måndag 19 september 2011

Skånska fenologirekord: sistadatum, uppdatering


Mindre sjötrollslända Orthetrum coerulescens, hane

För några veckor sedan skrev vi om några nya skånska höstfenologirekord här. Vi har tidigare också skrivit om skånska trollsländors vårfenologi här, här och här. Ytterligare ett gäng arter har sedan senaste inlägget slutat flyga och sålunda finns det redan flera nya rekord. 

Vi kommer fortsatt under säsongen uppdatera fenologin här i bloggen eftersom vi tror det har stort intresse för ganska många när sländorna egentligen flyger. Dessutom är det alltid en sporre att slå rekord, något som får i alla fall en del att ge sig ut extra tidigt på säsongen och fortsätta leta tills frosten kommer. Dessutom kan det vara en signal för trollsländeskådare i andra delar av landet vilka arter som är på gång att komma på vingarna. Nya sistadatumsfenologirekord i Skåne enligt Artportalen under perioden 26/8-18/9 2011:

Blåbandad jungfruslända Calopteryx splendens                   2/9         Höje å, Lund (1)
Kraftig smaragdflickslända Lestes dryas                                4/9         Vombs vattenverk (11)
Större rödögonflickslända Erythromma najas                       26/8         Svaneholmssjön (6)
Metalltrollslända Somatochlora metallica                             4/9         Näsby mosse, Vollsjö (4)
Mindre glanstrollslända Somatochlora arctica                      9/9         Myr NV Rössjön (13)
Fyrfläckad trollslända Libellula quadrimaculata                   4/9         Torvgravarna, Håleryd (11)
Mindre sjötrollslända Orthetrum coerulescens                     26/8         Rössjöholm (5)
Siffra inom parentes är antalet dagars skillnad gentemot tidigare sistadatum. Som brasklapp ska vi tillägga att samtliga dessa fynd inte är validerade än så det kan ske förändring av datan. Å andra sidan är nog granskningen av fenologirekord bristfällig som vi skrev om här.

Det finns väldigt goda chanser att fortsatt slå rekord i år. Som exempel är fenologidatum med råge passerat för båda jungfrusländorna Calopteryx spp och metalltrollslända Somatochlora metallica, men alla dessa tre flög förra veckan under vårt besök vid Huskvarnaån förra veckan. Då borde de flyga i Skåne också kan man tycka. Ut och leta!

/Magnus

torsdag 15 september 2011

Ett trollsländeforum värt namnet nu, tack!


Obs! Det tidigare kommentarsproblemet, som vi hört om från flera håll, är nu löst. Det var en inställningsgrej. Så ni som haft kommentarer ni velat ge till tidigare texter och inte lyckats kan göra det nu.

En dag förra veckan hade vi 519 unika besökare på vår blogg. Det stora antalet, som är en rejäl bit över det normala, beror förstås på fyndet av Sympetrum pedemontanum i Småland och satte återigen fingret på bristen på ett ”riktigt” svenskt trollsländeforum. Det blir allt mer uppenbart att det stora intresset inte har någon självklar samlingspunkt. Var går man ut med information om fynd? Vem ansvarar för att sprida och redovisa nya landskapsfynd? Hur får man koll på fenologin i landet eller regionalt? Hur får man hjälp med och var kan man diskutera artbestämning? Det finns varken någon tidning eller nätverk eller ens en självklar förening för trollsländeintresserade att samlas i.

Visst finns Artportalen och Artportalen2 lanseras i november, men det är inte rätt forum för mer än just rapporter av observationer och foton knutna till dessa. Det finns också två regionala inventeringsprojekt (Skåne och Östergötland), men dessa är just regionala och fokus ligger på inventeringar. Ett forum av typen som finns i Danmark hade varit mycket nyttigt. Det saknas ett forum för debatt och diskussion, något vi f.ö. tycker sker alldeles för lite, men det blir förstås så när det saknas forum för det. Det finns en Facebookgrupp, men den är långt ifrån optimal såväl i struktur som i tillgänglighet då inte alla vill ansluta sig till s.k. sociala nätverk.

