söndag 12 oktober 2014

Allt mer trollsländeskådning utomlands!

Intresset för trollsländeskådning ökar som vi alla vet kraftigt i Sverige och även i många andra europeiska länder. De senaste åren har vi som har bloggen även i allt högra grad börjat besöka andra länder, även om det inte inte alltid varit i främsta syftet att se trollsländor, så har vi även åkt på några resor där det utgjort huvudmålet.

Vi är inte ensamma. Mer och mer börjar trollsländeskådare åka utomlands för att se och fotografera trollsländor. Ibland är det som en extra krydda på en semester och ibland en ren trollsländeresa. Håller man sig här hemma eller i angränsande länder så är det inte jättemånga arter att hålla reda på, men börjar man åka till tropiska länder kan det snabbt bli många arter att hålla reda på. Då kan det vara bra att känna till att det finns en website som heter iGoTerra. Syftet med websiten är att stimulera naturintresserade att lära sig mer, uppleva mer och att dela med sig av sina observationer.  

I iGoTerra finns möjligheten att planera sina resor och att sammanställa personliga artlistor. Observationerna på resan kan registreras direkt på webben eller via iPhone-appen iGoTerra Pocket (snart även Android). På detta vis är det enkelt att hålla reda på alla sina trollsländeobservationer och listor var som helst i världen. Det går även att koppla egna foton till observationerna och skapa ett personligt bildgalleri, samt att få snygga dagbokssammanställningar. Sist, men inte minst, finns det en oändlig möjlighet att jämföra en mängd listor med andra sländeskådare.

Passa på att få ut lite mer av nästa utlandsresa genom att vara bättre förberedd! Lär dig mer, upplev mer och dela sen med dig till andra!

Relaterat i bloggen
- Vår miniförteckning över arter i VP (uppdaterad version är på gång)

Reserapporter el motsv
- Spanien 2014 (utdrag ur kommande rapport).

lördag 11 oktober 2014

Södra Frankrike 2014

"Gul klubbtrollslända" Gomphus simillimus

I början av juli månad var undertecknad en glad och lycklig deltagare på den tredje europeiska trollsländekonferensen (ECOO) i Montpellier, som vi skrivit om bland annat här. Till min förvåning visade det sig på plats att jag var listad som organisatör, något som fick sin förklaring i att jag administrerar ECOOs Facebookgrupp. Gå in där och gå med i gruppen så får du se massor med bilder från konferensen, program med mera, och den senaste information om nästa ECOO som sker i Sverige 2016. Eftersom det finns så mycket i gruppen från konferensen så nöjer jag mig här att bara lägga ut några bilder från resan. 

En ECOO innebär alltid även fältbesök, förstås. Den här gången kunde jag tyvärr inte vara med på den efterföljande resan till Carcasonne, men bilder finns i gruppen även därifrån. Arrangörerna hade dock valt att förlägga två halvdagar under själva konferensen i fält, så det blev ändå gott om timmar i fina trollsländemiljöer.

Vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus
En dag besökte vi marsksmarker som ser ut som de i Camargue, med samma arter men mindre i omfattning. Förutom en massa intressanta fåglar (dvärgrördrom, flamingo, purpurhöna, purpurhäger) så blev det fina obsar på inte minst karmintrollslända Crocothemis erythraea, vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus, "mindre blodflickslända" Ceriagrion tenellum och vinterflickslända Sympecma fusca. 

"Mindre blodflickslända" Ceriagrion tenellum
Nästa färd gick till rinnande vatten lite högre upp i bergen norr om Montpellier. Två tjusiga arter som inte är trollsländor gladde många: alpbock Rosalia alpina och blåkråka. Bönsyrsor och diverse ödlor var också trevliga, men som vanligt var det trollsländorna som var häftigast. "Gaffelklubbtrollslända" Gomphus graslini, "gul klubbtrollslända" G. simillimus, Platycnemis acutipennis, "blek flodflickslända" P. latipes och pokalflickslända Erythromma lindenii tillhörde några av dagens favoriter.
"ljusröd flodflickslända".

/Magnus

Pokalflickslända Erythromma lindenii

tisdag 30 september 2014

Ännu en ny art för Finland

Större klubbtrollslända Gomphus flavipes, hona, Serbien 2012.

För bara någon vecka sedan hittades ännu en ny art för Finland, den andra för i år, och vi kan ännu en gång konstatera att de verkligen är på tårna i vårt östra grannland. Den här gången gällde det större klubbtrollslända Gomphus flavipes, en art vi också har med i vår Next Stop Sweden?-lista över de arter vi tror mest kan dyka upp i Sverige (se mer om den listan här!) 

Vi har med andra ord anledning att återkomma om större klubbtrollslända, en art som av en del anses tillhöra Stylurus snarare än Gomphus. Det kanske vi får anledning att återkomma om också. Mer intressant just nu, är det finska fyndet, förstås, som du kan läsa mer om här. Väldigt kort bara, så är arten på uppgång och har både utökat sitt och återtagit delar av det utbredningsområdet i främst Mellaneuropa. Troligen beroende på allt bättre vattenkvalitet efter kräftgång i nedsmutsade vatten under 1900-talet. Att den varit på g ett tag visar också fynd av större klubbtrollslända i Helgolandsfällorna vid Kaliningrad, endast 30 mil trollsländevägen från Ottenby, för övrigt något vi har många anledningar att också återkomma om.

Nya arter för resp. land. * = återinvandrad/återfunnen, sågs senast 1934.
Den första nya arten för Finland i år utgjordes av brun kejsartrollslända Anax ephippiger. Vi har inte skrivit om det fyndet på grund av att den tidigare setts i både Sverige, Norge och Danmark, men också för att den bestämdes först i efterhand (den troddes första vara en mindre kejsartrollslända Anax parthenope). Samtidigt som det finska fyndet gjordes det tredje i Sverige, om det finns det mer att läsa här. Det finska fyndet finns beskrivet här.

Ser man på de arter som hittats som nya i våra grannländer och här hemma så slår Finland både Danmark och Sverige på fingrarna rejält. Se tabellen ovan. De senaste 15 åren har tio nya arter hittats i Finland. För Danmark och Sverige är summan sex, och då är en art i Danmark egentligen inte ny, utan återinvandrad/återfunnen. Det märkligaste med Danmark är dock att ingen ny art hittats sedan 2006 och att mindre kejsartrollslända ännu inte setts där. Norge har jag betydligt sämre koll på, men jag vet att mindre kustflickslända Ischnura pumilio hittades för första gången där 2012.

Vi skickar ett grattis till Finland medan vi övriga får leta mer för att komma ikapp med nya arter. Totalt ligger Sverige fortfarande före de andra men fortsätter finnarna så här så...

Tack till Petro Pynnönen, Erland Refling Nielsen och Kent Olsen för fynddata.

/Magnus



tisdag 2 september 2014

Trollsländebloggen finns på Falsterbo Bird Show

Palsgöl på Lilltundran, hör mer om den miljön på söndag kl. 12.
Det blir glädjande nog trollsländeaktiviteter även på årets upplaga av Falsterbo Bird Show. Undertecknad håller trollsländevandringar på både lördag och söndag kl 11 och 13. Dessutom blir det löpande aktiviteter under helgen som tipsrunda på temat trollsländor, frågor och svar om trollsländor, test av trollsländekikare, diskutera trollsländor, kom och fyll i vår stora krysslista över vilka arter som setts under helgen med mera.

OBS tillägg kl 19.50 3/9: Våra tider överensstämmer inte med det program som nyss släpptes som "färdigt" av arrangörerna, så kolla hemsidan för senaste nytt och direkt med oss där nere om du är på plats.

Vi som har Trollsländebloggen håller på söndagen kl 12 föredrag på temat ”Våra nordligaste trollsländor”. Föredraget har fokus på några av Sveriges och världens nordligast förekommande trollsländor och de närmast exotiska miljöer de finns i – tundran, en miljö nog rätt få svenskar besökt eller ens vet att vi har i landet. Det blir anekdoter om och från besök där uppe, fantastiska naturbilder och något om det allra senaste vi vet om dessa arter. Särskilt om tundratrollsländan, världens mest mytomspunna och en av de mest okända trollsländorna i världen, som få ens har sett.

I helgen kommer man för första gången att kunna se och köpa den krysslista vi tagit fram ihop med Hirschfeld Media (se bild).

Hoppas vi ses i helgen!

/Magnus

tisdag 19 augusti 2014

Parasitupprop! (Uppdaterat)


Forcipomyia paludis på citronfläckad kärrtrollslända, Stensoffa, Krankesjön.
Det var drygt två år sedan som vi gjorde detta upprop som genast resulterade i flera fynd och bilder. Nu gör vi det igen, då intresset för och fotograferandet av trollsländor fortsatt ökat. Kanske finns det nu fler som vill bidra med kunskap i denna fråga? Nedanstående är inlägget vi publicerade förra gången.

Det finns flera olika parasiter på trollsländor vilket jag ganska nyligen förkovrat mig i då vi har med ett avsnitt om detta i den kommande boken SvenskaTrollsländeguiden. Den parasit de flesta kommer i kontakt med är de små, röda ”prickarna” som när de suger kroppsvätska från trollsländan blir större och större. Det kan se ut som små, röda druvklasar och mången trollsländeintresserad har undrat vad det är för något. Svaret är vattenkvalster, eller snarare larver av vattenkvalster. Dessa är spindeldjur och släkt med fästingar. Det finns olika arter där några är artspecifika och därmed parasiterar på en enda trollsländeart eller på arterna inom ett visst släkte. Vattenkvalstret Arrenurus cuspidifer hittas exempelvis endast på kustflicksländor.

Samma som ovan. F. paludis ses som "fläckar" på vingarna.
Något man inte ser lika ofta är svidknott av släktet Forcipomyia. Dessa sitter på vingarna och kan på håll se ut som mörka partier på dessa. I Europa finns endast en art: Forcipomyia paludis. F. paludis är inte artspecifik utan en generalist. Den har i Europa påträffats på 55 arter trollsländor och på såväl flicksländor som på egentliga trollsländor. Väldigt lite är dock känt om artens utbredning och ekologi. I aktuell tysk forskning och sammanställning där av kända fynd har forskarna endast kunna hitta ett Skandinaviskt fynd av F. paludis. Detta finns på sidan 29 i Sandhall (2000), där det finns ett foto från Krankesjön på en blåbandad jungfruslända Calopteryx splendens med F. paludis på vingarna.

Efter ett mejl från Asmus Schröter, som efterlyser fler fynd, hittade jag snabbt själv bilder på arten, också från just Krankesjön. Nu efterlyser Asmus fler bilder, kontakta mig eller vår blogg om du sitter på fynd eller bilder du tror kan röra sig om Forcipomyia paludis. Datan kommer att användas i publiceringen av nya artiklar.

De få kända fynden i Sverige borde kunna späs på med fler, så sprid gärna detta upprop. Och, som Asmus själv säger ”Any potential new photo/data is highly appreciated for the European data base – with full respect to all rights of the finder/author of course!”

/Magnus

PS Om någon är intresserad av att läsa mer om F. paludis så har jag två artiklar jag kan skicka. DS 

lördag 16 augusti 2014

Från en trollsländeresa till södra Spanien

"Grön klafftrollslända" Paragomphus genei, S Azuaga, Spanien 5/6 2014.
Under sista dagarna i maj och de första i juni tidigare i år så var vi båda i Spanien för att främst se trollsländor. Helena Lager och Annica Nettrup gjorde oss sällskap på denna mycket fina och lyckade resa, där vi i princip såg allt vi hade på vår önskelista. I vanlig ordning kommer en reserapport att sammanställas och läggas ut här på bloggen. Medan vi jobbar på den kommer här ett något redigerat inlägg från resedagboken. I vanlig ordning anges också de föreslagna men ej antagna svenska namnen inom citationstecken.

