Griptång - till slut!

Griptångsflickslända. Revlinge mosse 12/6 2011

Ibland känns det ganska hopplöst. Samtidigt som det aldrig är kul att erkänna nederlag. Vi har letat efter griptångsflickslända Coenagrion armatum denna vår så mycket att det nästan uppstått en besatthet att se den. Vi har velat det bl.a. för att vår enda erfarenhet av arten inskränker sig till observationer vid Svabesholm förra året och för att bli bra på fältintryck så bör man gärna se arterna flera gånger. Repetition är kunskapens moder.

Det började för några veckor sen. Vi kollade självklart Svabesholm, där det 2010 sågs upp till 20 individer. I år är lokalen betydligt torrare och vid första besöket såg vi inga griptångar. Då besöket gjordes 21 maj kunde vi dock inte helt utesluta att vi var för tidigt ute även om vi egentligen tänkte att det borde vara jättebra tid. Ett besök samma dag vid Skansen i Simrishamn, där arten också sågs 2010, gav också noll i protokollet. Som av en händelse upptäckte Jan Pröjts en ny lokal för arten samma dag - Ängstorpsdammarna vid Vomb. Vi var där två dagar senare, bara för att mötas av relativt kraftig vind, många hundratals flicksländor att leta igenom och massor med vegetation ute i dammen som vi inte kom åt utan vadarstövlar (vilket vi ännu inte har).

Vi har sedan besökt alla tre lokalerna igen - i bra väder och under idealisk flygtid. Och kammat noll igen. Vi har besökt årets bästa lokal i Småland - Kalmar dämme och en lokal i Blekinge där den sågs flera gånger förra året. Fem lokaler, totalt åtta eftersök. Antal sedda griptångsflicksländor Coenagrion armatum totalt: 0.

Revlinge mosse

Att besöka lokalerna ännu en gång kändes uteslutet och att hitta en ny, egen lokal är lättare sagt än gjort. Men så hittade Jan Pröjts i fredags ännu en ny lokal - denna gång på Revlinge mosse utanför Kågeröd. Och ett tiotal individer på litet område lät så bra så vi var på plats i söndags. Och efter diverse strul med att forcera diken och andra hinder befann vi oss bland blöta starrtuvor i en fin liten våtmarksoas omgiven av en fin skogsdunge, med bl.a. osedvanligt stora bestånd av vacker vattenblink Hottonia palustris. Det tog en stund, men sen såg vi dem. Fyra individer, samtliga hanar, hittade vi. Kul - och nyttigt. Om man inte har sett griptångsflickslända Coenagrion armatum, eller kanske bara sett enstaka individer, är det svårt. De kräver en speciell sökbild. De flyger lågt, extremt lågt, över vattnet mellan tuvorna. Inte påtagligt snabbt, men lite kajkande försynt som om de verkligen anstränger sig för att inte upptäckas. Mindre kustflickslända Ischnura pumilio kan ge samma intryck, men griptången är ännu extremare. Att titta på lyrflicksländor som flyger runt i knä- eller midjehöjd är helt bortkastat - griptångsflicksländorna Coenagrion armatum är mer eller mindre mark-/vattenslickare och har en helt annan framtoning (eller habitus, eller jizz som det kallas på fågelskådarspråk). Vid två tillfällen såg vi t.ex. kortvarigt griptångar som helt tydligt landade på strån. Men trots att vi inte såg dem försvinna kunde vi inte se dem igen. De verkar ha en oerhörd förmåga att gömma sig. Och detta är såklart också en del av artens charm. 

Griptångsflickslända. Revlinge mosse 12/6 2011

Vi fick i mail (trevligt - vi gillar mail och kommentarer på bloggen) en fråga om arten minskar, eftersom vi inte lyckats se den tidigare. Svaret är inte glasklart. Griptångsflicksländan Coenagrion armatum störs av igenväxning och därför har den försvunnit från många äldre lokaler. Förekomsten vid Revlinge mosse är utan tvekan hotad på sikt, då den kvarvarande våtmarken är omgiven av tät vass och sly som måste hållas undan. Även Ängstorpsdammarna, som anlades för ca ett decennium sedan, växer igen mer och mer för varje år. Å andra sidan klarar den vass också - den finns vid t.ex. Tåkern i Östergötland och individerna vid Kalmar dämme, där arten inte setts förrän i år, sågs i anslutning till vass. Men det verkar som grunt öppet vatten med förekomst av starr, knappsäv och/eller sjöfräken är den biotop där flest förekomster finns - åtminstone ser det ut så på de lokaler vi besökt (utom Kalmar dämme) där arten finns eller har funnits.

För några veckor sedan gjorde för övrigt  Phil Benstead det första fyndet av griptångsflickslända Coenagrion armatum på Gotland. Om detta visar på en god spridningsförmåga eller om arten där är förbisedd vågar vi inte svara på. Men det visar nog att artens undanflyende beteende gör att den går att hitta på många ställen varifrån vi inte känner till den idag. Det verkar också, baserat på många av rapporterna på Artportalen, som den försvinner relativt plötsligt från en del lokaler där den verkat "säker" men påtagligt ofta också hittas på nya.

Griptångsflickslända Coenagrion armatum var dock inte det enda vi såg i söndags. Men resten återkommer vi till.

/Ola