Vi vill väcka frågan, för som det är nu hamnar vi trollsländeskådare mellan stolarna. Många är fågelskådare, men givetvis är Club 300, SOF m fl fågelföreningar fel forum, förutom för någon enstaka artikel eller reportage. Men likaså är de entomologiska föreningarna fel då dessas fokus inte ligger på det vi är intresserade av:: trollsländor. Dessa föreningar är helt enkelt för breda för de allra flesta som är nyfrälsta trollsländeskådare. Sen kan man också fråga sig, om dessa föreningar verkligen vill ha fler medlemmar, för de har haft en väldigt stor möjlighet att locka dessa de senaste två-tre åren, men istället märks ingenting öht. När hade Entomologisk Tidskrift eller Fazett senast en artikel om trollsländor? Jo, senaste artikeln i ET om trollsländor är från 2006 (Tommy Karlsson: Två nya trollsländor för Östergötland – Johanssons flickslända Coenagrion johanssoni och bred kärrtrollslända Leucorrhinia caudalis). Den senaste i Fazett är från 2003(!) (Ivan Kruys: En ny trollsländeart för Sverige?).

Bortsett från en kort recension av den svenska trollsländeboken och ett upprop från det skånska trollsländeprojektet (båda i ET) märks ingenstans i dessa två tidskrifter något öht om att det finns ett jättestort uppsving kring intresset för trollsländor. Visst kan man vända på det och säga, att det ligger i trollsländeskådarnas eget intresse att skriva om vi vill att det ska publiceras något. Detta är ett uselt argument, för det måste väl ändå ligga i föreningarnas egna intressen att locka fler medlemmar? Dessutom har ”vi” faktiskt skrivit i olika forum, t ex Roadrunner och Fauna&Flora. Hur som helst, så är förstås skälet istället det, att, som vi skrivit om tidigare t e x här, så är det väldigt få som ser sig själva som entomologer. Hur många ägnar er aktivt åt insamling av trollsländor? Hur många av er som läser detta är medlemmar i en entomologisk förening? Inte särskilt många, eller hur? Och varför ska man  det bara för att man är intresserad av trollsländor? Enda skälet är väl att det inte finns några alternativ. Missförstå oss inte, vi har verkligen inget emot dessa föreningar (är medlem i båda), vi vill bara sätta fingret på problemet vad som saknas. Vi vill läsa om trollsländor och vi vill helst läsa vad andra har skrivit, inte behöva skriva allt själv.
Vem tar ansvaret för trollsländorna i Sverige? Vem orkar, vill och kan sätta igång att starta ett nätverk, förening eller hemsida, där vi alla kan diskutera fynd och artbestämning; publicera bilder, tips, länkar, reserapporter och artiklar; samordna exkursioner, ordna föredrag och resor; redovisa landskapsfynd, fenologirekord; sprida de senaste nyheterna och larma ut fynd, osv. Kanske t o m nyhetsblad eller på sikt en tidskrift.

Vi har ingen lösning på detta, vi vill bara sätta fingret på problemet, på bristen av lämpligt forum när man t ex vill sprida information om ett spännande fynd. Det var denna brist som gjorde att upptäckarna av S. pedemontanum tog kontakt med oss och frågade om vi kunde tänka oss att hjälpa dem publicera deras historia.

Givetvis är vi medvetet något provokativa, men – handen på hjärtat – visst har vi rätt? För var läser du om de mest spännande fynden från 2010-2011? Var kan du läsa senaste nytt om Anax parthenope, Aeshna affinis, Lestes barbarus, Sympetrum pedemontanum, m fl arters uppträdande i Sverige? På flera håll förstås, t ex här på vår blogg, på Ottenbys hemsida, i Pavs blogg, på Artportalen m fl platser, men det är spretigt och beror helt på personliga engagemang. Det finns inget samlat, inget officiellt. Hur ändrar vi på detta? Diskutera och kommentera gärna, och gör det gärna direkt här på vår blogg.

/Magnus och Ola

måndag 12 september 2011

Sympetrum pedemontanum, hona

Sympetrum pedemontanum, hona. Huskvarnaån 11/9 2011.
Samtliga foton: Lars G Petersson

Som vi skrivit så var vi och tittade på Sympetrum pedemontanum härom dagen. En stor upplevelse och vi lämnade lokalen nästan helt nöjda. Nästan, för vi lyckades ju inte få några användbara bilder på honor trots att vi såg tre stycken. Men de hade den dåliga smaken att flyga iväg eller sitta med vegetation i vägen så därför hade vi inga bilder på dem.

Men något vi gillar här på Epitheca är när vi får hjälp av andra. Förvisso är det jag och Magnus som startat bloggen och skriver det mesta, men vi är oerhört glada när andra vill bidra. Därför var det med stor glädje jag öppnade mailen i morse och såg att Lars G Petersson från Kalmar, helt utan uppmaning, skickat ett antal bilder på en av honorna av Sympetrum pedemontanum vid Huskvarnaån. Stort tack för det!



Honan är lika lättbestämd som hanen då den har de tydliga banden på vingen. Honan har vita eller vitaktiga vingmärken till skillnad från hanens knallrosa diton. Färgen på bakkroppen varierar från ett tydligt rödstick i bakkroppen till brunt eller rostfärgat. Överlag en väldigt speciell slända i en ovanlig färg. Bilderna är som vanligt klickbara för större storlek.
/Ola

fredag 9 september 2011

9/9: Huskvarnaån tur och retur

Sympetrum pedemontanum, hane, Huskvarnaån 9/9
Idag var vi så själva på plats längs Huskvarnaån för att titta på veckans i särklass mest uppmärksammade art och med allra största sannolikhet årets mest spektakulära, svenska trollsländefynd. Vi behövde inte leta länge, hann knappt ur bilen innan den första individen sågs ryttla några sekunder innan den for iväg i vinden. 

Just vinden var enda störningsmomentet under eftermiddagen, som annars bjöd på riktigt skön septembersol. Då och då försvann solen och vinden slet ofta i vegetationen vilket gjorde, att sländorna av samtliga närvarande arter också försvann. Men så la sig vinden, solen sken och plötsligt var där sländor lite här och var. Vanligast var svart ängstrollslända Sympetrum danae, men redan som klar tvåa kom dagens självklara clou och målet för dagstrippen: Sympetrum pedemontanum. 

Vingbanden och vingmärkena.
Även om vi visste om att den skulle vara liten, i storlek närmast mellan eller kring svart- och blodröd ängstrollslända Sympetrum danae & S. sanguineum, förvånades vi ändå något åt dess lilla storlek. Även blodröd fanns på plats så jämförelser dessa tre arter emellan kunde göras. Detta är synnerligen lämpligt inte bara av storleksskäl, utan också för att de alla tre har helsvarta ben. Jepp, nu har vi tre och inte bara två ängstrollsländor med helsvarta ben i Sverige.

Det första man tänker på är förstås knappast benfärgen, utan vingarnas breda, mörka band. Detta  syns oerhört tydligt om den sitter och på trollsländors vis har vingarna utbredda på klassiskt manér. Då går det inte att missa, och man ser genast vilken art det rör sig om. Detta gäller dessutom båda könen, då båda har bandade vingar. Men om sländan stöts upp eller kommer förbiflygande är det en helt annan femma, då gör teckningen på vingarna att de är extra svåra att följa. Aldrig har jag tappat en slända i flykten så ofta som med S. pedemontanum, de föreföll ibland helt omöjliga att följa med blicken, och flera gånger tappade vi dem helt. Inte minst gällde detta honorna, som vi endast såg sitta en gång och annars bara fladdrade och försvann (vi fick heller aldrig några bilder på dessa, tyvärr).

