onsdag 1 maj 2013

En översikt av fynden av vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii i Sverige

Vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii, Järavallen (Sk), 1 okt 2011.

Vandrande ängstrollslända är en art stadd i spridning norrut, vilket de allt fler fynden i Sverige också utgör ett bevis på. Om det verkligen gäller en kolonisation som kommer att få fotfäste, som blå kejsartrollslända Anax imperator och mindre rödögonflickslända Erythromma viridulum, eller om det endast rör sig om pionjärer och mer tillfälliga observationer får framtiden utvisa. I detta inlägg vill vi redogöra för fyndbilden hittills.

Det första fyndet av arten gjordes i Helgolandsfällan på Ottenby, Öland i juli 1997. Därefter dröjde det till 2003 innan nästa fynd gjordes (två i Skåne). I Skåne gjordes sedan även nästa fynd, 2007, varpå inga gjordes tills 2011, då det verkligen satte fart. Även under 2012 gjordes många fynd. Det stora intresse som väckts för trollsländor har förstås påverkat denna bild så det är inte helt enkelt att sia om arten verkligen ökat så här pass mycket eller om det enbart rör sig om större uppmärksamhet. Vi tror på en kombination, vilket stärks av fyndbilderna i Finland och Danmark. 

Vandrande ängstrollslända, Skansen (Sk), juni 2011.
I Finland har vandrande ängstrollslända trots stort trollsländeintresse endast observeras en gång (oktober 2011, nära Helsingfors). Under 1998 gjordes den första observationen i Danmark (sep, på Bornholm). Ett fynd gjordes 2003, annars inga fynd förrän 2007 (om inte de saknas i databasen) men då var det å andra sidan med besked, med bland annat minst 25 ex på en lokal och larver på en annan (vilket visar att det fanns individer även tidigare). Detta visade sig dock, som så många andra gånger vad gäller denna art, vara av högst tillfällig natur. Året därpå gjordes inga fynd och bortsett från 2012 (4 lokaler) rapporterades den inte alls eller endast på 1-2 lokaler (2009-2011).

I Sverige finns det troligtvis fler fynd än de som rapporterats på Artportalen. Åtminstone ett känner vi till säkert, och då vi där har både lokal, datum och beskrivning tas det med här (Bäckhalladalen, Skåne 2003).

Som ”fynd” räknar vi här inte på antalet individer utan på observationer av ett eller flera exemplar på en lokal, som säkert eller med stor sannolikhet kan avskiljas i tid. Exempel: 1 ensam hane rapporteras i flera dagar på en lokal, men får sällskap av ytterligare en lite senare. Detta är fortfarande ett fynd. Om arten däremot inte alls ses där på ett tag och sedan rapporteras igen flera veckor senare, så utgör det ett nytt fynd.

Fyndbilden i Sverige
Fynd har gjorts enligt nedan, uppdelade på år och landskap.  

1997 Öland (1)
2003 Skåne (2)
2007 Skåne (1)
2011 Blekinge (1), Skåne (5), Öland (5)
2012 Gotland (1), Skåne (4), Småland, (1), Öland (2)
Totalt: Skåne 12, Öland 8, Blekinge 1, Gotland 1, Småland 1.

De allra flesta fynden utgörs inte oväntat av hanar. Dessa är bjärt färgade i rött, patrullerar och flyger ofta under en period på året när inga andra röda arter flyger, och är därför förhållandevis enkla att uppmärksamma.

Honor har främst setts i samband med fynd av hanar, och parning har då ofta rapporterats. Äggläggande individer har observerats på två lokaler. Dels i Limhamns kalkbrott, Malmö (Sk) 21.6 2011 och dels på Skansen, Simrishamn (Sk) 7.6 2011.

Samtliga fyndlokaler i Danmark och Sverige. Klicka för större bild.
Den sydostliga bilden är tydlig, något som går igenom även i många fall av exempelvis sällsynta fåglar. Det speglar troligen både ett verkligt sydostligt ursprung såväl som att det är många trollsländeintresserade som är aktiva i denna region. Fler fynd är att vänta, och även utanför de landskap som idag har fynd. Vår gissning är dock, att det främst fortsatt kommer att göras fler fynd i de redan besökta landskapen, av skälen ovan.

Fyndbilden i övriga nordiska länder
I Danmark finns det som nämnts ovan flera fynd. I Finland finns hittills endast ett fynd: 11 oktober 2011. Inga fynd har gjorts i Norge.

Lomma 8 oktober 2011.
Ungefärligt fynd/antal lokaler i Danmark
1998 1
1999-2002 0?
2003 1
2004-2006 0?
2007 9 (bl a minst 25 ex på en lokal och larver på en annan)
2009 1
2010 1
2011 2
2012 4
Totalt 16 lokaler 1998-2012.

Söderöver
Tittar vi söderöver och då på de mer nordligt liggande länderna så var arten i Tyskland länge endast en sporadisk gäst, med stora fluktuationer mellan åren. Detta förändrades under 1990-talet då den inte bara påvisades reproducera sig utan även göra det med två generationer, något som man dittills trott endast kunde ske längre söderut. I Schleswig-Holstein (förbundslandet som gränsar till Jylland) finns ett fynd rapporterat före 1995. Under perioden 1996-2009 finns minst 16, med reproduktion konstaterad så långt norrut som på Helgoland. Samma bild återkommer i Nederländerna och Belgien, och även England har fått sin beskärda del av ökade antal fynd. I norra delen av Belgien finns tio fynd före 1980, men under 1990-talet blev den årlig och i allt större antal. Idag finns den i hela landet i populationer på över 50 individer på flera platser.

Hur hittar man vandrande ängstrollslända i Sverige?
Det finns blott två inlandsfynd, vilket visar att arten kan hittas var som helst. Enklast är det ändå att söka längs kusterna. På försommaren letar man förslagsvis efter patrullerande hanar i kustnära vatten. Var uppmärksam på alla röda, mellanstora sländor - det är väldigt få eller inga andra som flyger så tidigt (se diagram nedan). Vi känner endast till vårfynd av arten i anslutning till vatten, vilket förstås inte innebär att de även går att hitta i gynnsamma lägen längs t ex stränder, vilket är väntat av en art som kommit över havet.

På hösten domineras fyndbilden av det senare, alltså individer har främst hittats nära kusten, och ofta inte i direkt anslutning till vatten. Det är då yngre individer som inte är intresserade av att uppsöka vatten. Utomlands, där arten på många håll är en av de allra vanligaste arterna, hittas de ofta i stora antal längs kusterna under denna tid. Det är med andra ord ingen slump att flera hittats på liknande vis här hemma. 

Det finns dock en aspekt som gör att det är svårare att hitta vandrande ängstrollslända på hösten, även om de rent teoretiskt borde uppträda i större antal då. Om det under våren flyger extremt få eller inga alls liknande arter så är förhållandet det motsatta under sep-okt. Alla de övriga, liknande ängstrollsländorna flyger då, och ofta i stor mängd. Det kan med andra ord vara svårare att plocka ut eller öht uppmärksamma arten bland alla andra.

Tidsmässig fördelning av de svenska fynden (Artportalen).











Som synes av de två månatliga fördelningarna av fynden i Sverige och Danmark finns två tydliga toppar: vår och höst. Denna fördelning stärks ytterligare av fynd från andra sidan Östersjön, exempelvis i trakten av Kaliningrad och i Polen. 
Tidsmässig fördelning av de danska fynden (Fugle og Natur).

Det som återstår i Sverige är att följa utvecklingen och om möjligt också fastställa om vandrande ängstrollslända kan lyckas med reproduktion här. För trots flera fynd av väldigt fräscha, unga individer på hösten har inga helt tenerala exemplar rapporterats. Då det är vanligt att just de som nyss kommit på vingarna flyger långa avstånd kan de inte helt säkert härledas till platsen där de hittats. Det räcker inte heller att hitta larver av arten, för det innebär inte att de verkligen lyckas överleva och komma på vingarna i Sverige. När de första helt tenerala individerna hittas, först då kan vi helt säkert säga, att vandrande ängstrollslända utgör en ny, reproducerande trollslända i landet.

/Magnus

Andra inlägg på Epitheca som berör vandrande ängstrollslända


Källor
- www.artportalen.se
- De Knijf, Geert & Anselin, Anny, 2010: When south goes north: Mediterranean dragonflies (Odonata) conquer Flanders (North-Belgium). BioRisk 2010. 
- www.fugleognatur.dk 
- Kruys, Ivan, 2003: En ny trollsländeart för Sverige? FaZett 2003 vol 16-2.
- Nielsen, Ole Fogh, 1998: De danske guldsmede. Apollo Books, Stenstrup.
- Ott, Jürgen, 2001: Expansion of Mediterranean Odonata in Germany and Europe - consequenses of climatic changes. 
- http://sudenkorento.fi/kwiki/Kulkusyyskorento
- Winkler, Christian, et al, 2009: Verbreitung und Gefährdung der Libellen Schleswig-Holsteins. Arbeitsatlas 2009.

2 kommentarer:

  1. Første danske fund af fonscolombii er fra 2003 på Rømø. Fundet i 1998 på Bornholm (Nielsen, 1998) var en fejlbestemt hun af flaveolum uden store gule vingefelter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hidtils faktisk ingen danske fund på Bornholm. I 2015 dog på den lille øgruppe Ertholmene NØ for Bornholm.

      Radera