5 juni Från Los Pinos i Sierra de Andújar till Benquerencia de la Serena.
Under småtimmarna innan vi går upp hörs gröngöling, rödhalsad nattskärra, härfågel och sommargylling. Samling halv nio för en (stor) kaffe innan avfärd till Rio Jándula och frukost på picknickställe. Trädgårdsträdkrypare, blåskata, härfågel och göktyta hänger runt vår frukostplats, men blåskatorna är inte lika närgångna som de i Acebuche i Coto Donana. Vi lämnar området för att köra mot Extremadura men ska först stanna till för att fotografera trafikskyltarna som varnar för att det finns panterlo i området. Då och där, klockan 10.02 mellan kilometerskylt 19 och 20, skulle vi bli varse hur adekvata de skyltarna är.

Panterlo från bilen bakom viltstängsel 5/6 2014.
Inte alls långt från vägen, på höger sida, uppenbarar sig en panterlo, en riktig, vild och lös panterlo, mitt på ljusa dagen: grovhet! Annica tvärbromsar (nåja), och inifrån bilen ser vi hur den kommer närmare och närmare, för att som närmast ses på bara några meters avstånd. Kamerorna smattrar, för bilen är den inte det minsta rädd. Först när den försvinner runt ett hörn och vi lämnar bilen för att se mer av den, blir den rädd och sätter iväg i full fart och sedan ser vi den inte mer. Vilken grej! Vi nyper oss i armarna och utbrister glädjetjut!

Vi sätter fart vidare och stannar till vid souvenirstället för att fira lon med kaffe, glass och losouvenirer, men får nöja oss med de två förstnämnda då affären inte har öppet. Vi har wifi och lägger ut bilder på lon, tagna med mobilkamerorna, fortfarande något skakade. Eufori!

"Eldbandad obelisk" Trithemis kirbyi, Spanien 2014.
Vi sliter oss därifrån till slut och drar mot Extremadura. Tankar bilen med diesel och oss själva med godis innan vi stannar intill Rio Sotillo, strax söder om Azuaga. Trettio gåsgamar eller så hälsar oss välkomna. Floden ser mycket spännande ut, och snabbt har vi sett tio arter trollsländor eller mer. En hane västlig trädflickslända Chalcolestes viridis utgör ny researt. Annars är det idel repriser som pokalflickslända Erythromma lindenii, ”ljusröd flodflickslända” Platycnemis acutipennis, ”epålettsjötrollslända” Orthetrum chrysostigma, karmintrollslända Crocothemis erythraea samt ”violett-” Trithemis annulata och ”eldbandad obelisk” T. kirbyi som avnjuts medan vi vandrar runt antingen ute i floden eller längs med densamma.

En hel familj iberiska varfåglar håller låda intill och en stor viperasnok försöker förgäves svälja en gigantisk fisk. Ser helt bisarrt ut. Efter en stund hittas så den första målarten här, som trollsländemässigt utgör dagens absoluta höjdpunkt: ”grön klafftrollslända” Paragomphus genei. Härligt nog visar den sig vara ännu snyggare i verkligheten än på bild. 10-12 hanar ses, men tyvärr inga honor. Totalt ses minst 14 arter trollsländor innan vi lämnar platsen. 

På lokalens pluskonto noteras också en rostsångar-familj och en efterlängtad spansk kejsarörn. Vilket magnifikt stopp, rekommenderas varmt! Lokalen är även känd att hysa ”mindre tångtrollslända” Onychogomphus costae, men den börjar tyvärr för vår del att flyga först någon vecka senare.

Vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus 2014.
Lunch intas i Azuaga innan vi fortsätter norrut och drar ut på stäppen på småvägar. Det är gott om vit stork, ängshök och ormörn och helt otroligt mycket brun glada, kring 1000 ex! Vid Estanque de la Retama stannar vi till för trollsländor och inkasserar vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus, mindre smaragdflickslända L. virens, större sjötrollslända Orthetrum cancellatum, blå kejsartrollslända Anax imperator och ”bågflickslända” Ischnura graellsii. Det är kvällning men det hindrar inte oss från att fortsätta skåda. Vi stannar när vi ser något spännande, som exempelvis stortrapp, som plötsligt bara står där och är så där häftig som stora trappar ju är. Svartbukig flyghöna drar över och kalanderlärka är vanlig. 

Natthärbärge intas i Benquerencia de la Serena där tapas och artgenomgång utgör en perfekt avslutning på en närmast magisk dag. Lagom runda om fötterna skrattar vi oss igenom artgenomgången och försöker ta in allt roligt vi sett under dagen. 
/Magnus
Stortrapp på stäppen kring La Serena 5/6 2014.


söndag 10 augusti 2014

Att äta eller ätas i trollsländornas värld

De nedan omtalade gräsänderna i Tisaren.
Att äta eller ätas: gräsänder som fångar trollsländor
Jag har under en tid fascinerats av trollsländornas matvanor och omvänt, alltså andra djur som livnär sig på trollsländor. Bilden ovan, på sjön Tisaren och en flock gräsänder (Anas platyrhynchos), känns säkert som en udda bild att illustrera detta med. Fram till midsommardagen 2014 hade jag tyckt likadant, men det var då, när vi i lugn och ro stod och tittade på guld- och fyrfläckade (Cordulia aenea & Libellula quadrimaculata) trollsländor jaga och patrullera framför oss, som vi båda som har denna blogg fick anledning att ändra uppfattning. En av gräsänderna plockade helt sonika en av trollsländorna ur luften, tuggade helt kort och svalde sedan hela djuret. Wow! Det gick blixtsnabbt, och helt oväntat, inte bara för oss utan uppenbarligen även för trollsländan.

När vi väl uppmärksammats på detta så följde vi nu mycket mera aktivt den gräsandshona som stått för bravaden att fånga en trollslända i luften. Alla som försökt fånga en sådan på bild eller fånga en med håv när de flyger vet hur svårt det kan vara. Visst finns det fåglar som gjort det till något av en specialitet, inte minst arter som blåkråka, biätare och lärk- och aftonfalk, som ofta ses plocka flygande trollsländor. Sen har vi koltrast samt sädes- och forsärla, som är duktiga på att fånga exempelvis jungfrusländor, men gräsänder?

Gräsandshonan låg där helt lugnt och simmade sävligt runt bland sina likar, men så fort en trollslända kom i närheten så såg man hur hon liksom stelnade till. Och pang! Så gjorde hon det igen, så det var ingen engångshändelse, samtidigt var det ingen annan i flocken som ens verkade vara medveten om trollsländornas existens. Är det någon annan som observerat detta fenomen?

Att äta eller ätas: andra faror ruvar
"Mörk smaragdflickslända" och spindel.
Nu är det förstås långt från endast fåglar som utgör hot mot trollsländorna under den tid de flyger. Spindlar, både levande sådana och gamla men fullt funktionella nät, tar en stor skara troll- och inte minst flicksländor varje säsong. Jag ser det ofta men det är rätt sällan jag tänker på att ta bilder på det.

En art här hemma som jag ofta ser i spindelnät är sjöflickslända Enallagma cyathigerum, medan jag utomlands oftast gått på "mörk smaragdflickslända" Lestes macrostigma som fångats i spindelnät. Det är säkert bara en slump att jag sett just de arterna, som lokalt kan vara mycket numerära. På bilden här till höger ses den senare arten i ett nät i Turkiet. Någon berättade för mig vad det är för spindel men jag har förträngt det. Påminn mig gärna, och på tal om att påminna, så glöm inte att du kan klicka på bilderna för att se de i större format.

Svart ängstrollslända som fastnat i sileshår.
Trollsländor kan fastna i annat än nät också, vilket på näringsfattiga myrar och liknande här hemma ibland är väldigt tydligt. Jag tänker förstås på olika arter av sileshår, som på sina håll kan bilda veritabla mattor med kladdiga, klibbiga droppar vilka enkelt fångar inte minst flicksländor. Särskilt verkar trollsländor som just lämnat vattnen bli offer för sileshår, vilket kanske beror på att sileshåren helt enkelt är vanliga just där sländorna lämnar sina larvhudar.

Grön vårtbitare snaskar i sig en större rödögonflickslända.
Även egentliga trollsländor, och då särskilt de minsta arterna, som myrtrollslända Leucorrhinia dubia och svart ängstrollslända Sympetrum danae, ser jag ofta sitta fast i sileshår. Båda de två arterna är vanliga i näringsfattiga miljöer och sitter gärna på marken. Ännu större arter, som mosaiksländor, också vanliga i samma miljöer, har jag aldrig sett i sileshår. De sitter inte på marken i samma utsträckning, men åtminstone honor av gungflymosaikslända Aeshna subarctica, som lägger ägg inte i vatten utan i blöt vitmossa, borde kunna falla offer för sileshår: har du sett något sådant?

Att även andra insekter gärna knaprar i sig trollsländor är väl inget märkligt. Ändå blev jag lite paff när jag, samma midsommardag som gräsandshistorien ovan utspelades för övrigt, sprang på en grön vårtbitare som gjorde just det, knaprade på en trollslända, närmare bestämt en större rödögonflickslända Erythromma najas. För mig var det nog mest oväntat då jag i min uppenbara okunskap alltid trott att vårtbitare var till 100 procent vegetarianer. Det är väl rätt mycket en kliché, men visst är det härligt att man fortsätter lära sig något nytt varenda gång man är ute!

Att äta eller ätas: var går gränsen för kannibalism?
Tidig mosaikslända knaprar flickslända.
Att trollsländor av olika arter och storlek gärna äter sig mätta på andra trollsländearter är inget konstigt eller oväntat, de är ju rovdjur och tar vad som ges. Att en stor trollslända äter en mindre art är heller inte kannibalism då det är två olika arter. Ändå är det något jag ofta får höra när jag pratar om det. 

Att de riktigt stora arterna, som mosaiksländorna, käkar mindre arter är något man ofta ser. Blå kejsartrollslända Anax imperator sägs vara riktigt glupsk, men undrar ändå om inte vassmosaikslända Aeshna serrata här i Sverige tar priset, då den setts ta även andra mosaiksländor.

Jag har tyvärr inga egna bilder på något sådant (än), så ni får nöja er med en bild på tidig mosaikslända Brachytron pratense, en betydligt mindre art av mosaikslända än vassmosaik, här ätandes på en flickslända, troligen en mörk lyrflickslända Coenagrion pulchellum.

Större rödögonflickslända äter mörk lyrflickslända.
Men det är inte bara de större trollsländorna som äter mindre arter. Även flera av flicksländorna ger sig på sina, om än inte särskilt mycket, mindre släktingar. Det är fortfarande inte kannibalism, men visst börjar det kännas som att det bränns?

Det verkar som det endast är de allra minsta arterna som inte ger sig på andra flicksländor, det finns väl helt enkelt inte något i deras storlek att ge sig på. Att större rödögonflickslända Erythromma najas äter en mörk lyrflickslända Coenagrion pulchellum, som på bilden till höger, är nog inget ovanligt. Att smaragdflicksländor som pudrad eller kraftig (Lestes sponsa & L. dryas) äter mindre flicksländor ser jag då och då. Detta möjliggörs förstås av att de är något större än de allra minsta, men fortfarande är det inte kannibalism.

Kannibalen!
I somras, för övrigt efter den mycket lyckade kalkbrottsexkursionen med trollsländeinventerarna, sprang vi på en större kustflickslända Ischnura elegans som i lugn och ro satt och snaskade i sig en flickslända. Jag reagerade på att dess offer inte var synligt mindre, och vid en närmare titt så kunde vi se att det faktiskt var en artfrände. Kannibalism finns med andra ord bland trollsländor trots allt. Undrar om det är vanligt? Har du sett något sådant?

/Magnus