fredag 21 december 2012

Världsrekord i tundratrollslända Somatochlora sahlbergi?

Under 2012 skrev vi en kortare artikel om tundratrollslända Somatochlora sahlbergi som publicerades i Fauna & Flora. Här följer den längre versionen som låg till grund för den artikeln då vi fått påstötningar om publicering i ett bredare sammanhang. En text på engelska är också önskad, men tills vidare får de som vill läsa detta använda Google Translate.

Vår första dokumenterade tundratrollslända var en äggläggande hona.

Världsrekord i tundratrollslända?
Under sommaren 2012 var det troligen fler individer av tundratrollslända Somatochlora sahlbergi på vingarna i Taavavuoma än det någonsin rapporterats tidigare någonstans i världen. Efter flera års negativa rapporter, otur med väder och dåligt dokumenterade och fåtaliga individer så föreföll arten fullkomligt explodera i antal kring det mycket myggrika månadsskiftet juli/augusti. Plötsligt kunde denna mytomspunna trollslända ses av många på palsmyrarna väster om Pulsujärvi och kanske fördubblades på några dagar antalet personer som sett denna art globalt.

I norra Sverige, på några tämligen otillgängliga platser där årsmedeltemperaturen inte överstiger noll grader, återfinns arktisk tundra med palsmyrar. Palsarna utgörs av vanligen 1-4 meter höga kullar av torv med en kärna av is, som aldrig smälter. Detta fenomen återfinns endast i områden med permafrost och i Sverige är detta endast vanligt i de övre delarna av Norrbotten. Det finns palsmyrar även på andra platser längre söderut men det största, sammanhängande området med palsmyr finns i Taavavuoma, väster om Pulsujärvi. Dessutom påträffas landets största inlandssanddyner i området, särskilt kring Pulsujärvi.

Taavavuoma
Palsmyrsutbredningen i Sverige enligt SNV 2011.
Åtminstone sedan 1970-talet har det förts fram önskemål om att Taavavuoma ska bli nationalpark, den första arktiska sådana i Sverige. Det ingår också sedan en tid i Naturvårdsverkets nationalparksplan och är sedan länge upptaget på CW-listan, det vill säga internationellt betydelsefulla våtmarker. Mest är Taavavuoma känt för sitt extremt rika fågelliv, och under våra besök 2010-2011, där vi blott nosat på de östra delarna, har vi sett bevis på fågelrikedomen med arter som jaktfalk, kungsörn, snösiska, fjällabb, myrspov, myrsnäppa, mosnäppa och smalnäbbad simsnäppa. Inte minst förekomsten av så många häckande vadare är extrem, för att inte säga unik i den svenska fjällvärlden, med i medeltal 70 par änder och vadare per kvadratkilometer. Jämförelser görs närmast med åtta par/km2 i södra Norrland (båda siffrorna från Naturvårdsverket 2012).

Men det är inte fågelrikedomen som har gjort att vi tre somrar i rad tagit oss hela vägen från sydvästra Skåne upp till den allra nordligaste delen av landet. Istället är det Sveriges enda kända förekomst av tundratrollslända S. sahlbergi som lockat oss dit. Just palsmyrar är den miljö som tundratrollslända S. sahlbergi mest är känd från, inte minst i våra grannländer. Göran Sahlén fann den i Taavavuoma under tidigt 1990-tal, efter att ha besökt platser i andra länder och tyckt att den borde finnas även på vår tundra (Sahlén 1994 och muntligen). Förutom detta finns vad vi vet inga publicerade rapporter om fynd från landet, men det förekommer rykten om vingar från ett exemplar i en sjö nära Nikkaloukta, och att en tjeck sett och fångat arten vid en liten sjö vid Åråsjokk, även det i trakten av Nikkaloukta (Sahlén i e-post 2010). 

Våra besök 2010-2011
Palsgöl på "Lilltundran".
Vi beslöt oss för att under 2010 göra ett försök att återfinna tundratrollslända S. sahlbergi, trots att vi hört området beskrivas som ”knott- och mygghelvetet på jorden”. Då visste vi inte mycket om hur eller var man hittade vare sig arten eller området, eller hur man ens tog sig dit. Vi förstod att det var en bit att vandra och att man måste tajma sitt besök så väl att arten börjat flyga. Detta kräver förstås både tur och fingertoppskänsla och inte så sällan räcker inte det till då vädret där uppe är minst sagt nyckfullt. 

Ju mer vi förhörde oss, desto mer förstod vi också att det gjorts gott om försök att hitta arten. Holländare, tyskar och flera svenskar hade varit där i omgångar utan något positivt resultat. 

Vårt eget besök 2010 slutade i fullständigt fiasko, då vädret under hela vistelsen envisades med att enbart bjuda på regn. Vi var inte ensamma, flera andra besökte Pulsujärvi med omgivningar detta år men endast norrmannen Hans Olsvik lyckades få se och fotografera S. sahlbergi det året. Hans observationer gjordes i skogsmark nära Pulsujärvi vilket gav många hopp om att kunna uppleva arten utan några större strapatser. Tyvärr har inga fler tundratrollsländor S. sahlbergi observerats där efter det.

Under 2011 åkte vi upp igen, nu betydligt mer pålästa och förberedda i stort. Återigen spelade vädret oss spratt, men nu lyckades vi åtminstone få några timmar med sol och att se arten med två individer, men tyvärr utan att lyckas dokumentera dem. Dessa observationer gjordes i samma område som Göran Sahlén sett arten i för drygt 20 år sedan, och det var nu vi för första gången tog oss så långt västerut från Pulsujärvi sett, att vi verkligen fick uppleva tundran med dess spektakulära palsar. Dessutom var det lämmelår och Tavvavuomas legendariska fågelrikedom bjöd bland mycket annat på myrspov med ungar. Om vi inte gjort det tidigare så var det någonstans här som vi helt och fullt föll för Pulsujärvi och palsmyrarna i synnerhet. Redan då och där gjordes planerna upp för 2012.

2012 – tredje gången gillt
Tidsmässigt bör man enligt flera källor ha störst chans på tundratrollslända S. sahlbergi i månadsskiftet juli/augusti. Vi hade under 2010-2011 inte stött på några större mängder av vare sig knott eller mygg när vi två år i rad varit där under sista julidekaden. Inför 2012 beslöt vi oss för att besöka området i början av augusti istället. Detta för att dels vädret brukar kunna vara lite mer stabilt då och dels för att så att säga ge insekterna en skjuts tidsmässigt. Detta varierar förstås mellan åren, men just detta beslut skulle visa sig vara helt avgörande för succén 2012. 

Vår första dokumenterade hane.
Inför säsongen 2012 gick vi ut i flera olika forum och aviserade när vi skulle vara på plats. Vi bjöd in fler att göra oss sällskap och ganska snart stod det klart, att vi skulle få sällskap av minst ett dussin andra svenskar, såväl som tyskar och holländare. 

När det väl var dags lämnade vi Skåne med lite modstulenhet då väderprognosernas dystra rapporter för hela veckan förutspådde inte bara mycket vind och regn, utan massor med regn, vissa dagar över 20 mm, och dessutom inte en tillstymmelse till sol kunde anas. Vi såg framför oss en resa där vi inte ens skulle ha skäl att besöka Pulsujärvi och istället helt fokusera på annat. Prognoserna blev bättre, inte bra, men bättre, och vi beslöt oss för att satsa på att besöka tundran under onsdagen 1/8, då vädret enligt alla tillgängliga prognoser åtminstone såg skapligt ut. 

Redan på måndagen nåddes vi dock av positiva rapporter, då det visade sig, att delar av de vi skulle möta på plats redan sett flera tundratrollsländor S. sahlbergi trots att vädret inte på något vis varit idealiskt. 

Vi fick höra att de haft dem där vi såg arten förra året, att vädret varit molnigt med lite solglimtar och – fram för allt – att de kanske haft så många som 25 stycken. Det senare var förstås det mest sensationella, då det knappt finns något fynd eller uppgifter på att så många setts någonstans i världen. Att de sett så många trots ej idealiskt väder tydde på att arten i år var mycket talrik och att chansen förstås då ökade att se den trots dåligt väder. Plötsligt visade till vår stora glädje och förvåning samtliga prognoser att vädret i Pulsujärvi dagen därpå skulle vara fint, åtminstone mellan kl 10-14. Väl på plats inrättade vi oss i vårt ”läger” och efter någon timme eller så dök även som planerat en grupp fältbiologer upp. Vi hälsade dem varmt välkomna till mygghelvetet för det var banne mig inte lite mygg som Pulsujärvi bjöd på i år. Runt tältplatsen var det näst intill outhärdligt, något vi inte alls upplevt de två föregående åren (efteråt fick vi höra att myggen ”gått till” kring 26/7).

Hanens särpräglade analbihang.
Under natten öste det ner och på morgonen var det bara grått. Vi begav oss ändå iväg de 3-4 km det är ut mot Lilltundran, det vill säga det vi kallar den mest östliga delen av tundran. Det var fortsatt grått med regnstänk i luften. Lite modstulet men samtidigt spännande, för de allra flesta var det första gången de besökte en palsmyr och det finns som vi nämnt ovan en hel del att se för den som inte är helt fokuserad på tundratrollslända S. sahlbergi

Hoppet steg när det ändå såg ut att kunna bli lite bättre väder. Vi letade lite efter vilande exemplar av tundratrollslända S. sahlbergi men hittade endast fjällmosaikslända Aeshna caerulea. Vid tiosnåret hände det, den första Somatochlora-trollsländan sågs. Den närmaste kvarten blev det ytterligare lite bättre väder och 2-3 sländor till sågs ”som såg bra ut”, men ingen lyckades få tag på någon eller se dem ordentligt i kikare. Det dröjde till kl 10.30, då en hona sågs lägga ägg och sedan sätta sig i en dvärgbjörk, som vi verkligen kunde se ett exemplar riktigt väl. Efter några snabba dokumentationsbilder fångade vi henne och det var mycket riktigt en hona tundratrollslända Somatochlora sahlbergi – äntligen!

Honans vingmärken.
Efter detta såg vi 1-3 sländor i alla småpölar, och samtliga – med mycket få undantag – verkade vara tundratrollsländor S. sahlbergi. Om vi tillåts vara generösa så sågs minst tre äggläggande honor, 5-10 hanar och ytterligare några, icke könsbestämda exemplar, och detta endast i 4-5 pölar! Samma upplevelse hade det andra gänget som såg arten 2 km längre västerut. Tanken hisnar över hur många tundratrollsländor S. sahlbergi som fanns kring de hundratals palsgölarna kring sjön Davvajavri denna säsong.

Vi gick aldrig längre för vi såg de så fint och under så bra omständigheter att vi var mer än nöjda. Efter ett tag visade sig solen allt mindre och då slutade också tundratrollsländorna S. sahlbergi att flyga. Två hanar fångades för dokumentation och både dessa och den infångade honan vägrade sedan flyga iväg efter att vi släppt dem.

Nästa år?
Vi vet i skrivande stund inte om vi besöker Taavavuoma även nästa år, även om tanken är mycket lockande. Något som förstås hade varit mycket intressant hade varit att besöka andra platser med palsmyrar i Sverige, men det är, som det brukar heta, en annan historia.


Mer information:

Tidigare i vår blogg


Mer om Taavavuoma, Pulsujärvi, palsmyrar och tundratrollslända
Arvidsson, Björn. 1979. Taavavuoma. Myr och tundra i nordligaste Sverige. Forum. Värnamo.
Bengtsson, Ola, et al. 2010. Öppna inlandsdyner i Norrbotten – doldisar på naturvårdsradarn. Fauna och Flora 105:3,2010.
Naturvårdsverket. 2011. Palsmyrar. Vägledning för svenska naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1. 
Naturvårdsverket. 2012. Tavvavuoma föreslås som ny nationalpark. 
Schröter, A. 2011. Review of the distribution of Somatochlora sahlbergi. International Dragonfly Fund, Report 41(11):1-27.
Schröter, A, et al. 2012. Observations on adult Somatochlora sahlbergi – a species at risk due to regional climate change? (Odonata: Corduliidae). Libellula 31 (1/2) 2012.
Västra delen av "Lilltundran".

söndag 16 december 2012

Lokaltips: Valongo, Portugal


Så här mitt i vintern är det enkelt att vandra utomlands åtminstone i tankarna. Vi delar därför med oss av en utmärkt lokal att utnyttja om du är på resande fot och har vägarna förbi Porto i Portugal. Förutom portvinsprovningar och annat självklart rekommenderar vi då ett besök till närbelägna Natura 2000-området Valongo. 

Det är en ytterst vacker plats men ganska begränsat i storlek och är skyddat på grund av förekomsten av bland annat några mossor och ormbunksväxter som i Portugal endast finns här och på några av atlantöarna, samt en vacker salamander (Chioglossa lusitanica) som i världen endast finns i den nordvästra delen av iberiska halvön. Genom området rinner floden Ferreira, som är ömsom strömmande och ömsom sakta rinnande. Där finns grunda såväl som djupa partier, och öppna såväl som skuggade delar. Vattnet sägs vara förhållandevis rent och allt detta tillsammans borgar för en mycket fin trollsländefauna. Främst är det inte oväntat rinnande vatten-arter som finns här och av dem finns det många.

Utgå från bron här, vi rekommenderar främst den östra sidan då vattnet från det väderstrecket är lättare att nå. Möjligen kan man inte köra hela vägen fram, men det är ett populärt picknickställe så det är skyltat. I värsta fall får man parkera en bit bort och gå den sista delen, men även den promenaden är fin.

Boyeria irene
Åt ena hållet, från bron sett, är det djupare, mer långsamt rinnande och med mer skuggade partier. Här håller den spektakulära Boyeria irene (”kamouflerad flodmosaikslända”) till, särskilt flyger den lågt och revirhållande i de skuggade partierna över de något djupare delarna av floden. I detta område var Oxygastra curtisii (”orangefläckad trollslända”) inte ovanligt förekommande, och kungstrollslända Cordulegaster boltonii såg vi också här, men endast fåtaligt.

Två av de på dessa breddgrader förekommande jungfrusländorna ses i goda antal, det vill säga Calopteryx haemorrhoidalis (”kopparfärgad jungfruslända”) och C. xanthostoma (”gulstjärtad jungfruslända”). Båda dessa var det mest av på andra sidan bron. Där öppnar det upp sig mer, och direkt i anslutning till bron finns lite mer växtlighet även ute i vattnet. Här är ”pokalflickslända” Erythromma lindenii och blå kejsartrollslända Anax imperator vanliga. 

Platycnemis acutipennis
Längs med i stort sett hela floden eller lite här och där, ses mindre sjötrollslända Orthetrum coerulescens anceps och den lilla kustflicksländan Ischnura graellsii (”bågflickslända”). Vanliga är också två arter flodflicksländor, dels den vackra Platycnemis acutipennis (”ljusröd flodflickslända”) och dels den ytterst ljusa P. latipes (”blek flodflickslända”). 

Man kan gå ut i de partier av floden som är grunda, steniga och mer strömmande. Gör gärna det, det blir väldigt mycket enklare att komma åt några av Valongos riktigt roliga arter då. Flera arter flodtrollsländor kan här ses sida vid sida. Den från Sverige välbekanta stenflodtrollsländan Onychogomphus forcipatus finns här, men ser något annorlunda ut och består av underarten O. f. unguiculatus. Passa på att jämföra dess storlek och utseende med den andra Onychogomphus-arten som är vanlig i Valongo nämligen O. uncatus (”större tångtrollslända”).

Onychogomphus uncatus
Även Gomphus-släktet är väl representerat, dessutom med tämligen sällsynta arter ur ett globalt perspektiv. Den enda obs jag hittills haft av Gomphus simillimus (”gul klubbtrollslända”) gjorde jag här. Två av Europas få trollslände-endemer finns här också, nämligen G. pulchellus (”smal klubbtrollslända”) och troligen även G. graslini, även om vi inte såg just den under vårt besök.

Andra artgrupper av intresse som påkallade uppmärksamhet var fåglar (svart stare, blek tornseglare, turturduva, kungsfiskare, forsärla, gulhämpling, klippsvala, polyglottsångare) och dagfjärilar (makaonfjäril Papilio machaon, segelfjäril Iphiclides podalirius och Charaxes jasius). 


/Magnus

tisdag 27 november 2012

Skånska fenologirekord 2012

Årets första mindre glanstrollslända rapporterades 24 dagar tidigare än innan.
Här nedan listar vi årets skånska fenologirekord. Som vanligt måste vi flagga för att samtliga fynd ännu ej är validerade, så ändringar kan ske. Vi måste också återigen fastslå, att vi utgår enbart från fynd som är inlagda i Artportalen (det finns gott om fynd som inte finns rapporterade).

En mer detaljerad lista över samtliga arter inklusive medianflygtid kommer som vanligt att tas fram och läggas ut på det skånska trollsländeprojektets hemsida när samtliga fynd är validerade.

Det förekommer troligtvis fortsatt en del fynd som är av karaktären ”slentrianbestämningar”. Precis som inom fågelvärlden artbestäms en del arter på ren slentrian: ”den är ju så vanlig”. När detta görs t ex två veckor innan första tidigare fyndet gjorts bör de inte godkännas utan dokumentation. ”Vad skulle det annars vara?” ska inte räcka för fynd som utgör fenologirekord. Här kan vi bara hoppas validerarna är på tårna och uppmärksammar sådana fynd och inte bara slentriangodkänner vanliga arter vilket kan vara lätt gjort i mängden av data.

Det görs fortsatt förhållandevis få fynd av stenflodtrollslända.
Med större kunskap, bättre litteratur och ordentliga rutiner blir det förhoppningsvis allt färre fel av denna natur. Är du osäker så fråga, t ex i forumet på Facebook (som är det enda svenska forumet där det diskuteras trollsländor idag vad vi vet), eller kolla flygtiderna på Artportalen eller i Svenska Trollsländeguiden (i slutet av den boken finns uppslag med samtliga svenska arters flygtider). Är ditt fynd tidigare eller senare än de tider som antyds där, är det läge att vara försiktig.

I en del fall kan det också röra sig om ren felinmatning. Jag har själv t ex råkat lägga in bred kärrtrollslända istället för bred trollslända, eftersom autoformuläret föreslår detta när man börjar skriva br-. När detta görs för ovanliga arter syns det, medan fynd av mer vanliga arter inte uppmärksammas på samma sätt.

Även om antalet rekord fortsatt är högt, så ser vi en utplanande kurva med allt färre extrema förändringar av fenologidatumen. Detta är förstås förväntat efter några år med allt bättre rapportering. De flesta förändringar under 2012 består därför av några få dagar åt endera hållet och beror i de allra flesta fall fortfarande på att vi ännu inte har tillräckligt stor fynddata. Detta gäller i synnerhet de mer sällsynta arterna, som bred kärrtrollslända Leucorrhinia caudalis, vinterflickslända Sympecma fusca, griptångsflickslända Coenagrion armatum samt nya arter som mindre kejsartrollslända Anax parthenope, där vi helt enkelt har så lite fynddata att nästan all ny rapportering innebär förändring.

Något som också fortsatt sätter sin prägel på både fynden i allmänhet och fenologin i synnerhet, är hur och var skåningarna tittar på trollsländor. Det är en stor koncentration av rapporter från tätortsnära områden och därför har vi få rapporter av relativt vanliga arter som lever i skogs- och myrland. Exempel på detta är myrtrollslända Leucorrhinia dubia, stenflodtrollslända Onychogomphus forcipatus, kungstrollslända Cordulegaster boltonii och mindre sjötrollslända Orthetrum coerulescens.

Klicka på bilden för att se årets skånska fenologirekord.


/Magnus

onsdag 31 oktober 2012

Namnen är klubbade


Aeshna affinis får namnet klarblå mosaikslända.
Nu är de första officiella, svenska namnen på trollsländor klubbade (no pun intended). Vi redogör nedan för de förändringar som skett, om vi utgår från de namn som använts under några år på Artportalen och i Trollsländor i Sverige av Dannelid et al.

