tisdag 4 juni 2013

Bäckaslövs våtmark, Växjö 31/5

Hona vinterflickslända, Bäckaslöv 31/5.
Sista två dagarna i maj och de första två i juni var jag iväg i tjänsten på konferens i Växjö. Under fredagsförmiddagen fanns en lucka och då det var fint väder utnyttjades förstås denna på bästa sätt. Två kollegor gjorde mig sällskap på en promenad till tätortsnära Bäckaslövs våtmark, där jag visste att det fanns vinterflickslända Sympecma fusca. Denna art tillhör de jag letat absolut allra mest efter på hemmaplan utan resultat. Under vårvintrarna och de tidiga vårarna 2009, 2010 och 2011 la jag många timmar på att cykla runt Lund med omnejd enkom för att leta efter vinterflickslända. Antalet vinterflicksländor jag hittade: noll. För att se denna art har jag därför fått titta på den på andra platser, som i nordöstra Skåne, på Öland och i Östergötland. 

Eftersom vinterflickslända ofta endast förekommer fåtaligt och området var stort hade jag därför egentligen inga förväntningar på just denna art denna förmiddag i Växjö. Väl framme vid våtmarken kryllade det av sländor, och jag fick ett fint tillfälle att visa mina kollegor Nils och Kajsa hur man hittar dem och hur man skiljer dem åt. Eftersom det är naturreservat kunde jag tyvärr inte visa dem i handen, då håvning inte är tillåtet där (i Skåneprojektet har vi för övrigt dispens av Länsstyrelsen att håva vid behov för att kunna genomföra inventeringen).

Villig hane, ovillig hona? Röd flickslända 31/5.
Bäckaslövs våtmark visade sig vara en mycket fin och varierad plats, med många olika typer av vatten och vegetation. Mörk lyrflickslända Coenagrion pulchellum, ljus lyrflickslända C. puella, spjutflickslända C. hastulatum och sjöflickslända Enallagma cyathigerum sågs snabbt sida vid sida. Gott om röda flicksländor Pyrrhosoma nymphula gladde. Förutom att den är vacker finns den inte i min absoluta närhet (liksom spjutflickslända för övrigt). En del fyrfläckade trollsländor Libellula quadrimaculata och guldtrollsländor Cordulia aenea svirrade runt. Bland alla flicksländor hittade vi till min stora glädje även månflickslända Coenagrion lunulatum, en art jag ser så pass sällan att varje gång utgör ett mindre lyckorus.

Vår tanke var att vandra till det så kallade Biparadiset, ett område där man på olika sätt gjort åtgärder för att gynna en redan rik bifauna, men då vi såg så pass många sländor blev det en ganska långsam promenad. Halvvägs genom skogen mellan våtmarken och Biparadiset hittar vi ett parti med solbelyst ris och död ved, ett klassiskt substrat att finna vinterflickslända på. Något brunt svirrar till, och Nils hittar strax något brunt sitta och solgassa - en hona vinterflickslända. Yes, mission accomplished liksom! Vi avnjuter denna och en fin noshornsbagge under en bra stund, tills vi tvingas vända för att hinna tillbaks till konferensen ska börja. Biparadiset får besökas en annan gång, nu räckte det gott med fina obsar av flera arter, och inte minst då mån- och vinterflickslända.

/Magnus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar