tisdag 3 januari 2012

Ett trollsländeforum värt namnet nu, tack! Del 2


Några av deltagarna på trollsländeexkursion på Kullaberg i Skåne, aug 2011.

Det ursprungliga inlägget med detta namn genererade kommentarer, mejl och diskussion, både på nätet och när vi träffat folk i fält. Initialt missförstod en del vad vi skrev, men efter förtydliganden förstod (så gott som) alla, att vi inte kritiserade Sveriges Entomologiska Förening (SEF) eller dess tidskrift*. Det vi istället försökte få fram var att behovet av ett samlat forum som ägnar sig åt enbart trollsländor växer allt större, men att det i dagsläget inte finns någon förening el motsv där detta tillgodoses. 

Att vi redovisade statistik på hur lite artiklar SEF och dess lokala eller regionala föreningar publicerat de senaste åren var bara ett sätt att visa, hur lite det stora och allt större trollsländeintresset tagits om hand inom den eller de föreningar som är de enda egentliga alternativen idag för den som är intresserad av just trollsländor. Ingen kritik alltså, utan ett konstaterande att intresset är kanske större än någonsin men att detta inte märks inom SEF. 

Om vi nu ska ta detta vidare så tror vi ändå att det inte räcker att SEF eller annan i dag etablerad förening väljer att satsa på eller får hjälp att håva in (haha) de som enbart eller till väldigt stor del är intresserade av just trollsländor. Men istället för att diskutera hur det ser ut här hemma så låt oss lyfta blicken och titta på hur det ser ut på andra håll i Europa.

Så fort man lyfter blicken något och tittar över horisonten så hittar man nämligen en uppsjö av trollsländeforum i form av föreningar. I Belgien bildades The Belgian Dragonfly Working Group ‘GOMPHUS’ (ingen fungerande länk, tyvärr) under 1982 “to improve the knowledge about the distribution of Odonata in Belgium, and to stimulate conservation of our dragonflies and their habitats. All work is done by volunteers. Members receive twice a year the journal ‘Gomphus’”. 

Fortsätter intresset att öka framöver tro?
The British Dragonfly Society (BDS) bildades 1983 “by a small group of dragonfly enthusiasts and scientists. The Society has grown substantially since that time and the current BDS membership of about 1,500 is spread the length and breadth of the country, as well as into Europe and beyond. Once run entirely by volunteers, the BDS appointed its first paid employee, a Conservation Officer, in 2001 and the Society continues to go from strength to strength. A second member of staff was appointed in 2005 to deal with dragonfly data and recording initiatives… The BDS is the leading British charity working to conserve dragonflies and their wetland habitats.  The BDS are an enthusiastic and friendly group who welcome anyone with an interest in dragonflies and damselflies.”

Vi kan hålla på ett tag till: Dutch Dragonfly Association (Nederlandse Vereniging voor Libellenstudie, NVL), Société Française d'Odonatologie och Society of German-language Odonatologists (Gesellschaft deutschsprachiger Odonatologen: GdO). Det finns förstås fler om vi lyfter blicken ännu längre, inte minst World Dragonfly Association (WDA). Men även lokala föreningar el motsv finns, i England t ex minst sju regionala föreningar. På närmare håll har vi Finland, där Finnish Dragonfly Society (FDS, men det heter förstås något annat på finska) bildades i augusti 2006, med syftet att ”promote interest in dragonflies, work as a link between researchers and amateurs, and provide data for nature conservation authorities.” 

Vi ligger med andra ord efter här hemma, men det har gjorts försök tidigare. Redan 1994 bildades Nordisk Odonatologisk Forum (NOF), en informell förening för kontakt mellan trolllsländeintresserade, fackfolk och amatörer i Norge, Sverige, Danmark, Finland och Island(!). Föreningen hade som målsättning att arrangera en årlig träff som alternerade mellan länderna och att utge ett årligt nyhetsbrev. Föreningen arbetade för att främja kunskapen om odonater på alla områden och låter väldigt mycket som det vi önskade fanns i Sverige idag. Tyvärr verkar det som om NOF hade otur med tajmingen, för sedan 1 maj 2002 har hemsidan inte uppdaterats** och jag har personligen aldrig hört någon omtala NOF utan själv hittat deras publikationer på nätet. Men uppenbarligen så fanns det alltså redan 1994 ett gäng trollsländeintresserade som kände behovet av att samlas under en gemensam flagg och inte inom en redan etablerad förening.

Med andra ord känns det som rena bakvattnet här i Sverige, samtidigt som behovet är stort och blir allt större. Det som hänt de senare åren är inte minst att väldigt många fågelskådare börjat intressera sig för trollsländor. Detta har skett i samtliga övriga länder nämnda ovan (möjligen undantaget Norge?) och genererat större intresse och direkt bidragit till t ex bildandet av FDS. Stor del av dessa nyfrälsta är inte bara skådare, de delar också det att de inte är särskilt intresserade av andra insekter. Utvecklingen i Finland är väldigt lik vår, även att en del entomologer inte förstod behovet av en trollsländeförening, men man bildade ändå FDS och idag är det en aktiv och livaktig förening med bl a en fin hemsida med gott om tips för inte bara den allmänt trollsländeintresserade utan även för besökare från andra länder. 

När får vi något liknande i Sverige?

/Magnus

* Om man ändå söker efter en svensk tidskrift för att läsa om trollsländor så är Fauna&Flora det självklara valet. I FF kan man åtminstone några gånger om året läsa artiklar om trollsländor, trots, eller kanske p g a, att det inte är en uteslutande entomologisk tidskrift utan en bred, populärvetenskaplig dito.

** Hemsidan är dock fortfarande en veritabel guldgruva för den som vill grotta ned sig i skandinavisk trollsländeinfo. Ladda ned deras gamla nyhetsblad t ex, där finns en hel del matnyttigt.

4 kommentarer:

  1. Det har tidigare föreslagits att ett forum skulle passa bra i anslutning till Artportalen. Nu har de väl fullt upp med att få snurr på AP2 så de har väl inte tid över för sånt.

    Att skaffa en domän, hyra på ett webbhotell och installera ett CMS (inkl Forum, Fotogalleri etc) eller enbart ett Forum är inte svårt eller dyrt. Det kräver dock en del underhåll och administration.

    För att locka till sig folk bör sajten/forumet drivas i någon förenings regi eller av några som är erkänt duktiga på området (odonata).

    SvaraRadera
  2. Man kan kanske börja med att göra ett upprop för att se om någon orkar underhålla en sådant forum.

    SvaraRadera
  3. Mattias Forshage2 februari 2012 18:41

    Den här bloggposten förbryllar mig och jag är lite oklar över vad som egentligen efterfrågas. Jag gick tillbaka till den tidigare posten och läste den diskussionen (och kan inte annat än instämma i Viktors svar där). Men att kritisera de entomologiska föreningarna hörde alltså inte till syftet, så vad var det istället?

    Ur rent organisatorisk synvinkel så har jag svårt att se vad som önskas i uppropet. Ja, det finns ett stort trollsländeintresse, ja det är jätteroligt, ja det har en potential för ganska storslagna åtaganden om det organiseras upp, men vem ska göra det? Enligt klassisk svensk föreningsdemokratisk tradition, och en demokratisk modell överhuvudtaget, är det entusiasterna själva som organiserar sig, som skapar sig sina forum utifrån sina behov och drömmar. Vem är det annars som ska organisera dem? Vem riktar sig titelns beställning på ett forum "tack!" till?

    Nog fungerar demokratiska "hobby"-föreningar just genom att samordna entusiaster, bringa dem i kontakt med varandra, tillgodose deras intressen och sprida information om ämnet för den passion de samlats kring, och alltså inte i första hand genom att marknadsföra sig, haka på trender, och värva själar. Att hoppas att någon annan ska organisera upp ens intresse hamnar, misstänker jag, förr eller senare antingen i en amerikansk modell av god entrepenörsanda där man läser av trender för att profitera på dem, eller i en sovjetisk modell där det är statens ansvar att ta tillvara medborgarnas intressen.

    Se på skalbaggsentusiasterna till exempel, där man med några beundransvärda eldsjälar och god kamratanda har organiserat sig själva i Nordic Coleoptera Group, en frisk förening med en imponerande nätportal och ett rikt informationsutbyte, utan att vänta på att någon annan skulle organisera skalbaggsintresset, och utan att ställa det i motsättning till den löpande verksamheten i de entomologiska föreningarna. Så fungerar föreningsliv.

    Som ordförande i entomologiska föreningen i Stockholm vill jag understryka att trollsländeskådare är mycket välkomna i föreningen. Vi har haft trollsländeföredrag ibland, vi har publicerat två upplagor av den lilla trollsländehandboken, vi har diskuterat trollsländeinventeringar men inte kommit till skott på grund av brist på entusiaster. I Skånes och Östergötlands föreningar tycks man ha kommit längre. Jag kan garantera att Mats Jonsell, Entomologisk Tidskrift-redaktören, mycket tacksamt skulle ta emot en stor volym trollsländeartiklar om någon bara skrev dem.

    Som jag ser det hör det alltså till de entomologiska föreningernas uppgifter att informera om att de finns och att de som är intresserade av insekter är välkomna att gå med, träffa fler och delta i utformningen av verksamheten där. Att de entomologiska föreningarna finns tycks de flesta trollsländeskådare veta, men att trollsländeskådare är varmt välkomna har tydligen inte riktigt gått fram ordentligt, det är ett seriöst tillkortakommande från vår sida och något vi måste försöka ändra på. Jag ska också understryka att föreningen i Stockholm (och ett par andra) har en massa fondmedel och alltså gärna delar ut pengar till seriösa entomologiska projekt och initiativ bara man skriver ansökningar till oss.

    Samtidigt menar jag att det är helt och hållet upp till trollsländeskådarna själva att välja sin organiseringsform, om man vill gå in i befintliga forum och utnyttja de resurser som finns där och vara med och utforma verksamheten, eller skapa sig egna forum som man kan utforma i detalj efter sina specifika intressen och behov. Det finns ingen annan att beställa att bli organiserad hos.

    Eller är syftet bara att sätta lite eld i baken på den egna kompisarna i ansträngningar för självansträngning? Isåfall har jag inga invändningar. Kanske finns något att lära av koleopterologernas nyliga erfarenhet.

    SvaraRadera
  4. Eld i baken är nog precis vad som krävs, Mattias. Problemet är kanske att ingen vet vilka bakar som ska eldas. Jag tror nog alla som är intresserade av trollsländor vet att de är varmt välkomna till de entomologiska föreningarna. Problemet är väl snarast att de som intresserar sig för trollsländor inte känner sig helt hemma där. I det fallet handlar det om att det är de föreningarnas bakar som ska eldas, om de är intresserade av att värva fler medlemmar dvs, och inte minst för att fånga de till rätt stora del yngre och kvinnliga skaror som håller på med trollsländor.

    Men då krävs det något mer än utbudet idag. En mycket bra och enkel lösning vore väl, att det bildades en grupp, utskott eller motsvarande inom Sveriges Entomologiska Förening som enbart sysslade med trollsländor?

    Tyvärr finns det motstånd också. Av något outgrundligt skäl finns det de som inte förstår eller inte vill att det händer något på denna front. Men självklart är det så, att vem som helst som kan och vill kan ta initiativet till att starta en trollsländeförening. Våra inlägg om att vi saknar ett forum för trollsländeintresserade i Sverige kan väl ses som upprop för att fånga intresserade och att peka på behovet. Det har hört av sig personer till oss som är intresserade av att sätta igång och det gläder oss. Kan vi på något sätt hjälpa till gör vi det gärna.

    SvaraRadera