Förändringar av namn 
Allmän smaragdflickslända Lestes sponsa blir pudrad smaragdflickslända
Vandrande mosaikslända Anax ephippiger blir brun kejsartrollslända
Kejsartrollslända Anax imperator blir blå kejsartrollslända

Arter ej observerade i Sverige, arter som ej haft svenska namn angivna på Artportalen eller arter som saknas i Trollsländor i Sverige
Lestes viridis får namnet västlig trädflickslända (här har man valt att inte använda namnet Chalcolestes)
Erythromma lindenii får namnet pokalflickslända
Aeshna affinis får namnet klarblå mosaikslända
Anax parthenope får namnet mindre kejsartrollslända
Gomphus flavipes får namnet större klubbtrollslända
Gomphus pulchellus får namnet smal klubbtrollslända
Crocothemis erythraea får namnet karmintrollslända
Orthetrum brunneum får namnet blåpannad sjötrollslända
Sympetrum meridionale får namnet ljusröd ängstrollslända
Sympetrum pedemontanum får namnet bandad ängstrollslända

Övriga namn är oförändrade. Observera dock, att Somatochlora flavomaculata i Trollsländor i Sverige anges som gulfläckad glanstrollslända men det ska vara gulfläckig glanstrollslända.

De som använder Svenska Trollsländeguiden kan i denna ta fram rödpennan och ändra namnen på Aeshna affinis från blå- till klarblå mosaikslända, samt sandklubbslända till sandflodtrollslända och stentångtrollslända till stenflodtrollslända. De två senare namnen är de som anges på AP och i Dannelid.

Nu är första steget tagit, återstår gör resterande europeiska arter som man gett nationella namn i så många andra länder, t ex England, Slovakien, Finland, Tyskland, Frankrike, Belgien, Holland osv.

/Magnus

söndag 21 oktober 2012

Lokaltips: Upp- och nedströms Stockamöllan, Skåne

Rönne å vid Gunnaröds kanotplats.

I bloggen har vi presenterat ett antal olika lokaler vid det här laget men inga eller väldigt få med rinnande vatten. Nu ändrar vi på det, och först ut är Stockamöllan

Längs Rönne å upp- och nedströms Stockamöllan finns både arter som trivs i snabbt rinnande vatten i skog och sådana som föredrar långsamma partier i solöppna miljöer, och både sådana som vill ha steniga bottnar och sådana som vill ha sandiga dito. 

Bland skånska trollsländeskådare blev lokalen uppmärksammad när där under 2009 hittades spetsfläckad trollslända Libellula fulva. Det finns ett fynd från Kullaberg av en ensam individ 2006, men 2009 var det 
Hane av spetsfläckad trollslända vid Gunnaröd.
första gången på drygt 75 år som arten påträffades på lämplig reproduktionslokal i Skåne. Sandhall skrev 1994 (Skånes Natur 94:87) att den ”Troligen fångades senast för ca 50 år sedan vid Rönne å invid Stockamöllan men syns i dag inte alls där. Övergödningen av Ringsjön har väl bidragit till att den dött ut”. Efter att ha minskat och helt försvunnit i andra delar av Europa har arten återkommit ganska starkt på senare år. Orsaken är okänd, men det spekuleras i att bättre vattenkvalitet kan ligga bakom. Spetsfläckad trollslända är i övrigt i Skåne endast belagd med fynd från trakten av Vånga för så länge sedan som 1755 (uppgift från Artdatabanken), med andra ord mycket länge sedan men betydligt närmare de vattensystem i Blekinge där den även idag återfinns i livskraftiga populationer. Kanske hittas den på fler ställen i Skåne framöver, men tills vidare är det endast trakten kring Stockamöllan som gäller. Där har den nu hittats på flera platser, även en bit från själva ån. 

Man kan vandra längs ån på flera platser men vi rekommenderar särskilt ett besök kring bron över ån nära Bögerup, vid det som kallas Gunnaröds kanotplats. Här finns goda parkeringsmöjligheter, toaletter, 
Hane av stenflodtrollslända vid Gunnaröds kanotplats.
grillplats och man slipper privata tomter och hus som på andra ställen kan hindra tillgängligheten. Från bron kan man vandra på båda sidor av ån både upp- och nedströms, och även ut i betesmarker och gläntor i skogen intill. Ofta ser man redan på vägen och på marken på själva parkeringsplatsen stenflodtrollslända Onychogomphus forcipatus som gassar i solen. Spetsfläckad trollslända håller revir längs ån, särskilt uppströms där hanar kan hittas sitta på vasstrån som hänger ut över vattnet. Yngre individer hittas en bit från vattnet: kolla exempelvis nässelbestånden intill parkeringen eller betesmarkerna på andra sidan ån från parkeringen sett.

Både blå- och blåbandad jungfruslända Calopteryx virgo & C. splendens finns i goda antal. Absolut vanligaste art på lokalen och längs ån på en lång sträcka är flodflickslända Platycnemis pennipes. Det är inte ovanligt att man här ser hundratals eller fler. Sandflodtrollslända Gomphus vulgatissimus hittas också kring bron i goda antal. 

Vill man spä på med ytterligare en rinnande vatten-art kan man bege sig till ganska närbelägna Ageröds mosse. Kungstrollslända Cordulegaster boltonii finns i Hålsaxabäcken öster om mossen, vid den gamla torvfabriken. På samma plats finns gungflymosaikslända Aeshna subarctica och större ängstrollslända Sympetrum striolatum. För den som ger sig ut på mossen finns också möjlighet att träffa på månflickslända Coenagrion lunulatum.

Sandflodtrollslända vid Gunnaröds kanotplats.
Tacksamt nog kan man ta sig till Stockamöllan även med buss. Buss 518 går mellan Stehag och Klippan och du kan hoppa av på t ex hållplatserna Hasslebro eller Stockamöllan Torget. Från Stockamöllan Torget fortsätter du längs vägen mot Billinge. Ta höger in mot den mekaniska industrin Still, gå förbi deras reception och en verkstadsbyggnad på vänster sida. Här börjar en otydlig stig i slutet av en parkering. Till denna parkering kan man också köra och ställa bilen. Stigen går till en genomgång i ett taggtrådsstängsel, och du kommer in i en beteshage. Gå åt höger tills du kommer ner till Rönne å och trollsländorna. I Hasslebro har vägverket anlagt en rastplats öster om Rönne å. Från denna rastplats utgår man enklast både som bilist och bussresenär. Med bil kan du också ta dig till Gunnaröds kanotplats genom att svänga höger vid Gunnaröds gård när du åker från Stockamöllan mot Billinge.

Våra övriga lokaltips hittar du här.
/Magnus

lördag 6 oktober 2012

Snart i Sverige?


"Blåpannad sjötrollslända" Orthetrum brunneum - snart på en blogg nära dig.
Under 2011 publicerade vi flera inlägg om några av de arter som vi förväntade oss skulle komma att dyka upp i landet under en snar framtid, samt några som gjort det tillfälligt, men som är mycket sällsynta. När vi gjorde detta fanns det, med några få undantag (vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii och brun kejsartrollslända Anax ephippiger), näst intill ingen information om dessa arter på svenska. I och med utgivningen av Svenska Trollsländeguiden ändrades detta, varför vi inte haft anledning att fortsätta med resten av arterna. Då vi nu sitter på ännu mer fälterfarenhet av i princip samtliga dessa arter kommer vi under vintern ändå att göra det. 

De arter vi ämnar skriva om är i första hand dessa: ”blåpannad sjötrollslända” Orthetrum brunneum, ”ljusröd ängstrollslända” Sympetrum meridionale, ”smal klubbslända” Gomphus pulchellus, ”större klubbslända” Gomphus flavipes, ”sibirisk mosaikslända” Aeshna crenata och ”pokalflickslända” Erythromma lindenii. Finns det fler arter ni vill veta mer om så säg gärna till.

De som redan finns beskrivna på olika sätt på vår blogg är dessa:

/Magnus

måndag 1 oktober 2012

Vår miniförteckning: en uppdatering


Efter några förslag och önskemål har vi nu gjort några olika varianter av miniförteckningen. Vissa vill hellre ha mer plats att skriva på än samtliga tre namn, så olika varianter på detta finns nu att ladda hem nedan.

Vi fick några kommentarer eller frågor, om varför vi har med namn som "pudrad smaragdflickslända" istället för "allmän smaragdflickslända" som är det som idag används till mans. Pudrad smaragdflickslända för Lestes sponsa, klarblå mosaikslända för Aeshna affinis, brun kejsartrollslända, blå kejsartrollslända, mindre kejsartrollslända Anax ephippiger, imperator resp parthenope, med flera, är de namn som föreslagits men ännu ej beslutats om av den svenska kommittén för artnamn. Dessa namn är bra och kommer vad vi erfar med allra största sannolikhet att klubbas igenom. Vi använder i listan även namnen mindre glanstrollslända för Somatochlora arctica, stenflodtrollslända Onychogomphus forcipatus och sandflodtrollslända Gomphus vulgatissimus, även om vi här på Trollsländebloggen hellre hade sett namnen taigatrollslända, stentångtrollslända och sandklubbslända för dessa arter. Detta har vi skrivit om bland annat här.

Så vitt vi vet är vår lista den enda som finns tillgänglig idag där de olika namnen listas sida vid sida, så man lätt får överblick över både namn och vilka arter som förekommer inom området. Finns det andra listor får ni gärna tipsa oss om detta. 

Några arter kommer att tillföras, då det i Mellanöstern finns fler som idag inte är med. Dessa saknar dock svenska namnförslag. Att vi väljer att lista de olika namnen som vi gör är av pedagogiska skäl, vi tror det ger de som använder listan ganska mycket vad gäller översikt och vilka namn som hör till vad. Dessutom tror vi de svenska namnen som inte är officiella ändå bidrar till detta. Särskilt gäller det de som inte kan eller är intresserade av att lära sig de vetenskapliga namnen. Då hjälper det att veta vilka som är t ex sjötrollsländor även om man inte vet vad Orthetrum står för.

Så fort de officiella namnen antas kommer vi att uppdatera de olika listorna. Hittar du fel, har tips eller annat du vill bidra med så hör gärna av dig.


 De nya varianterna är alla i färg:
/Magnus

fredag 28 september 2012

Vår miniförteckning

Två av sidorna i vår nya miniförteckning över trollsländor.
Det finns några olika krysslistor eller motsvarande över de arter som påträffats i Sverige, dock ingen vad vi vet som dessutom upptar samtliga arter som kan dyka upp här. Vi har gått ett steg längre, och grovt lånat SOF:s omtyckta och välspridda miniförteckning och anpassat den till våra behov. I vår lista har vi tagit med samtliga observerade arter i Europa och Nordafrika samt de i Mellanöstern som är med i Dijkstra (2006). Vi har tagit med de vetenskapliga namnen såväl som de engelska som anges i Dijkstra och dessutom de svenska förslag som diskuterats i olika forum under året (observera att inga svenska ännu är antagna).

Kontakta gärna oss om du hittar fel eller om något kan göras bättre. Vi räknar med att tillföra fler arter från Mellanöstern och de svenska namnen justeras när de blivit antagna officiellt.

Här nedan kan du ladda ned miniförteckningen som pdf. Texten är på ena sidan upp och ner för att kunna skrivas ut dubbelsidigt på A4. Klipp eller skär till listan och vik sedan längs med de tunna linjerna mellan kolumnerna. Använd med fördel lite tjockare papper. Använd den som du vill, och sprid den gärna.


/Magnus

söndag 23 september 2012

Om sommarens resa till Bosnien-Hercegovina 7-13 juli

Hela gänget samlat vid vattenfallen i Kravice.

Under sommaren var undertecknad som vi bloggat om tidigare på ECOO i Belgrad. Som brukligt följde därpå så kallade post congress field trips och vi två svenskar som var med (förutom undertecknad även Robin Pranter) valde att följa med till Bosnien. Detta visade sig vara ett klokt val då resan var synnerligen utmärkt, med 50 arter trollsländor, varav flera utgjorde mycket spännande fynd för landet, fantastiska miljöer och ett alldeles lysande resesällskap. Bosnien utgör ett trollsländemässigt mycket spännande land men väldigt mycket är outforskat och det var det vi skulle råda bot på under vår resa. Här följer en mycket komprimerad redogörelse av denna.

Vi hade sällskap av Damjan, Ana och Nina från Slovenien, Dolf och Jan-Joost från Holland och Dejan från Bosnien, och i två bilar utforskade vi de östra delarna av landet. Vi började och avslutade längst upp i nordost kring Bijeljina, alldeles på gränsen till Serbien, där dammar i anslutning till grustag besöktes. Här fick vi våra första fina obsar av ”vitstjärtad sjötrollslända” Orthetrum albistylum och arter som skulle visa sig vara vanliga under hela resan som ”karmintrollslända” Crocothemis erythraea och ”mindre kejsartrollslända” Anax parthenope.

Två arter kungstrollsländor på en gång!
Därefter genomförde vi en maratonkörning ned till trakten kring Medugorje, i det sydöstra hörnet av landet, där vi under flera dagar utforskade vatten av olika slag nära gränsen till Kroatien. Här i det torra landskapet är det rinnande vatten som man mest besöker, och särskilt de kalla källor som springer rakt ut ur karstklipporna. Många riktigt häftiga arter med ganska begränsad utbredning eller med väldigt speciella miljökrav återfinns här, som ”blå flodmosaikslända” Caliaeschna microstigma, ”svartkronad kungstrollslända” Cordulegaster bidentata, ”stor kungstrollslända” Cordulegaster heros och ”gulprickig metalltrollslända” Somatochlora meridionalis. Det var över huvud taget en fräck upplevelse att uppleva dessa frodiga och i flera fall mycket spektakulära källmiljöer och vattenfall, som små edens lustgårdar i det magra, steniga och ganska bergiga medelhavslandskapet. Dessutom svalkade de rejält då det varje dag var 40 grader varmt eller mer.

Källorna flyter samman och bildar nere i dalarna vattendrag, både små och stora, och längs och intill dessa hittar man andra typer av miljöer och således också andra arter trollsländor. Längs mindre vattendrag med mycket vegetation och anslutande kärr fann vi arter som ”fågelflickslända” Coenagrion ornatum, ”mindre blodflickslända” Ceriagrion tenellum, spetsfläckad trollslända Libellula fulva, stenflodtrollslända Onychogomphus forcipatus och ”blåpannad sjötrollslända” Orthetrum brunneum. En av de allra vanligaste arterna i området nära kusten var ”vimpeltrollslända” Selysiothemis nigra. 

Hane av den mörka formen av Lindenia tetraphylla.
Regionens största våtmarksområde Hutovo Blato utgörs av sjöar, stora vattendrag, anlagda dammar, blöta kärr med mera och här gav vi oss ut med båt. Förutom en rik mångfald av fåglar som hägrar av olika slag, dvärgskarv och cettisångare, lyckades vi konstatera att ”magnifik flodtrollslända” Lindenia tetraphylla verkligen fanns där, och att den dessutom var ganska vanlig. Samtliga exemplar var av den mörka formen; inga såg med andra ord ut som de gör i böckerna. I små, väldigt vegetationsrika och nästan igenväxta, rätt triviala vatten hittade vi ”östlig trädflickslända” Chalcolestes parvidens och intill, men aldrig i direkt anslutning till vatten, som väntat vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus.

Resan gick sedan vidare upp i bergen längs gränsen mot Montenegro, och nu förändrades landskapet igen. Uppe på stora platåer i bergen och längs och intill vattendrag och andra våtmarker sågs exempelvis vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii och ”gaffelflickslända” Coenagrion scitulum. Annars började det nu bli allt fler arter som vi känner igen från hemma, som kraftig smaragdflickslända Lestes dryas, mindre kustflickslända Ischnura pumilio, vinterflickslända Sympecma fusca, gulfläckad ängstrollslända Sympetrum flaveolum och gulfläckig glanstrollslända Somatochlora flavomaculata.

