onsdag 22 augusti 2012

Pulsujärvi revisited del 2

Morgon 1/8, alldeles innan vi vandrade ut till tundran.

Det var med lite modstulenhet vi lämnade Skåne de sista dagarna i juli för den långa resan norrut, med huvuddestinationen Pulsujärvi. Väderprognosernas dystra rapporter för hela veckan var anledningen till den lite låga stämningen. Prognoserna förutspådde inte bara mycket vind och regn, utan massor med regn, vissa dagar över 20 mm, och dessutom inte en tillstymmelse till sol kunde anas. Vi såg framför oss en resa där vi inte ens skulle ha skäl att besöka Pulsujärvi och istället helt fokusera på annat. Inte så pjåkigt det heller, förstås, men visst var det tundratrollslända Somatochlora sahlbergi och området kring Pulsujärvi som återigen – för tredje året i rad – åtminstone för några av oss i sällskapet utgjorde resans clou.

Under resan uppåt i landet följde vi väderprognoserna och såg hur det åtminstone började anas solglimtar och kanske även lite mindre regn. Hoppet steg. På vägen upp hade vi tur med allt, såg nog i princip varenda grej vi skulle se, inklusive de två gröna: grön mosaikslända Aeshna viridis och grön flodtrollslända Ophiogomphus cecilia. Vi anpassade rutten upp efter väderprognoserna för Pulsujärvi, men efter någon dag såg det fortfarande knappast bra ut. En av våra tilltänkta kompanjoner, Jörg, valde också att inte möta upp utan vände och åkte hemåt på grund av vädret. 

Vi hade i princip inget regn under dagtid, och när det kom var det turligt nog sällan som vi var i fält utan istället under transportsträckorna. Prognoserna blev dessutom bättre, inte bra, men bättre, och vi beslöt oss för att satsa på att besöka tundran under onsdagen 1/8, då vädret enligt alla tillgängliga prognoser åtminstone såg skapligt ut. Redan på måndagen nåddes vi dock av positiva rapporter, då det visade sig, att Kalmargänget samt Christer B, haft flera stycken tundratrollsländor trots att vädret inte på något vis varit idealiskt. Detta gjorde att vi kände, att kommer vi bara dit och vädret är ok, bör även vi ha god chans att se dem. 

Sjukt mycket mygg, detta är en bråkdel uppe på mitt huvud.
Dagen efter ringde Christer B och berättade mer detaljerat om deras upplevelse, att de haft dem där vi såg arten förra året, att vädret varit molnigt med lite solglimtar och – fram för allt – att de kanske haft så många som 25 stycken. Det senare var förstås det mest sensationella, då det knappt finns något fynd eller uppgifter på att så många setts någonstans i världen. Att de sett så många trots ej idealiskt väder tydde på att arten i år var mycket talrik och att chansen förstås då ökade att se den trots dåligt väder. Vi var vid detta tillfälle redan på väg dit, och till både vår stora glädje och förvåning visade samtliga prognoser att vädret i Pulsujärvi dagen därpå skulle vara fint, åtminstone mellan kl 10-14. Bra tajming!

Väl på plats inrättade vi oss i vårt ”läger” och efter någon timme eller så dök även som planerat Fältbiologerna upp. Vi hälsade de varmt välkomna till mygghelvetet för det var banne mig inte lite mygg som Pulsujärvi bjöd på i år. Runt tältplatsen var det näst intill outhärdligt, men med huvudnäten som skydd var det ändå ok (det skulle sedan visa sig att det var som värst just där).

Under natten öser det ner och på morgonen är det grått, grått, grått. Vi beger oss ändå iväg, vandrar de 3-4 km det är ut mot Lilltundran, det vill säga den mest östliga delen av tundran, och når platsen vid 8-9-tiden. Det är fortsatt grått och då och då regnstänk i luften. Lite modstulet men samtidigt spännande, det är för de allra flesta första gången de besöker en palsmyr och det finns en hel del att se för den som inte är helt fokuserad på tundratrollslända. 

Pals och palspöl på Lilltundran.
Hoppet stiger när det väl ändå ser ut att kunna bli lite bättre väder. Vi letar lite efter vilande exemplar men hittar endast fjällmosaikslända Aeshna caerulea. Vi går vidare över och kring palsarna och vid tiosnåret vrålar någon plötsligt till att de ser en Somatochlora! Den närmaste kvarten blir det lite bättre väder och 2-3 sländor till ses ”som ser bra ut”, men ingen lyckas få tag på någon eller se dem ordentligt i kikare. Det dröjer till kl 10.30, då en hona ses lägga ägg och sedan sätta sig i en dvärgbjörk, som vi verkligen kan se ett exemplar riktigt väl. Det ser väldigt bra ut, och efter några snabba dokumentationsbilder fångar vi henne och det är mycket riktigt en hona tundratrollslända – äntligen!

Tundratroll på näsan!
Efter detta ser vi 1-3 sländor i alla småpölarna omkring oss, och samtliga – med mycket få undantag – verkar vara tundratrollsländor. Om vi tillåts vara generösa så sågs minst tre äggläggande honor, 5-10 hanar och ytterligare några exemplar, och detta endast i 4-5 pölar! Samma upplevelse hade det andra gänget som såg arten 2 km längre västerut. Tanken hisnar över hur många tundratrollsländor som fanns på palsmyrarna kring sjön Davvajavri denna säsong…

Vi går inte längre denna dag för vi ser de så fint och under så bra omständigheter att vi är mer än nöjda. Efter ett tag visar sig solen allt mindre och då slutar också tundratrollen flyga. Vi fångar två hannar för dokumentation och både dessa och den infångade honan vägrar sedan flyga iväg efter att vi släppt dem. Detta beteende och annat kring hur de upplevs i fält etc återkommer vi till i ett annat inlägg.

/Magnus

2 kommentarer: