Tvåfläckad trollslända. Dagstorpssjön 12/6 2011 |
I förra inlägget framgick att vi ägnade en del av söndagen åt att titta på griptångsflickslända Coenagrion armatum vid Revlinge mosse. Vi hann annat också. Vi lyckades dock inte se någon mindre glanstrollslända Somatochlora arctica vid Traneröds mosse, en av få kända lokaler för arten i Skåne. Det blåste lite och moln kom och gick mest hela tiden, men fyrfläckiga trollsländor Libellula quadrimaculata flög så det borde inte vara vädret det var fel på. Antagligen har glanstrollsländorna kläckts nyligen så de har inte börjat patrullera ännu, varför det är svårare att hitta dem där de har setts tidigare år.
Lite senare på dagen och lite längre söderut hade molnen försvunnit och vinden lagt sig. Vi befann oss nu vid den västligaste viken av Dagstorpssjön, en knapp mil nordväst om Höör och den mest kända lokalen i Skåne för tvåfläckad trollslända Epitheca bimaculata, den enda art vi sett i Sverige som vi ännu inte hade några bilder på och arten som gett bloggen dess namn.
Nu har vi bilder, men helt nöjda är vi inte. När vi kom ner till sjön mötte vi Micke, Anna & Theodor, tre trollsländeentusiaster från Osby. De hade funnit en tvåfläckad trollslända Epitheca bimaculata, en hona, på marken. Den hade missbildade vänstervingar och kunde inte flyga. Sannolikt har den suttit illa till när den krupit ur sin larvhud. Så det var med lite kluvna känslor vi tog våra första bilder på arten. Lite otur var det också att Team Osby fångat en hel och frisk individ strax innan vi kom, men den anlände vi precis för sent för att få njuta av.
Däremot såg vi flera tvåfläckade trollsländor Epitheca bimaculata som höll revir i viken. Det idealiska vädret gjorde att vi under den dryga timme vi var på platsen hade arten i sikte i princip hela tiden. Åtminstone tre hanar och två honor såg vi och det var mycket intressant att studera hur arten ter sig i fält. Den kan ge lite intryck av en stor fyrfläckad trollslända Libellula quadrimaculata, men beteendet är som en glanstrollslända fast när de drar runt sina revir är det med mer pondus och kraft än Cordulia och Somatochlora-arterna. Den svartgula bakkroppen syns relativt tydligt i kikare när de kommer nära, vilket de oftast bara gör när de blir jagade av andra individer. Men annars drar de väl avvägda rundor en bra bit ut över vattnet och känns avsevärt mer knuten till stora, öppna vatten än någon annan svensk trollslända.
/Ola
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar