärvi och tundratrollslända

Grön mosaikslända Aehna viridis, Björnön, Västerås
Med det yttersta målet att se tundratrollslända Somatoch​lora sahlbergi genomförde vi för andra sommaren i rad en resa till Pulsujärvi. Den här gången valde vi att ta oss genom större delen av vårt land med bil för att uppleva saker längs vägen. Detta inlägg berättar om den resan, men just dagarna vi befann oss vid Pulsujärvi kommer separat. Oavsett vad man är intresserad av borde alla någon gång göra en sådan här resa. Vi gjorde en liknande 2009, men då besöktes aldrig Pulsujärvi. Vi såg 21 av Sveriges landskap och resan sammanföll med lämmelår samt rätt stort flyt med allt från väder till spontanobsar av riktigt intressanta fåglar.

Vi lämnade Skåne 22 juli och åkte centralt genom landet upp mot Omberg, som var vårt första mål. Där planerade vi att leta vassmosaikslända Aeshna serrata, men vädret var dåligt så vi åkte istället vidare. Vi har tidigare i år sett arten vid Albrunna på Öland så det gjorde inte så mycket, dessutom hade vi chansen även på hemresan, tänkte vi. Istället blev det Björnön utanför Västerås som förärades vårt första fältstopp. Där fick vi för första gången se gott om gröna mosaiksländor Aeshna viridis riktigt bra, med minst 15 ex som höll hov på ett ganska litet område. Inga honor fick vi bild på men en mycket fin hane tog vi å andra sidan precis hur många bilder på av som helst. Som bonus fick vi ganska bra obsar av vassmosaikslända Aeshna serrata här, men tyvärr inga som behagade komma nära nog att plåta. Kikare är som vanligt ett måste-redskap för trollsländeskådaren.

Myrflickslända Coenagrion johanssoni, Ekeby mosse, Sala
Nästa stopp var vid närbelägna Ekeby mosse intill Sala. Mossen är en av minst tre nya lokaler där det under 2011 hittats dvärgflickslända Nehalennia speciosa och den första i Västmanland. Området är mycket lättillgängligt med en spång som tar en över det aktuella området, och har därmed potential att bli ”Platsen” som man framöver besöker för att se dvärgflick, istället för att ge sig ut och trampa myr vid t ex Grytkärren. Det börjar bli sent på året men vi såg en hane dvärgflickslända Nehalenni​a speciosa och gott om myrflicksländor Coenagrion johanssoni.

Vi fortsatte färden norrut och roade oss med att under den långa resan till Råneälv, en bit nordväst om Boden, göra en del stopp för att se en räcka mycket sällsynta kärlväxter. Glesstånds vid Söderala i Hälsingland, kanadaråg vid Överrödå samt glansruta på Haraholmen vid Piteå i Västerbotten som några exempel. Vi skulle också se orkidén baltnycklar, men någon tyckte den gjorde sig bättre någon annanstans och hade grävt upp den. Egoister finns det tyvärr även bland naturintresserade.

Råneälv bjöd på mulet väder men vi behövde sol för att hitta älvens specialitet. Efter en timme eller så i de vackra omgivningarna gick solen oss till mötes och vi fick vår dejt med cecilia: grön flodtrollslända Ophiogomph​us cecilia vid Lillöudden. Detta är i mitt tycke den kanske vackraste trollsländan i Sverige. Att den endast finns längs några få älvar i Norrland gör inte dess exotism mindre. Här såg vi också resans första fjällmosaikslända Aeshna caerulae som verkligen är vanlig ”där uppe”. Man hittar den ganska enkelt även vid mindre bra väder och hannarna är fascinerat orädda, flög vid några tillfällen själva in i och på våra håvar. Några honor fick vi aldrig bild på tyvärr, de är klart mycket mer avvaktande och flyger direkt i väg när man närmar sig.
Grön flodtrollslända Ophiogomphus cecilia, Råneälv
Dagen därpå var det regn på schemat så det bidde inga trollsländor. Istället passade vi på att skåda lite fågel (lavskrika, varfågel, svarthakedopping, blåhake), kolla upp ytterligare en tung växt (normansarv), drog över en sväng till Finland, testade Sveriges nordligaste allmänna väg, med mera, innan vi till slut anlände till Pulsujärvi.

Ahhh, detta Pulsujärvi! Här finns porten till äventyret, långt från all sans och redlighet. Hit hittar endast bärplockare och fiskare samt en och annan trollsländeentusiast. Längre än så här kommer man inte helt enkelt, om man inte åker båt över Torne älv och vandrar mot Pältsan eller Treriksröset. Det är här man utgår från för att komma till den riktiga tundran där Göran Sahlén & co hittade tundratrollslända Somatochlora sahlbergi för X antal år sedan. Mer om det och Pulsijärvi i annat inlägg, nu hoppar vi framåt några dagar, till väderprognosen berättade att det skulle bli regn i Pulsujärvi men inte längre söderut. Därför drog vi iväg och kunde bara hoppas på drastisk förändring så vi fortsatt hade möjlighet till vår ärliga chans på tundratrollslända Somatochlora sahlbergi. Nu tog vi sikte på Nikkaloukta och vaknar i strålande väder, sol och vindstilla, precis sådant vi vill ha en bit norrut vid Pulsujärvi. Tanken var att åka vidare till Nikkaloukta och slå ihjäl lite tid innan det blev tillräckligt varmt för sländor, men helt perfekt sländväder gav snabbt resultat. Under en timme studerade vi fjälltrollslända Somatochlora alpestris.

Gungflymosaikslända Aeshna subarctica
Det fantastiska vädret över Kiruna-Nikkaloukta skulle enligt prognosen vandra norrut så vi återvände förstås på vinst och förlust till Pulsujärvi. Efter återbesök där var det dags för hemresan, som skedde på västsidan av Sverige istället för östra som vi åkte upp. Hemvägen skulle därför gå genom de fantastiskt vackra landskapen Jämtland, Härjedalen och Dalarna, trakter vi gärna återkommer till. Första kvällen kring Sorsele såg vi en insektsjagande nattskärra ovanför bilen och en stund senare en lappuggla längs vägen. Dagen därpå börjar med frukost med en hel flock bändelkorsnäbbar och lite senare lavskrika.

Som alla andra skådare som passerat genom Lappland denna sommar stannade vi till vid Klimpfjäll, där en hane polyglottsångare hållit hov under ganska lång tid och gjorde så även under vårt besök. Sen blev det sämre väder för en gångs skull dessa dagar vilket var lite dålig tajming då nästa plan var Stekenjokk. Detta är en av ytterst få platser i Sverige där det finns allmän väg på kalfjället. Därför blev det inga fjällrävar eller fjällugglor, men väl fjällabb, fjällpipare m m. Vidare hemåt och genast fint väder igen, vilket det sedan var hela vägen genom Sverige tills vi nådde Hallandsåsen.

På vägen ned blev det förstås åter en del stopp. Gullgentiana utanför Östersund, VM i idyllartade omgivningar i Härjedalen och Jämtland. Lite längre stopp gjordes vid Midskogstjärnen mellan Malung och Äppelbo i Dalarna som vi för två år hittade av en slump. Flera gungflymosaiksländor Aeshna​ subarctica, starrmosaikslända Aeshna juncea och myrflickslända Coenagrion johanssoni sågs innan vi fikade i Vansbro vilket rekommenderas. Sen blev det Värmland med daggvide vid Klarälven och ryssglim utanför Filipstad. Dalsland, Bohuslän, Västergötland, Halland och sen var vi himma i regniga Skåne igen. Vilken otrolig resa och visst var det skönt att komma hem. Men väl hemma hinner man inte mer än slappna av förrän man längtar tillbaks till tundran. Kanske blir det Pulsujärvi igen 2012 trots allt?
/Magnus

torsdag 4 augusti 2011

Några spännande svenska fynd i landet hittills under 2011 del 2

Vassmosaikslända Aeshna serrata, hona
I mitten av juli gjorde vi ett inlägg som redovisade en del intressanta fynd som gjorts t o m 19/7. Sedan dess har det redan hunnit hända en del så vi fortsätter uppmärksamma de spännande fynd som gjorts sedan dess. Den uppmärksamme ser att det förekommer en del äldre datum vilket är fynd som inte var rapporterade innan förra inlägget skrevs.

Ingenstans publiceras det vad vi vet en sammanställning eller motsvarande över de intressanta fynd som görs av trollsländor i Sverige. Det saknas ett forum för detta, samtidigt som intresset antagligen är större än någonsin. Inte minst märks detta förstås på mängden spännande fynd av t ex digniteten nya landskapsfynd. I ett försök att råda åtminstone lite bot på denna brist kommer vi att här på bloggen då och då sammanställa de mest spännande fynden som rapporterats på Artportalen. Glöm inte att, som man brukar säga i fågelskådarsammanhang, samtliga fynd ännu ej är granskade/godkända för publicering. Något fynd kan alltså falla bort när validerarna sagt sitt. Observera att vi endast har med förstafynd för respektive landskap även när det i år gjorts fler fynd i ett visst landskap.

Vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus
- fortsatta fynd kring Ottenby fågelstation, Öl till i alla fall 31.7. Ottenby fågelstation m fl. 


Flodflickslända Platycnemis pennipes
- 10 ex Träskmyr, Lärbro, Gtl 4.7 Sven-Olof Johannesson. Ny landskapsart.   


Röd flickslända Pyrrhosoma nymphula
- ? ex Silängsdammen, Djupån, Dorotea, Ås lpm
6.7 Frank Johansson, Andreas Garpebring, Viktor Nilsson. Ny landskapsart.  

Större kustflickslända Ischnura elegans
- 1 hane Staksbosjön, By
, Dlr 2.8 Mats Forslund. Ny landskapsart.  

Aeshna affinis
- 1 hane Falsterbohus, Skanör, Falsterbo
, Sk 19.7 Sven Jönsson. Fjärde fyndet i landet.
- 1 hane Fyledalen, Baldringe, Sk 27.7 Sven Svensson, Sven Splittorff. Femte fyndet i landet.
- 1 hona Ottenby fågelstation, Ås, Öl 27.7 Ottenby fågelstation. Sjätte fyndet i landet.
- 1 hane Ottenby fågelstation, Ås, Öl 30.7 Ottenby fågelstation. Sjunde fyndet i landet.

 Vassmosaikslända Aeshna serrata
- 1 hona Rysjön, Öby kulle, Kvismaren, Nrk
21.7 Anders Carlberg. Ny landskapsart.

Gungflymosaikslända Aeshna subarctica
- 1 ex Soldalens kamping-Klimpfjäll, Vilhelmina
, Ås lpm 5.7 Stefan Lithner, Hans Bister. Ny landskapsart.   

Anax parthenope
- 1 ex Bottorps hamn, Ljungby
, Sm 10.7 Anders Törnberg. Fjärde fyndet i landet.
- 1 ex Lomma kyrkdamm, Lomma, Sk 19.7 Per Olof Lippe. Femte fyndet i landet, ny landskapsart.
- 1 hane Hofterup södra badsjön, Västra Karaby, Sk 30.7-3.8 Sven Jönsson. Sjätte fyndet i landet.
- 1 hane Vombs västra vattenverksdammar, Vomb 3.8 Per-Olof Andersson. Sjunde fyndet i landet. 

Mindre glanstrollslända Somatochlora arctica
-
1 hane SO Sjöarp, Bräkne-Hoby, Bl 3.6 Matthis Kaby, Jan Svantesson. Ny landskapsart.

Tundratrollslända Somatochlora sahlbergi
- 2
hanar på två intilliggande lokaler NE Dávvjávri, Karesuando, T lpm 28.7 Magnus Billqvist, Ola Elleström. 

Bred trollslända Libellula depressa
- 1 hane Anabäckenomr-Messaurevägen, Jokkmokk
, Lu lpm 9.7 Stefan Lithner. Ny landskapsart. 

Mindre sjötrollslända Orthetrum coerulescens
- 3 hanar Fagertärn, Askersund
, Nrk 1.8 Sture Hermansson. Ny landskapsart. 

Gulfläckad ängstrollslända Sympetrum flaveolum
- 2 ex lappbäcken, Nederkalix
, Nb 20.7 Lars Göran Lindström. Ny landskapsart.  

Vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii
- fortsatt obsar i Albrunna stenbrott, Södra Möckleby, Öl till åtminstone 27.7 Lars G Petersson m fl.