måndag 20 juni 2011

Vår guide till trollsländelitteraturen: del 2, modern fältbestämning

Sommaren 2010 träffade undertecknad trollsländeintresserade från 29 länder, bland dessa fanns K D Dijkstra, redaktören för en av de nedanstående nämnda böckerna. När en entomolog föreslog att boken borde översättas till tyska eftersom det finns så många entomologer i Tyskland, svarade K D, att boken inte var riktad till dessa, utan istället till skådare. Detta sammanfattar i vår mening allt som är nytt och modernt med trollsländeintresset av idag. De som lockats av och flockats till trollsländor de senaste åren inte bara här hemma utan i hela Nordvästeuropa är inte entomologer utan allmänt naturintresserade och inte minst fågelskådare. Därför krävs det också modern litteratur som riktar sig till dessa målgrupper, och sedan några år har detta också kommit. En annan sak som än så länge är tydligt är de flesta som ganska nyligen trollsländefrälsts i stort sett är ointresserade av larver. Detta faktum är inget svenskt signum, utan går igenom även på andra håll. Fokus i den moderna fältbestämningen ligger med andra ord hittills nästan helt på flygande trollsländor.

Länsstyrelsen i Södermanlands län utgivning av ”Trollsländor i Sverige – en fälthandbok” 2007 var en välgärning som format eller åtminstone starkt påverkat svenska folkets intresse för trollsländor. Redan året därpå (2008) kom upplaga två. Detta kan vara den mest prisvärda boken någonsin, och dessutom i ett suveränt format. Med ett pris på bara några tior har man råd att ha en i fickan, en i bilen, en på sommarstället, en på toa, en vid datorn samtidigt som man kan ge bort den till nästan alla man känner. Alla som medverkat till denna boks förverkligande ska ha en enorm eloge. En välgärning synnerligen.

Det föreligger stora skillnader mellan upplagorna, så se till att du verkligen har den senaste (man särskiljer dem enkelt på att den senaste har röd titeltext). En tredje upplaga är önskvärd, inte minst för att några arter saknas och honor av flicksländor är både bristfälligt beskrivna och illustrerade. Något många dock missar är att de flesta arter finns avbildade med foton, men dessa är i de flesta fall inte placerade i samband med artbeskrivningarna och några sidhänvisningar vid respektive art finns heller inte. Med andra ord: använder du boken och saknar en bild på en art/kön så bläddra runt så hittar du det ofta på annan plats. Ett tips till tredje upplagan är att inte bara ta med de arter som faktiskt observerats här, utan även de som med allra största sannolikhet kommer att göra det. Annars riskerar även en ny upplaga att snabbt bli inaktuell. Kan man dessutom ta med något om arternas beteende har man kommit långt i att producera en riktigt bra bok, men då börjar vi förstås prata annat omfång och pris också. Men kartorna måste uppdateras, åtminstone för Skåne för där är det mycket som inte stämmer.

Redan 1997 kom första upplagan av ”Field Guide to the Dragonflies and Damselflies of Great Britain and Ireland” av Steve Brooks och med illustrationer av Ian Lewington. Hur de första upplagorna såg ut vet vi inte, men sen dess har fyra reviderade upplagor och tre omtryckningar utkommit, ett bevis om något på dess och trollsländornas växande popularitet. Den senaste är från 2010 och det är en både vacker och bra kreation som vi varmt rekommenderar. Larvnycklar, lokalbeskrivningar, illustrationer, artbeskrivningar och kartor, allt är top notch. Detta är förlagan till nästa bok, och enda bristen är väl egentligen att det enbart är brittiska arter som är med samt att troliga kommande arter utelämnas även i denna bok. Samtidigt som vi öser beröm över denna bok så finns det egentligen ingen anledning att skaffa den, då det är samma illustrationer som i nästa bok.

Field Guide to the Dragonflies of Britain and Europe av K D Dijkstra et al, med illustrationer av redan nämnda Ian Lewington, är den europeiska trollsländeskådarens moderna bibel. Med ett pris på ca 250 kr är även denna bok extremt prisvärd, och till skillnad från alla andra böcker vi beskrivit och kommer att beskriva helt nödvändig. Du klarar dig helt enkelt inte utan denna bok, även om du endast skådar trollsländor här hemma. Skälen är flera, ett av de största är det vi nämner inledningsvis, att boken är helt anpassad till skådare. Därför är format, upplägg och till stora delar även texten anpassad till personer som är vana vid att hantera de fågelböcker som varit standard under de senaste 25 åren. Fokus ligger där det är möjligt på fältbestämning, alltså du ska kunna identifiera sländorna utan att behöva fånga eller fotografera dem. Detta är också den enda boken oss veterligen som verkligen är uppdaterad med samtliga europeiska arter, med de senaste rönen vad gäller identifikation, art-splittar och utbredningskartor. Den dagen det kommer en andra upplaga av denna bok lär den vara ännu bättre, för visst har även denna en del brister eller begränsningar. Men de är få, det enda jag själv stöter på ibland som jag kan minnas är, att några liknande arter inte illustreras bredvid varandra i samma positioner och för någon art saknas bild på halsskölden. Lite mer om beteendet skulle jag vilja ha, men detta är petitesser, det känns nästan löjligt att anmärka på dem.

Men trots alla sina fördelar är föregående bok ändå inte allra bäst. Eller jo, det är den, i ett europeiskt perspektiv är den förstås det. Men det har kommit en bok till: Britain’s Dragonflies, a field guide to the damselflies and dragonflies of Britain and Ireland”, av Dave Smallshire och Andy Swash (2010). Redan titeln anger dess stora och enda brist, att de behandlade arterna endast är de som förekommer på de brittiska öarna. Men så är det inte riktigt, då dessa författare varit lite mer förutseende och inkluderat 20 arter som inte finns där – än. Det som annars skiljer denna fältbestämningsbok från samtliga andra här är bilderna. Alla arter illustreras med foton, minst fyra upp till nio foton med hane, hona, tenerala diton, samt variation och detaljfoton på t ex ögon, bihang och vingar. Det finns vidare uppslag med lysande foton i flykten på mosaiksländor och somatochlora-arterna i naturlig storlek, en rejäl nyckel i färg till samtliga arter och, faktiskt, en avslutning med foton, nyckel och guide till bestämning av larver. Dessutom är den oerhört fältanpassad med ett särskilt inplastat och därmed fukttåligt omslag. En komplett bok med andra ord, om den även haft med alla andra europeiska arter. Tills den dagen får den trots sin storhet nöja sig med att utgöra ett komplement till föregående bok.

Del 3, fördjupningslitteratur, återkommer vi till.
/Magnus

8 kommentarer:

  1. KD Dijkstras kommentar om att boken inte borde översättas till tyska eftersom den är riktad till "skådare" och inte "entomologer" är smått obegriplig, och vittnar dessutom om ett osunt "vi-och-dom"-tänkande som borde kritiseras närhelst det dyker upp. Trodde att naturintresserade hade vuxit ifrån sådant trams, men tyvärr verkar det finnas kvar i vissa kretsar. Vad är en "skådare"? Vad är en "entomolog"? För mig är alla som intresserar sig för insekter entomologer (=läran om insekterna), oavsett om de har en bakgrund som "skådare" eller inte. Kan man vara intresserad av trollsländor utan att vara intresserad av insekter, förresten? Trollsländor ÄR ju insekter!

    Sedan är det givetvis positivt att man börjar intressera sig för hur man kan känner igen trollsländor i fält och tar fram nya karaktärer. Risken är dock att en del negativa aspekter från "skådarna" influerar även det nyvaknade trollsländeintresset: oreflekterad artjakt, tävlingar, statusjakt etc. Även "skådare" har anledning att vara självkritiska, liksom "entomologer". Jag tycker f.ö. det verkar helt obegripligt hur en del verkar vara ointresserade av larverna (som det sägs i inlägget ovan) - är man verkligen seriöst intresserad av trollsländor då, om man inte bryr sig om det livscykelstadium som faktiskt varar längst? Trollsländor är ju mer än bara imagos, och mer än bara fältkaraktärer.

    Jag tycker f.ö. att ni borde recensera Philip Corbetts tegelsten "Biology of Odonata" (kommer inte ihåg titeln exakt) på den här bloggen, när ni kommer fram till fördjupningslitteraturen. Corbett avled häromåret, och jag hade förmånen att träffa honom på WDA-konferensen i Namibia år 2007. En legend. Han marscherade ut i rasande vredesmod från KB Dijkstras föredrag när denne hållit på i 45 (!) minuter, tre gånger längre än den allokerade tiden (15 ninuter). En vid det här laget klassisk scen.

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar Erik, vi behöver diskussioner och det saknas tyvärr ett bra forum för detta i Sverige anser vi.

    Jag förstår precis vad KD menar. Jag tror t ex det är få bland de fjärils- eller trollsländeintresserade skådarna som är medlemmar i entomologiska föreningar. En trollsländeförening tror jag skulle locka den senare delen betydligt mer. Men självklart är alla som intresserar sig av och engagerar sig för insekter per definition entomologer (precis som alla som kollar fåglar är fågelskådare), men det som händer nu och som varit på gång under flera års tid, är att många som börjar med fjärilar och trollsländor inte identifierar sig som entomologer. Det är själva skillnaden. Ingen av dessa verkar heller intresserade av att samla in exemplar utan nöjer sig med att fotografera och/eller titta på dem i fält. Detta är också en skillnad gentemot den ”klassiska” bilden av hur entomologer är.

    Att det säkert är en inkörsport till ett större insektsintresse kan jag själv vittna om, även om jag aldrig kommer att samla (mer än obsar & bilder) och det är långt kvar innan artiklarna i Entomologisk Tidskrift och Fazett ger mig något (om de inte handlar om trollsländor).

    Jag är hittills tämligen ointresserad av trollsländelarver, det innebär inte att jag inte kan vara helt otroligt fascinerad av imagos. Själv är jag ornitolog sedan barnsben men har aldrig varit intresserad av att delta i linjetaxeringar och har aldrig engagerat mig i ringmärkning eller plöjt artiklar om senaste rönen kring tertialteckningar på obskyra piplärkor: är mitt intresse mindre seriöst då, trots alla timmar jag lagt på att vara redaktör, medförfattare av böcker, atlasinventeringar osv? Ointresserad av larver (och andra insekter) i den här kontexten innebär egentligen att man för närvarande inte är intresserad av att sätta sig in i och artbestämma dem, utan vi tycker helt enkelt att det är roligare att kunna bestämma i fält utan mikroskop och kanske t o m utan att fånga. Det innebär ju inte heller att vi är ointresserade av deras ekologi och betydelse i sländans livscykel.

    De avarter inom skådningen du nämner har alltid funnits inom entomologin. Det är väl ändå få som är så artjagande som entomologer? Det är bara att öppna vilken tidskrift som helst för att läsa om alla de senaste fynden av sällsynta arter, och detaljer kring dessa om vem, när och hur.

    Corbetts bok kommer vi mycket riktigt att ta upp Erik, jag ska bara få tillbaka en del böcker jag lånat ut innan nästa del i litteraturguiden kommer. Jag gillar boken skarpt, har plöjt igenom den två gånger från pärm till pärm. Endast delarna som berör larver och deras utveckling lästes mer pliktskyldigt ;)

    Fler tips om böcker och kommentarer tar vi tacksamt emot både av dig och av andra Erik. Det här ”nya” trollsländeintresset har precis startat. Vart det bär hän kan väl ingen av oss egentligen säga, men debatt och diskussion behövs, och jag tror och hoppas att både du och jag fortsatt har roller att fylla de närmaste åren kring detta. Vi ser för övrigt gärna att du bidrar som gästbloggare vid tillfälle.

    /Magnus

    SvaraRadera
  3. Bra, det behövs forum och diskussioner om detta, men det är lite synd att inte fler kommenterar på bloggen. Angående FaZett och Entomologisk Tidskrift läser jag faktiskt inte dem själv heller - trots att jag är forskare. Anledningen är att jag upplever dem som lite "mossiga", precis som en del av de smala bestämningsartiklar om tertialer hos piplärkor som du beskriver.

    SvaraRadera
  4. För övrigt: ser att ni tagit emot gästblogginlägg, från Helena Lager. Om intresse finns kan jag bidra med ett sådant om färgvariationen hos Ischnura elegans, vad dden har för beteendemässiga och ekologiska konsekvenser samt dess relation till mellanartsvariationen och artbildningen hos släktet Ischnura. Givetvis illustrerat med färgbilder och länkar till relevanta artiklar. Ska då försöka fatta mig kort. Det skulle vara en utmaning att sammanfatta ett decenniums studier i ett blogginlägg...

    SvaraRadera
  5. Ojdå, läste om ditt sista stycke igen och såg att jag redan fått en inbjudan som gästbloggare! Skicka mig inloggningsdetaljer så ska jag försöka skriva ihop något nu i juli, innan jag åker till Japan. Och sedan kanske ett nytt i september med trollsländebilder från Kurosawa-land :)

    SvaraRadera
  6. Det låter utmärkt och jättespännande! Du kan ju alltid dela upp det om du inte får plats ;) Enklast skickar du text + bilder till mig eller Ola så lägger vi in. Vi åker till fjälls på fredag så hinner du kan vi lägga ut innan dess. Annars tar vid det när vi är tillbaks efter 31/7.

    SvaraRadera
  7. Jag kan inte mer än att hålla med dig Erik att det är tragiskt att inte alla skådare inkl fågelbordsskådare, artjägare, ringmärkare etc är = ornitologer precis som samlare, skådare, artjägare är = entomologer.
    Varför kan inte alla som har samma intresse på olika nivåer ändå tillhöra samma "grupp"?
    Vi är ju i slutändan intresserade av samma sak och jag tror att vägran att mötas och kalla sig samma sak bara gör klyftan större. Hur många ornitologer är det inte som föraktar kryssandet?
    Alla som har ett intresse för insekter även om det är intresset för nyckelpigor (och att man lägger hela sitt liv på det tex) så har det ju med läran om insekter att göra. Betyder det att denne dödar och sätter nyckelpigorna på nål bara för att denne kallar sig entomolog?

    Och inte tusan är det en självklarhet för alla ornitologer att läsa varenda tidskrift om fåglar precis som det inte är en självklarhet att som entomolog läsa alla tidskrifter som berör insekter.

    Sen ang. KD så frågade han mig om jag trodde det fanns en marknad för en svensk översättning. Så att han sagt så gör mig väldigt förvirrad.
    Jag tror nog mer att det är baserat på att det redan finns jättemycket tysk litteratur? Men jag kan ha fel Magnus.

    Tycker det borde vara slut med vi och dom och dom och vi!

    /Linda S

    SvaraRadera
  8. I den bästa av världar hade det varit så, men alla är INTE intresserade av samma sak, det är det som är pudelns kärna:

    Fakta 1: det finns massor, kanske 100-tals, av människor som ganska nyligen börjat intressera sig för trollsländor vilka INTE är intresserade av andra insekter.

    Fakta 2: endast en bråkdel av dessa är medlem i eller är aktiv i någon entomologisk förening (eller kanske någon annan för den delen men nu är det inte det som diskuteras ovan).

    Fakta 3: de ser heller inget skäl till att bli medlemmar eftersom dessa föreningar inte har något att erbjuda trollsländemässigt.

    Fakta 4: enda sättet att rekrytera dessa är att erbjuda aktiviteter, publicera artiklar etc som är trollsländerelaterade men detta sker i ytterst blygsam utsträckning. Bortsett från t ex det som sker i ÖG och Sk verkar entomologiska föreningarna inte ens intresserade av att rekrytera dessa personer. Hur ska man annars tolka att t ex SEF inte gör något för att fånga upp intresset?

    Ovanstående är inte min åsikt, utan en lägesbeskrivning. Ett läge som gör, att om någon frågar mig vilken förening de ska gå med i för att odla sitt intresse och träffa likasinnade trollsländepersoner, så har jag inget bra svar att ge. Tidskriftsmässigt är det enklare, där har Fauna & Flora varit ganska duktig på att publicera artiklar, faktiskt flera om året de senaste åren. Till skillnad från flera andra tidskrifter söker de också aktivt upp författare när något spännande hänt, t ex nya fynd för landet.

    Så summa summarum: det finns ingen självklar förening eller samlingsplats för de som enkom är intresserade av trollsländor och av att träffa andra med samma intresse.

    Vad gäller diskussionen med KD så förstår jag att du är förvirrad Linda, då du inte deltog i den från början. Vi kan prata om det när vi ses om du vill veta mer om vad som sades.

    /Magnus

    SvaraRadera