Från sidan syns teckningar som inte liknar övr svenska arter.
Något annat vi tänkte på direkt var hannarnas färg, den röda alltså. Är det något ängstrollsländorna Sympetrum spp bevisar är det att rött kan ha många nyanser. Blodröd, tegelröd, orangeröd, osv kan man använda för att beskriva några, S. pedemontanum är snarast lingonröd. 

Med andra ord lingonröd kropp, svarta ben och breda band över vingarna - vilket djur! Men då har vi inte ens nämnt hannarnas knallrosa vingmärken eller honornas vita diton, eller deras något speciella, lite vingliga flykt och breda vingar. Det är kort sagt en fantastiskt vacker skapelse, en art vars utseende ger grön flodtrollslända Ophiogomphus cecilia en rejäl match om att vara Sveriges vackraste trollslända.

Rent krasst kändes området som trivialt, som vilket vattendrag med översvämmade åkrar och fält som helst. Vi såg inget annat anmärkningsvärt, varken trollsländor eller kärlväxter, mest spännande var en överflygande rödstrupig piplärka. Med andra ord känns det ännu mera anmärkningsvärt att S. pedemontanum finns just där - finns den där kan den finnas precis var som helst. Förutom redan nämnda arter noterades metalltrollslända Somatochlora metallica, allmän smaragdflickslända Lestes sponsa, blå- och blåbandad jungfruslända Calopteryx virgo & C. splendens samt någon mosaikslända, troligen höstmosaik Aeshna mixta.

Flest S. pedemontanum såg vi i den högre vegetationen precis i åkanten, men detta kan ha berott på den bitvis starka vinden. Flera områden med översvämningar ute på fälten spanades också av men gav betydligt mindre resultat. Vi var heller aldrig över på den östra sidan, som enligt uppgift ska vara bäst. När vi väl "var klara" på västsidan var klockan för mycket för att gå över bron och ner längs ostsidan, så då begav vi oss hemåt igen. Under lördagen och söndagen kommer troligen ganska många att besöka området. Gör det du också om du vill se denna fantastiskt fina trollslända. Tänk på att parkera ordentligt och läs innan du åker om vad upptäckarna skrivit om platsen med mera här.

/Magnus




tisdag 6 september 2011

Fyndet av nya Sverigearten Sympetrum pedemontanum – upptäckarnas egen historia

Sympetrum pedemontanum, Ramsjöholm, foto Michael Andersson
Timothy Karlsson, Michael Andersson och Anders Ahlstrand hittade i lördags Sveriges första exemplar av ängstrollsländan Sympetrum pedemontanum, vilket vi skrev om här. Det var fantastiskt kul och spännande tyckte vi alla som hörde om det, vilket inte blev mindre häpnadsväckande när de dagen efter rapporterade inte mindre än 50 ex – en hel population! Och i inlandet dessutom, i Jönköpings kommun, långt ifrån kusten där vi väl till mans trott en art som denna skulle dyka upp. Att den exakta fyndlokalen dessutom hemlighölls gjorde inte spekulationerna kring fyndet och själva händelsen mindre fascinerande.

Av olika skäl valde de att inte lämna ifrån sig den exakta lokalen direkt, ett beslut som lämnade en viss bitter eftersmak, då en del av de som hörde av sig var direkt oförstående och respektlösa. Timothy och Michael har nu valt att berätta om hur upptäckten gick till, omständigheterna kring fyndet, hur lokalen ser ut och hur man hittar dit. Epitheca vill ännu en gång rikta ett stort grattis till de alla tre!


Vi (Timothy och Michael) träffade i somras på naturguidningar i kommunen fältbiologen Anders. Trollsländor pratades det om och att vi var intresserade av att inte minst få se blåbandad jungfruslända Calopteryx splendens. Anders hade sett denna under utterinventering men bara på ett enda ställe. Han lovade att höra av sig så vi tillsammans kunde åka och titta. I lördags morse ringde han så och efter snabb överläggning åkte vi alla tre ut dit. En hel del andra trollsländor var i luften och senare även en hane av den blåbandade: dagen var räddad! När vi håller på att packa ihop för att åka hem ser vi en röd ängstrollslända Sympetrum sp vila på ett blad bredvid oss, som om den ville visa sig just för oss. Michael var närmast och tog håven, och fick den men vegetationen var hög och håven trycktes mot det långa gräset. Den fanns ändå inte i håven, men Anders såg att den gömde sig i gräset så vi satt på knä och letade, efter en halv minut kryper den framför Timothy och han kupar händerna och tar den. Och sen i burken. Under tumultet knäcks nog vingen.    

Vi tar fyndet med oss hem för artbestämning och väl hemma förstår vi vad vi hittat och biotopbeskrivningen i "Trollsländor i Europa" är klockren. Det måste finnas fler. Nästa morgon på plats ser vi 50st i luften bara 20 m från den plats vi hittade den första. BINGO! Vi följer och studerar dem sedan under resten av dagen.   

Huskvarnaån är platsen för fyndet. Ån är mycket strid och slingrar sig och har många anslutande bäckar och diken. På båda sidorna av ån är det odlad mark men just nu gör översvämningar att flera fält står under 1 dm vatten. Den svämmar ofta över sina breddar just här, så marken är lerig och åkanterna farliga med stor rasrisk. Den ”bandade ängstrollsländan” S. pedemontanum flyger vid åkanten, i anslutande diken, och parning/äggläggning/revirhållande är observerat vid översvämningarna på åkrarna.

I övrigt har vi hittat bland annat fyra arter ängstrollsländor Sympetrum spp, blå- och blåbandad jungfruslända Calopteryx virgo & C. splendens, starr- och/eller gungflymosaikslända Aeshna juncea & A. subarctica och flodflickslända Platycnemis pennipes. Det fanns mycket annat också som vi inte dokumenterat. Lokalen är bara grym!
Eftersom det inte rörde sig om ett ensamt exemplar, utan en hel population av en ny art för landet, mailade vi Niklas Johansson på Länsstyrelsen om fyndet och situationen och bad om råd. Vi har haft kontakt tidigare då Michael är Faunaväktare m m. Platsen är inte skyddad på något sätt, men efter två dagars kontakt med berörda markägare och arrendatorer så är samtliga berörda, inklusive kommunen, informerade om situationen. Det fanns viss risk för förändringar då det sker arrendeskifte nästa år och då partier med sank åkermark kanske skulle dikas ut. Länsstyrelsen har därför pratat med berörda om framtiden. Det skördas också på alla fält runt omkring just nu och risk finns då förstås att detta kan påverka även platsen med S. pedemontanum.

Mer exakt så är platsen Huskvarnaån vid Ramsjöholm, ca 1,5 mil NO om Huskvarna. Trollsländorna hittar man 400 m söder om vägbron över ån. RT90 är 6413200, 1417800. Vägarna där ute på landet är enfiliga och mötesplatser används. Det är mycket dåligt med parkering och den smala vägen behöver skördemaskinerna som jobbar på alla fälten just nu. Hästarna i hagen som man kanske passerar smakar gärna på innehållet i din ryggsäck, de vet nog att man kan hitta mat där och är riktigt närgångna och STORA. Besökare måste låta bli att trampa ner det som odlas på alla fält och kan gå att skörda. Det är mycket stor rasrisk utmed hela ån pga av leran. Ett ras och man begravs eller sveps iväg av vattnet. Att samla in någon är väl olämpligt men det förstår väl alla trollsländefans. Fler vill kanske se dem nästa år igen. 

Arten trivs uppenbarligen på översvämmade åkrar. Huskvarnaån gör det på många ställen. Hoppas att alla trollsländeintresserade som besöker området den närmaste tiden kan hjälpa till att hitta fler lokaler i närheten när de ändå åker dit. En uppmaning som kan vara till stor hjälp för arten för vi vill ju behålla den i Sverige.
  
/Michael Andersson och Timothy Karlsson
På Artportalen hittas nu också exakt info om lokalen.


söndag 4 september 2011

Ny Sverigeart: Sympetrum pedemontanum!

Den mycket vackra och spektakulära ängstrollsländan Sympetrum pedemontanum tillhör arterna som vi tänkt presentera här på bloggen som en art som inom snar framtid kan komma att tillföras den svenska listan. Uppenbarligen väntade vi för länge, för igår rapporterades en hane från ”Jönköpings kommun”. Idag har det rapporterats 50 ex(!) inklusive äggläggning från en hemlig eller skyddad lokal, men med biotopangivelsen ”å”. Vi väntar med spänning på mer information om detta fynd men kan på grund av sekretessen inte berätta mer nu. Men spekulera kan man göra, t ex i hur stora chanserna är att en hane och en hona S. pedemontanum hittar till samma ställe minst 60 mil från den norra kanten av sitt utbredningsområde, lyckas reproducera sig och deras avkomma ett år senare lyckas kravla sig upp i så stora antal att minst 50 ex ses samtidigt den 4 september 2011. Tankeväckande, eller hur?

Detta verkar dock helt falla inom ordinarie tillvägagångssätt för denna art, som är lokal i sin utbredning, men där den finns kan den formligen explodera i antal och vara helt dominerande. Den är också känd för att vara en väldigt mobil art som dyker upp från ingenstans, ofta vid nyligen skapade våtmarker som till stora delar saknar vegetation, eller där framsipprande vatten skapar kärrlika miljöer. Den gillar också sakta rinnande vatten, som kanaler, med gott om vegetation. S. pedemontanum har setts i Danmark (juli 1998), Finland (juli 2010 samt 2011) och England (aug 95). Arten har på senare år utökat sin utbredning kraftigt i till exempel Belgien och Holland.

S. pedemontanum är omisskännlig, då båda könen har stora, tydliga band över vingarna. Hannarna har bjärt rosa vingmärken medan honans är vita. Arten har rundare, bredare vingar än de andra ängstrollsländorna och tycks därför fladdra lite fjärilslikt när den flyger. Trots eller kanske på grund av dess speciella utseende ska den vara förvånansvärt svår att upptäcka i vegetationen.

Arten har inget svenskt namn, men ”bandad ängstrollslända” ligger nära till hands och oddset på att det faktiskt blir det svenska namnet är extremt lågt.

Kolla fynddatan av arten på Artportalen via denna direktlänk. Vi hoppas vi får anledning att återkomma med mer information.
/Magnus

Tack till Tim Termaat för lån av bild. Mer om fynden i Finland finns här.

fredag 2 september 2011

Falsterbo Bird Show 2-4 september

Det skånska trollsländeprojektet på exkursion, träffa dem på FBS!
Varför skriva något om detta fågelevenemang undrar ni kanske, och med viss rätt förstås, då detta är en blogg om trollsländor. Men det finns vissa kopplingar, inte minst i England är man duktiga på att synas i fågelskådarsammanhang. British Dragonfly Society finns varje år representerade vid t ex British Birdwatching Fair. Det stora, nyvaknade intresset för trollsländor i Sverige utgörs, som vi skrivit om tidigare, till ganska stor del av fågelskådare som upptäckt och fängslats av trollsländornas charm. Detta har Falsterbo Bird Show (FBS) tagit fasta på, och därför smugit in två föredrag om trollsländor bland alla fågelditon (se programmet här). Dessutom finns det skånska trollsländeprojektet på plats och visar trollsländor live vid vattenhindret, där ett tiotal arter sågs under förra årets FBS. Passa på och kom förbi och ställ frågor, få hjälp med artbestämning, osv.

/Magnus