Sutjeska nationalpark bjöd på minst sagt spektakulära vyer.
Målet var nationalparken Sutjeska, där vi fick skjuts upp av parkvakterna till 1500 möh. Här var miljöerna nästan overkliga, med helt otroligt vackra, blommande alpängar som man annars bara ser på film. Här gjorde vi resans allra flesta riktigt tunga fynd, vilket förstås beror på svårtillgängligheten, att så få besökt platserna och inte minst för att det inte ens är tillåtet utan tillstånd. Vakterna inte bara skjutsade oss, de höll också vakna ögon efter björnar och – inte minst – visste var minfälten fanns. Det senare är något man fortfarande tyvärr brottas med, och spåren av balkankrigen är tydliga för den som har ögonen öppna. Miljöerna var hur som helst något av det finaste jag upplevt, och när vi hittade vatten var individrikedomen av trollsländor bland det värsta jag sett. Tiotusentals sjöflicksländor Enallagma cyathigerum var främsta orsaken till detta. 

De tunga fynden jag nämnde utgjordes av arter som i flera fall knappt observerats i landet tidigare, men för en svensk utgjorde de inget nytt: spjutflickslända Coenagrion hastulatum, blågrön mosaikslända Aeshna cyanea, brun mosaikslända Aeshna grandis, starrmosaikslända Aeshna juncea, guldtrollslända Cordulia aenea och metalltrollslända Somatochlora metallica var målarterna här. Å andra sidan var det här våra vänner från Balkan riktigt gick i spinn, då dessa arter i södra Europa endast finns fläckvis på hög höjd. Efter denna bokstavliga höjdpunkt styrdes åter kosan mot Belgrad och hemfärd. Jag tror jag kan tala för alla som var med, att det var en helt superb upplevelse och att vänner för livet skaffades. Hoppas någon gång jag får möjlighet att återvända.

/Magnus


PS Det finns ännu inga antagna, officiella svenska namn men de som används idag till mans är de som återfinns på exempelvis Artportalen. De som saknas där anges inom ”citationstecken”, och anledningen till att vi ändå väljer att ha med de öht är att alla inte kan de vetenskapliga namnen eller vilka arterna är, men ändå kan få en uppfattning om vilka det rör sig om genom det svenska namnet. DS

söndag 16 september 2012

Från the 2nd European Congress on Odonatology

Stora delar av deltagarna på ECOO2012 samlade i Sremski Karlovci.

I somras var det dags för den andra upplagan av det europeiska samarbetet som lett till ett trollsländeseminarium vartannat år. Första gången var i Vila do Conde i Portugal 2-5 juli 2010 (programmet med mera finns fortfarande kvar här). Nu var det dags att bege sig till Serbien, och närmare bestämt Belgrad för The 2nd European Congress on Odonatology. För mig är det en självklarhet att närvara då det ger så många möjligheter till utbyte med andra, kunskapsinhämtning och så vidare.

Jag tog mig ner själv och något tidigare, hade därför tid till sightseeing i Belgrad på egen hand med cykel, vilket varmt rekommenderas, åtminstone på söndagar när trafiken är lugn. Efter ett tag började andra anlända och då blev det förstås socialisering och kära återträffar då många var med även 2010. Kvällarna spenderas tillsammans och middagar intas, bland annat i det mest pittoreska kvarteret i hela landet (Skadarlija). Varje kväll hölls det hov på flytetyget Arkabarka, som också var vår bostad. Då Arkabarka låg ute i Donau så svalkade det i alla fall lite i den allt som oftast 40-gradiga värmen. 

Under dagarna tre varvades föreläsningar, bokmarknad, poster sessions med mat och mingel. Det är högt som lågt: en dragning kan handla om en ytterst lokal inventering, en annan om värsta genstudien utförd i samarbete med forskare världen över. Det som förenar alla är det stora gemensamma intresset och engagemanget för trollsländor, oavsett kön, ålder, erfarenhet, bakgrund eller nationalitet. Jag kan bara varmt rekommendera att vara med då de erfarenheter, kontakter och kunskaper man inhämtar är ytterst värdefulla, men det krävs förstås att man är en total trollsländenörd. Se hela programmet här. Man kan också ladda ned sammanställningen av abstracts här

Paus under fältbesök med idel kändisar.
En dag veks åt fältbesök, men det var inte så många timmar vi hann med innan det var dags för ett kultursmörgåsbord av guidning i Sremski Karlovci, vin- och honungsprovning med mera. Men timmar i fält blev det senare massor av, då det efter själva kongressen fanns möjlighet att åka på post congress field trip till antingen Bosnien-Hercegovina eller Makedonien. Om detta återkommer jag.

Nästa gång det sker är det närmast hittills då 3rd European Congress on Odonatology kommer att ta plats i Montpellier 2014. Vi gissar på fältbesök i Camargue och kanske Pyrenéerna. Efter det ska det faktiskt ske i Sverige 2016 men det vet jag inget mer om i dagsläget då jag inte är med och organiserar.

Men redan nästa år händer något annat på så att säga samma tema och faktiskt ännu närmare: International Congress of Odonatology sker i Freising, nära München 17-21 juni. De skriver själva, att “We are confident to offer a highly interesting programme that covers a wide range of odonate subjects, and look forward to welcome participants from all parts of the world.” Det låter lovande! Även här ges möjlighet till post congress field trip, men se mer om allt detta på hemsidan.

/Magnus

Tidigare i Trollsländebloggen: