Roliga fynd 2013

Mindre kejsartrollslända sågs i Sverige under 2013 för första gången i parning.

Då ännu ett år har passerat är det dags att ta en titt i backspegeln på hur året var rent fyndmässigt. Nedan listar vi därför helt subjektivt rapporter från året som vi av olika skäl tycker är lite extra roliga. Perspektivet är nationellt så därför tas inte fynd med av kategorin ”andra till femte landskapsfyndet”, ”ny kommunart” o dyl. Dessa och liknande kategorier kan förstås bli intressanta att redovisa om några år, eller mer lokalt eller regionalt. Nya fenologirekord 2013 tas inte heller med här. För Skånes del finns vårrekorden här, medan vi återkommer om höstrekorden.

Rapporterna minskar

Ja de minskar, men det är tämligen marginellt. Man ska i sammanhanget komma ihåg, att årets rapporter dessutom ska ses i skenet av att inventeringsprojektet i Östergötland avslutades förra året och att det inkommer rapporter långt efter det att säsongen faktiskt är över. Det är aldrig för sent att rapportera, men tänk på att sena rapporter inte kommer med i de årliga sammanställningarna som görs här och i inventeringsprojekt som i Skåne och (tidigare) Östergötland.  

Så här ser rapporteringen ut, där siffra inom parentes består av antalet skånska rapporter.

Vandrande ängs i Trelleborg 2013.

1900-2006: 13 729 (976)

2007: 4 804 (604)

2008: 9 225 (1 637)

2009: 13 104 (3 767)

2010: 11 970 (4 316)

2011: 15 547 (6 987)

2012: 13 385 (4 317)

2013: 12 443 (5 540) (t o m 2013-11-29) 

Som vi skrev redan förra året så görs det trots en minskning av antalet rapporter fortsatt många nya landskapsfynd vilket jag tycker visar, att trollsländeintresset fortsatt växer och att det fortfarande finns mycket att upptäcka. Pionjärandan, som jag själv kände när jag startade, lever vidare. Känslan, att jag själv som privatperson kan göra spännande fynd som "tillför något", finns kvar. 

Ändå finns det ett stort mörkertal. Det är fortfarande många som inte alls rapporterar. Det finns många som enbart rapporterar ”de intressanta arterna”. Det finns säkerligen många intressanta fynd, t ex nya landskapsfynd, som inte rapporteras av det enkla skälet, att det är ”en vanlig art hemma” och därför tänker man inte på att rapportera den. Med det sagt vill jag ändå passa på att tacka alla dessa eldsjälar som runt om i landet bidrar till den allt större kunskapen om landets trollsländefauna – heja er!

Det vi kan konstatera är att många äldre obsar tillförts Artportalen på senare tid. Inte minst efter publiceringen av Svenska Trollsländeguiden (TSG) våren 2012, vars kartor redovisar det då kända kunskapsläget. Nya publikationer ger alltid effekten av ny data och kunskap, inte minst kartmaterial, då många för första gången ser var arter ”ska” finnas och konstaterar att så inte är fallet, men rapporterat har man inte gjort tidigare. Nu när man plötsligt ”ser” att den vanliga art man hade på en viss plats faktiskt inte ”ska” finnas där enligt TSG så rapporterar man in den i efterhand. Det är jättebra, vi vet ännu mer om Sveriges trollsländefauna 1,5 år senare tack vare detta!

Datan kommer från AP

2013 sågs Bohusläns första griptångflickslända.

Samtliga intressanta fynd som listas nedan är från Artportalens Catalogus. I de fall en art är sedd för första gången i t ex ett landskap under året, men på flera lokaler, tas endast den första med. Allt är ej validerat och förteckningen ska verkligen inte ses som komplett. Några tydliga felaktigheter som hittades under genomgången är inte med, liksom sådana med markeringen ”?”, det vill säga ”artbestämning osäker”, då det inte är vår sak att avgöra om de uppgifterna är korrekta eller ej. Hittar du som läsare något som inte stämmer eller saknas får du å andra sidan gärna meddela oss om det.

Vi tar inte med rapporter som inkommit i efterhand då det är omöjligt för oss att se det. Med andra ord vet vi att det gjorts fler nya landskapsfynd de senaste åren än de vi redovisar i vår blogg, men det finns ingen funktion att kunna se det när folk rapporterar flera år efter obsen är gjord. Catalogus som jag länkar till i föregående stycke är i stort behov av uppdatering, kanske i samband med att nya Artportalen tas i bruk? 

Några reflektioner om fjolårets fynd

Nej det bidde inga nya Sverigefynd i år heller, vi får fortsatt vänta på de första karmintrollsländorna Crocothemis erythraea och västliga trädflicksländorna Chalcolestes viridis. Men minst tio nya landskapsfynd gjordes under 2013. Det är färre än de senaste åren (2011: 21, 2012: 26) men fortfarande ändå många och fler finns det garanterat att göra. Gästrikland, Hälsingland och Dalsland verkar vara landskap med mycket ringa trollsländedata. Bege er dit om ni vill bidra med många nya landskapsfynd!

Saknas gör några av de väntade nykomlingarna som helt uteblev, som klarblå mosaikslända Aeshna affinis och vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus. Saknas görs också två eftersökta arter: tundratrollslända Somatochlora sahlbergi och bandad ängstrollslända Sympetrum pedemontanum. Se mer om deras frånvaro här och här. Å andra sidan blir tecknen allt fler på att mindre kejsartrollslända Anax parthenope och vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii är på väg att bli bofasta. Vandrande ängstrollslända är för övrigt en art vi vet att det under senare år gjort fler obsar av än vad rapporterna visar.

Nu till själva listan, och tack än en gång för 2013! De roliga fynden för 2012 finns för övrigt här.

Nya landskapsfynd

2013 rapporterades Gästriklands första myrflickslända.

Griptångsflickslända Coenagrion armatum 

- Klövedal, Tjörn, Bohuslän, 16.5, Kristoffer Nilsson

Myrflickslända Coenagrion johanssoni

- Brännholmstjärnarna, Ockelbo, Gästrikland, 15.6, Björn Anderson (mer än en lokal)

Fjällmosaikslända Aeshna caerulea

- Tveten Åbacken, Färgelanda, Dalsland, 20.7, Ulla Korp

- Melltjärnen, Ockelbo, Gästrikland, 15.6, Björn Anderson  

Grön mosaikslända Aeshna viridis

- Lindsdal syd, Kläckeberga, Småland, 11.6, Carl-Johan Månsson (tidig obs: dokumentation?)

Bred kärrtrollslända Leucorrhinia caudalis

- Lill- och Storfjälsjön, Lövånger, Västerbotten, 16.6, Erik Normark (+2 lokaler)

Bred trollslända Libellula depressa

- Majorens Hage, Arbrå, Hälsingland, 20.6, Helena Persson 

Fyrfläckad trollslända Libellula quadrimaculata

- Saltmyrans torvtäkt, Arvidsjaur, Pite lappmark, 25.6, Stefan Holmberg  

Större ängstrollslända Sympetrum striolatum

- Pankfors, Tönnånger, Hälsingland, 19.8, Stefan Persson  

- Salom, Nora, Ångermanland, 31.8, Kurt Holmqvist  

Andra intressanta fynd

En individrik lokal för dvärgflickslända hittades 2013.

Dvärgflickslända Nehalennia speciosa  

- Ny lokal: Norra Ledsjön, Blåvik, Östergötland, 25.7, Jan Pröjts (mer om det fyndet här!)  

Ljus lyrflickslända Coenagrion puella 

- Minst 20 mil norr om tidigare kända nordligaste fynd: Avsnörpt vik, Tärendö, Norrbotten, 6.8, Magnus Billqvist, Anette Barr, Annica Nettrup  

Mindre kejsartrollslända Anax parthenope

- 1 hane Lertagsdammen, Klagshamns udde, Skåne, 20.6, Stefan Cherrug

- 2 hanar + 1 hona Första gången hane och hona ses på samma lokal i landet. Parning observerades. Lertagsdammen, Klagshamns udde, Skåne, 22.7-30.7, Stefan Cherrug , m fl. Det är svårt att få klarhet i hur många fynd av arten som nu gjorts i landet eftersom alla inte är validerade eller saknar dokumentation, men detta bör utgöra det 13:e fyndet. Bilder med mera därifrån finns här.

Vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii 

- 1 Imago Kalmar Dämme, Småland, 4.6 Lars G Petersson  

- 1-3 ex, Vombs vattenverksdammar, Skåne, 8-21.6 Sven Jönsson m fl (svårt att utläsa hur många individer det här rör sig om då de är rapporterade från olika platser inom det stora området)  

- Först 2 hanar, sedan som mest 10 imago, Västra industriområdesdammen, Trelleborg, Skåne, 5.7-1.9, Staffan Nilsson m fl

- 1 ex Vinslövs blomsteräng, Vinslöv, Skåne, 7.8, Pål Axel Olsson  

- 1 Juvenil, Vombs Fure, Skåne, 14.9, Sven Jönsson  

- Se vår översyn av fynd av arten t o m 2012 här.

/Magnus

Lokaltips: Midskogstjärnen, Dalarna

När man kör genom landet ser man ”överallt” vad som ser ut som fina trollsländemiljöer. Bitvis vill man inget hellre göra än att stanna och kolla om det stämmer. När vi de senaste åren besökt norra och mellersta delen av landet har det tyvärr ofta varit dåligt väder, fel tidpunkt på dygnet eller tidsbrist som gjort att vi fått passera jättefina miljöer utan att stanna. Under 2009 föll bitarna i alla fall på plats och vi fann, helt slumpvis, en riktigt fin lokal som vi gärna tipsar fler om: Midskogstjärnen.

Gungflymosaikslända vid Midskogstjärnen.

Efter besöket 2009 har vi besökt den igen, 2011, och passerar vi någon gång genom Dalarna under rätt tid på dygnet och i ok väder så lär vi stanna till igen. Vid vårt första besök hade vi Dalarnas första fynd av (flygande) gungflymosaikslända Aeshna subarctica (det fanns larvfynd sen tidigare vill jag minnas), myrflickslända Coenagrion johanssoni (alltid väldigt kul att se som skåning!) och kraftig smaragdflickslända Lestes dryas. 

Starrmosaikslända Aeshna juncea, pudrad smaragdflickslända Lestes sponsa, spjutflickslända Coenagrion hastulatum, brun mosaikslända Aeshna grandis, myrtrollslända Leucorrhinia dubia och svart ängstrollslända Sympetrum danae var andra arter.

Myrflickslända vid tjärnen, foto Erling Jirle.

Våra besök har alltid skett under högsommaren, i slutet av juli eller i början av augusti, så arterna vi sett där speglar förstås det. Det finns skäl att misstänka att där finns många fler arter under försommar och tidig höst, så passerar ni så tar er tid att kolla. På köpet gör man en stor insats för kunskapen om Dalarnas trollsländefauna. Har man tid och lust kan man förstås besöka någon mer av de otalet liknande miljöer längs med vägarna. 

Vi såg för övrigt videsparv vid Midskogstjärnen vilket kan vara av intresse för fågelskådare.

Nära vägen ligger den, Midskogstjärnen, mellan Yttermalung och Äppelbo, inte jättelångt från Vansbro, där man med fördel stannar en stund på det suveräna fiket Vansbro konditori och bageri.

Våra övriga lokaltips hittas här.

/Magnus

Dvärgflickslända Nehalennia speciosa vid Norra Ledsjön

Jan Pröjts hittade 2013 ännu en lokal för dvärgflickslända, bilderna här är tagna av Magnus Billqvist.

Vi fortsätter i och med detta inlägg att välkomna bidrag från gästbloggare. Här följer ett utdrag ur Jan Pröjts text om fyndet av dvärgflickslända Nehalennia speciosa på ny lokal under 2013. Hela texten inklusive bilder från lokalen och flygbilder finns som pdf här.

Nedan följer en beskrivning av två besök vid Norra Ledsjön i Boxholms kommun 21 och 25 juli 2013. Undertecknad har under senare år letat efter dvärgflickslända Nehalennia speciosa i norra Småland och södra Östergötland, med utgångspunkt från sommarstugan.

Dvärgflicksländan återupptäckts i Sverige 2006 i Uppland. Mellan 2007 och 2011 hittades tre lokaler i Östergötland av Tommy Karlsson: Grytkärren, Skogsgölen och Långkärren. Dessa tre lokaler ligger i länets skogrikare delar, norr och söder om Sommen. 2011 hade jag själv tur och lyckades håva in ett exemplar på Hultamaden i Tranås kommun. Således det första fyndet i Småland. Efterföljande besök där 2011 och 2012 gav dock inga resultat.

En våtmark som jag inte kontrollerade 2012 var Norra Ledsjön söder om Boxholm. Till synes lämplig miljö för dvärgflicksländan, med utgångspunkt från tillgängliga flygbilder på nätet. Arten är i Sverige funnen i mesotrofa kärr med dominans av trådstarr och vattenklöver. Hittills kända lokaler i Sverige består antingen av väldefinierade gölar med omgivande bred zon av myrmark eller av större starrfält med grunda översvämningsområden. På grund av artens dåliga flygförmåga hittas den oftast nere i den luftiga starren och inte flygandes fritt, som andra sländarter. Av den anledningen är också svårfunnen, annat än genom håvning.

Genom sina specialiserade miljökrav och därmed känslighet för miljöförändringar är dvärgflicksländan betraktad som en av Europas mest hotade arter idag. Igenväxning och uttorkning torde vara de faktorer som är mest negativa. Om den halvöppna smalbladiga starrvegetationen ersätts av vass och mer bredbladig starr försvinner dvärgflicksländan förr eller senare.

Norra Ledsjön är en större våtmark som idag består av större starrfält med tillhörande översvämningsområden, smågölar och gamla diken. Omgivningen består av skog, utom i norr. Den öppna ytan är ca 30 hektar. Som namnet antyder var våtmarken en sjö på 1800-talet, som genom sjösänkning förvandlades till en myr. Troligen har slåtter förekommit tidigare. Dikning har skett vid något tillfälle, gamla diken kan skönjas på flygbilderna, men de är idag igenvuxna ute på myren.

Floran får betraktas som värdefull och mångformig. Stora delar av ytan är av en mesotrof typ med olika typer av starr, vattenklöver, sjöfräken, kärrspira med mera. Endast vissa delar har en fattigare prägel, med vitmossor i bottenskiktet. De centrala delarna är blöta, och håller troligen öppet vatten året om. På vissa ställen i kantzonen vandrar björk och vass in och vittnar om eventuella framtida problem med igenväxning.

Vid det första besöket vid Norra Ledsjön undersöktes endast västra halvan. Nästan genast hamnade dvärgflicksländor i håven. I nordvästra delen, i partier med vatten, kunde upp till sex stycken fångas i ett håvdrag. I resterande delen av västra halvan hittades endast enstaka exemplar. De till synes finaste starrpartierna fanns halvvägs ut till mitten av myren. Längre ut dominerade istället mer bredbladiga arter inklusive bredkaveldun, en vegetation som arten inte verkar trivas i på samma sätt.

Vid det andra besöket genomhåvades östra halvan, från norr till söder i ytterkanten, sedan från söder mot norr mer centralt. Flest dvärgflicksländor hittades i nordöst och i söder. Vissa centrala delar höll vatten över stövelhöjd. Rester av ett gammalt dike kunde skönjas i de södra delarna och var omöjligt att gå över.

Sammantaget hittades minst 100 dvärgflicksländor i vardera halvan, och troligen förekommer många hundra individer ute på myren. Således får Norra Ledsjön betraktas som en av de mest individrika lokalerna för arten i Sverige och är därför – inte minst genom sin stora yta – synnerligen värdefull och viktiga att bevara.  Det är troligt att variationer i vattennivån är avgörande var man hittar flest sländor ett enskilt år. Trots den torra sommaren var myren tämligen blöt vid besöket, med grunt vatten på många ställen.

Sammanfattning
Den rika förekomsten av dvärgflickslända vid Norra Ledsjön är mycket värdefull, både i ett regionalt och nationellt perspektiv. Våtmarken bör hållas under uppsikt, liksom sländpopulationen. Alla tendenser till vattenståndssänkning, näringsbelastning, igenväxning eller förändring av floran bör motverkas.

Bilder i pdf-filen som omnämns inledningsvis omfattar

- Flygbild över Norra Ledsjön. De röda partierna visar områden med relativt stor förekomst av dvärgflickslända. I övriga delar kunde enstaka sländor hittas här och var. Nummer i kartan syftar på fotonummer.
- Nordvästra delen, mot väster. Starrfält dominerat av trådstarr med vattenklöver. Dvärgflicksländorna hittades framförallt i glesare partier med grunt vatten, som i förgrunden.
- Nordvästra delen mot söder, mer centralt. Större inslag av mer bredbladig starr samt bredkaveldun. Få eller inga dvärgflicksländor hittades i denna typ av vegetation.
- Nordöstra delen, mot söder. Stora starrfält dominerat av trådstarr, men utan vattenklöver. Här och där glesare partier med grunt vatten. Till synes god förekomst av dvärgflickslända i sådana partier.
- Sydöstra delen, mot norr. Stort område med gles starr och tät förekomst av storsileshår. Enstaka dvärgflicksländor hittades i partier med grunt vatten.
- Södra delarna, mot söder. Tämligen blött. På vissa ställen optimal vegetation, med glesa bestånd av trådstarr/flaskstarr på grunt vatten. I sådana partier bitvis tät förekomst av dvärgflickslända.
- Sydvästra delen, mot norr. Tydlig spridning och uppslag av björk, vilket är kan vara negativt på sikt.

Jan Pröjts, Lund

073-7286340

Årets skånska fenologirekord: del 1 tidigaste fynden

Bred kärrtrollslända sågs en vecka tidigare än föregående tidigaste fynd.

Säsongen är möjligen inte helt över, men med den första frosten idag även i södra Skåne, och med tanke på att vi inte är långt från november månad, så kan det inte vara många trollsländor kvar på vingarna. Vi brukar årligen här i bloggen redovisa den skånska fenologin och har redan tidigare i år skrivit lite om de arter som brukar vara först på vingarna. Se även länkar nedan för andra inlägg om fenologi.

Vi börjar med att titta på årets tidigaste fenologirekord och återkommer senare med de senaste, när vi verkligen vet att säsongen är över. Vi reserverar oss som vanligt för sent inkommande rapporter och att alla fynd ej är validerade. Alla fynd är hämtade från Artportalen.

Under 2013 slogs det fem "vårrekord". Det är klart mindre än de senaste åren, vilket väl är ett tecken så gott som något på att vi börjar få rätt bra kunskap om när arterna flyger. Våren var dock rätt sen och i några fall kan det förstås ha påverkat flygtiderna. Å andra sidan var våren 2012 rätt normal och ändå sattes inte mer än nio nya vårrekord. 2011 med 22 och 2009 med 23 sticker ut, liksom 2010 då endast tre tidigaste fynd gjordes. Det året var dock extremt med ovanligt kallt väder i juni, men mer om det finns att läsa i våra andra inlägg, här ska vi fokusera på 2013.

Mindre sjötrollslända sågs under 2013 tidigare än någonsin.

Tills vidare fortsätter vi med att inte ta med de så att säga nya arterna klarblå mosaikslända Aeshna affinis (inga fynd 2012-2013), brun kejsartrollslända Anax ephippiger (endast observerad en gång), vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii (börjar bli en del obsar nu, kan nog inkluderas nästa år) och mindre kejsartrollslända Anax parthenope (enstaka obsar 2011-2013), då i princip samtliga fynd av dessa arter innebär en förändring på grund av väldigt få fynd. Jag har med de arterna i mina tabeller ändå förstås, vilket kan ses i den redovisning av arternas flygtider jag varje år gör sedan 2009 i Trollsländeprojektet.

Under 2013 gjordes det alltså fem nya "tidigaste"-rekord. För kanske första gången har vi inte ett enda extremt fynd att rapportera om vad gäller detta. Det är endast mindre justeringar med några få eller någon enstaka dag. Bred kärrtrollslända Leucorrhinia caudalis sågs en vecka tidigare än innan, men det var väntat. Vi har så lite data på den arten och få personer har till vår vetskap letat efter arten tidigt på säsongen. Alla nya rekord listas nedan.

- Blå jungfruslända Calopteryx virgo Nytt rekord 18/5, tidigare var 19/5.

- Stenflodtrollslända Onychogomphus forcipatus Nytt rekord 3/6, tidigare var 5/6.

- Gulfläckig glanstrollslända Somatochlora flavomaculata Nytt rekord 24/5, tidigare var 27/5.

- Mindre sjötrollslända Orthetrum coerulescens Nytt rekord 7/6, tidigare var 11/6.

- Bred kärrtrollslända Leucorrhinia caudalis Nytt rekord 3/6, tidigare var 10/6.

- Blodröd ängstrollslända Sympetrum sanguineum sågs 23/6 vilket tangerade det tidigare rekordet.

/Magnus

Mer om fenologi på vår blogg

2011

- Om trollsländors fenologi: del 1

- Om trollsländors fenologi: del 2 

- Om trollsländors fenologi: uppdatering. 

- Skånska fenologirekord: sistadatum 

- Årets sista fenologiinlägg 

2012

- Vårens (skånska) fenologi 

- Sommarens (skånska) fenologi 

- Skånska fenologirekord: sistadatum, uppdatering 

- Skånska fenologirekord 2012

2013
- Vilka arter flyger egentligen först?

Inga bandade ängstrollsländor (Sympetrum pedemontanum) 2013

De översvämmade åkrarna vid Huskvarnaån när det begav sig 2011.

Året 2011 kommer i de trollsländeintresserades kretsar för alltid att lysa med ett alldeles speciellt skimmer. Det är det år hittills då flest arter trollsländor observerats i Sverige. Det sågs mindre kejsartrollslända Anax parthenope och klarblå mosaikslända Aeshna affinis, båda var nya för Sverige året innan. Det sågs en hel drös av vandrande smaragdflicksländor Lestes barbarus på Ottenby (Öl), vilket var de första och enda obsarna sedan den första på Kullaberg (Sk) 1963. Det sågs vandrande ängstrollsländor Sympetrum fonscolombii som aldrig förr och i flera landskap. I Falsterbo (Sk) fastnade en brun kejsartrollslända Anax ephippiger på både bild och i nät, den första och enda sedan obsarna 1995 på Ottenby (Öl). Den enda art som uteblev (som vanligt!) var sibirisk vinterflickslända Sympecma paedisca. Som grädde på moset upptäcktes istället en ny Sverigeart: bandad ängstrollslända Sympetrum pedemontanum vid Huskvarna (Sm). Med andra ord sågs 63 av de 64 arter trollsländor som hittills påträffats i Sverige under ett och samma år.

Hane bandad ängs vid Huskvarna 2011.

Mindre kejsartrollslända och vandrande ängstrollslända har fortsatt observerats sedan 2011, och några gånger under förutsättningar som lutar åt att de båda inom en nära framtid kan bli bofasta i Sverige. Klarblå mosaikslända, vandrande smaragdflickslända, bandad ängstrollslända och brun kejsartrollslända har däremot inte setts sedan 2011. Hur kommer det sig? Detta kan man spekulera om, men att det var tillfälligheter som gjorde att de alla råkades ses 2011 kan vi nog vara eniga om. 

Kort kan i alla fall sägas, att klarblå mosaikslända är en art som under vissa år med riktigt varma somrar söder om oss tenderar att ge sig ut på längre äventyr. Med andra ord kan vi förvänta oss att den dyker upp igen, under rätt förhållanden. Detsamma gäller för de andra, alltså rätt förhållanden måste råda. Brun kejsartrollslända kan vi förutse, då den kommer norrut med "Saharavindar", det vill säga de där som brukar omtalas i pressen som "brunt regn som smutsar ner bilarna". I såna lägen kan det vara intressant att ge sig ut, och det kan dessutom vara precis när som helst på året, även under vintern (det finns både december- och januarifynd i norra Europa).

Huskvarnaån september 2011.

Vandrande smaragdflickslända är liksom bandad ängstrollslända en pionjär. Båda är duktiga på att dyka upp som från ingenstans, även långt från närmaste kända "fasta" utbredningsområde. Det kan dyka upp många eller enstaka, lägga ägg, explodera i antal någon säsong, för att sedan försvinna spårlöst. Detta mönster går igen för båda arterna, och kanske särskilt i de norra delarna av utbredningsområdet. Men medan vandrande smaragdflickslända lägger ägg i mycket små och grunda vatten, och därför är mycket beroende av tur så vattnen inte helt torkar ut, så föredrar bandad ängstrollslända källsprång, rinnande vatten med flera miljöer som inte riskerar torka ut. 

Huskvarnaån september 2013.

Ändå är bandad ängstrollslända i länderna söder om oss känd för att vissa år lokalt vara en av de allra vanligaste arterna, för att sedan helt försvinna. Varför det blir så även om inget ser ut att ha förändrats i dess levnadsmiljöer vet man inte. Kanske inte så konstigt då att det aldrig blev några bandade ängstrollsländor vid Huskvarna 2013. Man kanske inte ens behöver spekulera om varför det blev så, om det är en del av artens naturliga uppträdande. Några sågs dock 2012, så hoppet fanns förstås även till den här säsongen.

Platsen där den hittades ser i dagsläget på flera håll inte alls ut som den gjorde 2011. De översvämmade åkrarna torkade helt ut under den torra sommaren 2013, och ån stod inte att känna igen. Inga översvämningar där inte, snarare var ån på sina håll snarare en liten rännil. Det var också en lång och kall vinter, med is och snö långt in på våren. Så oavsett om arten är känd för att dyka upp och sedan försvinna igen så fick den knappast någon hjälp av klimatet i det här fallet. Återstår gör förstås att se om det blir några 2014. Många tappra själar har lagt ner mycket tid på eftersök av arten i området, och inte bara precis där den hittades utan även i angränsande, lämpliga miljöer. Förra året sågs de sista en bit in i oktober, men nu när vi närmar oss november får vi nog konstatera att det inte blev några 2013. Hoppas det finns tappra själar även 2014, för leta efter den måste vi förstås göra.

/Magnus

Paus i eftersök, september 2013.

Några av våra tidigare inlägg om bandad ängstrollslända

- Ny Sverigeart: Sympetrum pedemontanum!

- Fyndet av nya Sverigearten Sympetrum pedemontanum – upptäckarnas egen historia

- Huskvarnaån tur och retur 

- Sympetrum pedemontanum, hona 

Några av våra inlägg om de andra arterna

- Åter i Sverige: vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus 

- En översikt av fynden av vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii i Sverige 

- Just nu i Sverige? (om brun kejsartrollslända) 

- Mindre kejsartrollslända, Klagshamn 23/7 2013 

- Nytt Sverigebesök av Anax parthenope 

- Redan i Sverige? Aeshna affinis 

Inga tundratrollsländor (Somatochlora sahlbergi) 2013

Palsgöl på ca 600 meters höjd nordost om Dávvajávri 2013.

Efter flera års svältföddhet på tundratrollslända Somatochlora sahlbergi var det många som fick se sig mätta på den i trakten kring Dávvajávri 2012, då för arten aldrig tidigare antal observerades. Med den upplevelsen i backspegeln var det nog många som trodde att det bara var en formsak att se den även 2013. Så blev nu inte alls fallet, och än en gång bevisade därmed tundratrollsländan själv precis hur gåtfull och fascinerande den är. Se det här inlägget som en aptitretare för framtida publikationer, då våra upplevelser tillförs den kunskap som insamlas av inte minst Asmus Schröter (se källor nedan).

Flera har hört av sig till undertecknad för att höra hur det gick under sommarens resa till palsmyrarna i norr. Som de flesta säkert vet så blev det inga tundratrollsländor den här gången. Två heldagar med näst intill perfekt väder spenderades i området kring Dávvajávri nordväst om Pulsujärvi. Vi vandrade runt och spanade av en uppsjö av fina palsgölar och dess omgivningar i området någon kilometer nordväst om Pulsujärvi, till norr om Dávvajávri och nordväst om Vuomajávri. Vi var inte ensamma att leta, förutom vi fyra (undertecknad, Tim Termaat, Anette Barr och Annica Nettrup) var Fons Peel med oss en dag, och vi träffade även Thomas Schneider med sällskap. Vi vet också att minst tio andra personer varit i området och även de har vad vi vet lämnat området utan observationer av tundratrollslända.

Palsgöl med Dávvajávri i fonden.

Varför såg vi då inga tundratrollsländor 2013, de var ju så rikligt förekommande året dessförinnan? Om detta kan vi bara spekulera, förstås. Det vi kan konstatera är, att vi var där under den tid som tidigare visat sig vara bäst (månadsskiftet juli/augusti), att vädret var synnerligen lämpligt, att vi vet var de finns, hur de uppträder och hur man hittar dem. Vi vet också var i området de brukar ses, och jag själv har varit där flera år i rad nu och hittar förstås min väg till de lämpliga platserna särdeles väl vid det här laget. Allt borde med andra ord ha gett oss de bästa av förutsättningar. Ändå kammade vi noll. 

Givetvis har vi diskuterat detta grundligt, och före, under och efter besöket där uppe hade vi kontakt med folk som varit eller var på plats på den finska tundratrollsländelokalen vid Nuorgam. Där hittades endast två honor totalt under många dagars eftersök av flera personer. Vi har några olika teorier om varför det var så ont om dem där och varför inga sågs i Sverige.

Tidigare flygtid 2013?

Det var en exceptionellt varm försommar i norra Sverige under 2013. Delar av maj och juni var mycket varma, vilket renderade tidiga flygtider för flera arter trollsländor. I norra Finland slogs flera fenologirekord. Innebär det att även tundratrollslända flög tidigare och därför inte sågs av oss under normal flygtid? 

Den tidigaste imago av tundratrollslända som någonsin rapporterats är från Alaska och daterad 17/6. Det är förstås exceptionellt, det finns endast fyra junifynd gjorda i hela världen. Det senaste fyndet är ryskt och gjordes 3/9 (årtalen har jag inte, men det är gamla fynd). Det senare fyndet är än mer udda än det tidigaste då inga andra fynd är gjorda efter 13/8 (det senaste svenska fyndet är för övrigt också daterat 13/8). En faktor som spelar in här är förstås att få personer letar efter tundratrollslända långt före eller efter den huvudsakliga, kända flygperioden. För den svenska lokalen stämmer dock inte detta, då många personer besöker det området främst före men även en del efter, förvisso delvis på grund av andra anledningar, som att leta tundragräsfjäril Oeneis bore, inventera palsmyrarnas fåglar, miljöövervakningen av palsarna, m fl skäl, men eftersök av tundratrollslända har skett där redan i juni och senare i augusti.

En fräsch fjällmosaikslända nära Pulsujärvi.

Huvuddelen av alla fynd är gjorda mellan första veckan i juli till första i augusti, med en absolut majoritet gjorda mellan 20-24/7. Detta är globalt sett ska det poängteras, och variationerna är stora mellan olika regioner. Det är inte så väldigt långt mellan finska Nuorgam och svenska Dávvajávri (ca 40 mil fågelvägen, ca 50 med bil), men årsmedeltemperaturen skiljer mycket. Trots att den finska lokalen ligger längre norrut har den en årsmedeltemperatur på 0 grader, ca 200 möh. Området kring svenska Dávvajávri har -2,4 och ligger högre, på ca 550 möh. Ser man dessutom till lägsta, genomsnittliga temperatur så skiljer det än mer dem emellan. Det ger förstås utslag på trollsländornas flygtid, och är troligen förklaringen till varför metalltrollslända Somatochlora metallica är den vanligaste arten vid Nuorgam, medan den aldrig observerats kring Dávvajávri. Det förekommer även andra arter trollsländor vid Nuorgam (t ex myrflickslända Coenagrion johanssoni) vilka aldrig rapporterats från Dávvajávri. Det innebär förstås också att tundratrollslända vid Dávvajávri flyger senare än de vid Nuorgam.

Det sågs alltså två tundratrollsländor kring månadsskiftet juli/augusti vid Nuorgam. Det var två slitna honor, och även andra arter trollsländor som sågs i det området uppfattades som slitna. Det talar för att tundratrollsländorna vid Nuorgam flög tidigare än normalt och att de två som faktiskt hittades hade varit på vingarna länge. Var det då även så vid Dávvajávri? Vi tror inte det.

Om de var tidiga på vingarna även där borde arten ha setts av dem som var på besök innan oss. Jag kan inte helt utesluta att ingen sett arten 2013, men inga rapporter har inkommit, inga jag haft kontakt med har sett dem och inga andrahandsuppgifter har spritts. Tvärtom säger alla som varit där att de letat förgäves. 

Fjälltrollslända, Pältsa, 2010.

Det var överhuvudtaget ovanligt få trollsländor på vingarna i hela regionen. Vi såg i hela området norr om Kiruna endast fjäll- (Aeshna caerulea) och starrmosaikslända A. juncea, och de som var vid Dávvajávri några dagar innan oss såg en mindre glanstrollslända Somatochlora arctica. Samtliga sländor vi såg var fräscha, flera väldigt så, med andra ord hade de ganska nyligen börjat flyga. Att de s a s svenska tundratrollsländorna skulle ha flugit än tidigare än de vid varmare Nuorgam, och dessutom helt hunnit sluta flyga, känns med dessa fakta som en svår slutsats att dra. Hade de trollsländor vi faktiskt såg varit slitna hade det varit annorlunda. Det enda som gör att vi ändå inte helt kan utesluta en tidig flygperiod är att det faktiskt var varmare än normalt under maj-juni, och att vi inte hittade en enda fjälltrollslända Somatochlora alpestris eller mindre glanstrollslända S. arctica. Det finns enligt vår uppfattning dock andra skäl till det.

Senare flygtid 2013?

Om det nu var så, att de andra trollsländearterna vi såg var sena på vingarna talar det för att även tundratrollslända borde vara det. Om de nu började flyga först efter att vi och andra slutat leta så kommer vi troligen aldrig att få reda på det. Jag har dock svårt att tro att de gjorde så, inte minst för att vädret redan veckan efter vårt sista besök (1/8) blev betydligt sämre, både kallare och med mer nederbörd. Att de då skulle lämna vattnen känns helt enkelt inte rimligt. 

Det flög aldrig några tundratrollsländor 2013?

Vi såg alltså trots grundliga eftersök av trollsländor i hela ”fjällregionen” – från Abisko i väster till Kiruna i söder och till Pulsujärvi i norr – endast fjäll- och starrmosaikslända. När vi lämnade den regionen och istället åkte österut, ner till mer låglänta områden, fann vi plötsligt trollsländor av flera arter, och väldigt mycket mer rikligt. Nu behöver det i sig inte innebära något märkligt. Vad vi reagerade över i ”fjällregionen” var istället den totala bristen på arter vi normalt sett ser, som fjälltrollslända. Vi letade efter den på flera olika ställen där den normalt uppträder och i miljöer den borde finnas i. Vi vet också att fler gjorde samma iakttagelser. 

Den enda observationen av fjälltrollslända i hela Torne lappmark 2013 gjordes 29/6. Endast en handfull observationer (6) av arten har överhuvudtaget rapporterats 2013. Det är inte särskilt anmärkningsvärt, då ganska få personer letar/rapporterar. Nu vet vi dock att flera gjorde det, ändå sågs inte fler.

Normalt sett flyger fjälltrollslända en bit in i augusti, och det finns även septemberfynd. Det finns bilder från 2013 som visar helt fräscha individer från första veckan av juli i Jämtland. Efter det finns endast en rapport från Västerbottens kust (17/7), alltså utanför fjällvärlden. Att fjälltrollslända börjar flyga i månadsskiftet juni/juli är helt normalt, och den varma försommaren verkar med andra ord inte ha spelat någon roll. Om inte fjälltrollslända började flyga mycket tidigare än normalt, varför skulle då tundratrollslända göra det? Och varför sågs så få trollsländor överhuvudtaget? Och hur kommer det sig att de vi faktiskt såg var så fräscha? Om de var ovanligt tidiga på vingarna borde de ju snarare vara väldigt slitna.

Tundratrollslända, O Dávvajávri 2012.

Det vi tror är svaret på alla dessa frågor är vädret. Efter en mycket varm försommar, med mycket höga temperaturer under perioder i både maj och juni, slog det om rejält. Lokalboende vi pratade med berättade om extremt låga temperaturer för årstiden, något som data från SMHI bekräftar. I regionen kring Pulsujärvi var dygnsmedeltemperaturen under perioden 8-22/7 fem grader kallare (lokalt mindre eller mer). Frost och till och med snö gjorde att renägarna på sina håll inte kunde samla in renarna för märkning. Trollsländor på vingarna måste ha haft det mycket svårt att överleva, och larver ”färdiga” att lämna vattnet bör ha kommit på bättre tankar.

Detta gör att vi tror att det största och mest rimliga skälet till att det inte sågs några tundratrollsländor under 2013 var att de helt enkelt aldrig lämnade vattnen. En så nordlig art som tundratrollslända måste rimligen för sin överlevnad kunna ha denna möjlighet, att välja att låta bli att lämna vattnen under dåliga förhållanden. Om det är så, bör fler vara på språng att ge sig upp under 2014. Om så är fallet kan man inte låta bli att undra, om 2014 kan bli som 2012? Under 2011 letade ganska många efter tundratrollslända men ändå sågs enbart några enstaka individer. Säsongen därpå förekom det troligen tundratrollsländor i varenda lämplig palsgöl i hela Taavavuoma (dvs hela det enorma området som utgörs av palsmyrar). Allt detta är förstås enbart spekulationer, men räkna med att undertecknad och fler med mig kommer att vara på plats även 2014.

/Magnus Billqvist

Källor

Se våra tidigare inlägg relaterade till tundratrollslända

- 20/7 2011: Dags för Expedition Sahlbergi 2011

- 12/8 2011: Äntligen en ärlig chans på Sahlbergi

- 23/8 2011: Lokaltips Pulsujärvi

- 5/12 2011: Camp Sahlbergi 2012?

- 27/7 2012: Dags för årets Sverigeresa med destination Pulsujärvi

- 5/8 2012: Pulsujärvi revisited

- 22/8 2012: Pulsujärvi revisited del 2

- 21/12 2012: Världsrekord i tundratrollslända Somatochlora sahlbergi?  

Andra källor

- Artportalen

- Schröter, A. 2011. Review of the distribution of Somatochlora sahlbergi. International Dragonfly Fund, Report 41(11):1-27.

- Schröter, A, et al. 2012. Observations on adult Somatochlora sahlbergi – a species at risk due to regional climate change? (Odonata: Corduliidae). Libellula 31 (1/2) 2012.

- Asmus Schröter, muntligen

- Fons Peel, muntligen

- Trollsländeforumet på Facebook

Trollsländesommarlägret i nordvästra Skåne 2013

Nikolaj, Siska, Linda, Ture och Patric kollar kartan inför nästa stopp.

Nedanstående text är publicerad i Örkelljungabygdens Naturs senaste Alcedo. Här följer den också för de som inte har tillgång till denna. Texten är en utökad version av ett tidigare blogginlägg här på Epitheca.

För tredje sommaren i rad arrangerade det skånska trollsländeprojektet ett sommarläger öppet för vem som helst att vara med på under en dag eller flera. Under 2011 var det i trakten av Lönsboda i nordost, under 2012 på Österlen. I år var det dags för nordvästra Skåne att under en vecka få besök av trollsländeintresserade från när och fjärran (de som kom längst ifrån hade tagit sig dit från Belgien!).

Trollsländeprojektet syftar till att under perioden 2009-2014 inventera Skånes trollsländor, och det genomförs som så många andra liknande projekt som ett atlasprojekt. Man bokar med andra ord en eller flera rutor och rapporterar löpande eller när man är färdig. Det är samma rutor som de som inventerats under fågelatlasprojektet, exempelvis, med andra ord 5x5 km stora. Det är förhållandevis enkelt att inventera trollsländor, då man i varje ruta endast behöver påvisa att en art finns där. När man väl gjort det behöver man med andra ord inte leta upp arterna mer än på en plats. Trollsländorna är också en tacksam artgrupp av flera skäl, bland annat då de är relativt få (drygt 50 arter har setts i Skåne) och då de är aktiva endast i vackert väder under sommarhalvåret. Inga tidiga morgnar med andra ord, och man slipper ge sig ut om det är dåligt väder.

Svart ängstrollslända fast i sileshår.

Under årets läger utgick vi varje dag från Åsljunga, där vi hyrt stugan Solvik. Minst 23 personer var med under veckan och tillräckligt många var med varje dag för att vi skulle kunna dela in oss i två grupper. Dessa leddes av Linda Birkedal och undertecknad, och varje dag valde vi ut en eller flera atlasrutor att besöka. Vi hade valt ut sådana rutor som inte var bokade och särskilt de där det rapporterats inga eller väldigt få arter någonsin. Så ser det nämligen ut, till skillnad från de flesta andra publika artgrupper så finns det områden i Skåne där det aldrig befunnit sig någon trollsländeintresserad tidigare. Detta är en del av charmen, man känner sig ofta inte så lite som en pionjär, och chansen att göra roliga fynd är inte bara stor utan något man ofta gör. Det innebär också, att även de vanligaste arterna är av stort intresse då de aldrig rapporterats från många rutor i norra Skånes skogar.

Totalt 35 arter trollsländor sågs under veckan. Bästa rutorna var Vittsjö (26 arter) och Rya (25), men man ser inte alla förekommande arter under en vecka. Man missar vårarterna (som i flera fall slutat flyga) och en del sensommararter (som ännu inte börjat flyga). Vi hoppas nu att åtminstone några av dessa rutor återbesöks av andra för att spä på med vår- och sensommararter.

Det gjordes en hel del roliga fynd. Ur ett skånskt perspektiv var det glädjande att hitta flera lokaler för arter som kungstrollslända C. boltonii, stenflodtrollslända O. forcipatus, mindre sjötrollslända O. coerulescens och gungflymosaikslända A. subarctica. Alla dessa är troligen tämligen vanligt förekommande i norra Skåne, medan de i andra delar av Skåne saknas eller är mycket sällsynta på grund av att de miljöer de finns i saknas (som myrar och rinnande vatten i skog). Vi hittade också enstaka nya lokaler för flodflickslända P. pennipes, större ängstrollslända S. striolatum och sandflodtrollslända G. vulgatissimus. De två senare är antagligen även de inte ovanliga i trakten, men tillhör de som antingen knappt börjat flyga (sensommarart) eller var på väg att sluta flyga (vårart) för säsongen. 

Siska och Nicolas med starr- och gungflymosaikslända.

Mest intressant var en ny lokal för pudrad kärrtrollslända L. albifrons. Den är i dagsläget endast känd från ett drygt dussin lokaler i Skåne. Vi hittade minst sex nya rutor med förekomst av mindre glanstrollslända S. arctica, vilket ökade på antalet rutor till 17. Den arten finns troligen på nästan varenda blöt myr med öppna partier, men kan vara svår att komma åt just på grund av sitt miljöval. Då den lägger ägg i riktigt små blöta partier och inte i öppna vatten, kan det också vara så att man som inventerare inte ens besöker dess miljöer.

Under lägret sprang vi på ett knippe riktigt fina, troligtvis tidigare mer eller mindre okända lokaler. Kronan på verket av dessa var av allt att döma Lingasjön, strax öster om Eket, inte särskilt långt från E4:an. Vid Lingasjön hittade vi ett 20-tal arter och med de förutsättningar som där råder bör det gå att hitta närmare tio arter till under vår- och sensommar. Vi fann under våra två besök bland annat mindre glanstrollslända S. arctica, gulfläckig glanstrollslända S. flavomaculata och gungflymosaikslända A. subarctica.

När man ändå är i krokarna rekommenderas även ett besök i en damm inne i Eket, cirka 100 meter söder om Rya kyrka. Dammen var en stor överraskning, inte minst för att där fanns pudrad kärrtrollslända L. albifrons. Minst 16 arter sågs i denna tätortsdamm.

En annan fin lokal var Gundrastorps kvarn, vid Vieåns utlopp i Vittsjön. Här sågs i princip samtliga arter som förekommer längs rinnande vatten i Skåne: stenflodtrollslända O. forcipatus, kungstrollslända C. boltonii, mindre sjötrollslända O. coerulescens, flodflickslända P. pennipes med flera arter. I Vittsjö hittade vi också två små fina, lättillgängliga gölar alldeles intill idrottsplatsen, där vi hade en rolig mix av arter som finns i näringsfattiga miljöer, som nordisk kärrtrollslända L. rubicunda och gungflymosaikslända A. subarctica, såväl som en av veckans väldigt få blå kejsartrollsländor A. imperator.

Robin med mindre glanstrollslända på näsan.

Vi hoppas fler besöker dessa lokaler och andra i Örkelljungatrakten framöver och bidrar till vår ökade kunskap om nordvästskånes trollsländefauna generellt.

Kvällarna under veckan innehöll sociala aktiviteter som bad, grillning, bildvisningar och artbestämningar av larvhudar vi samlat in under dagarna. Vädret var så bra att vi kunde vara ute varenda dag, och alla utom två bestod av optimalt trollsländeväder, något man knappast räknar med under en svensk julivecka.

Vi väckte lite uppmärksamhet förstås, ett otal markägare och andra nyfikna pratade vi med under veckan. Lokalpressen i form av Radio Malmöhus och Helsingborgs Dagblad/NST kom och gjorde reportage.

Vi såg förstås mycket annat än trollsländor också. Fåglar som kungsfiskare, trana, fiskgjuse, domherre och horder av mindre korsnäbb. Ganska gott om snok, tusentals små paddor, blommande myrliljor, sileshår och sälgskimmerfjäril var också roliga bekantskaper.

Jag vill passa på att tacka alla som var med och gjorde veckan så otroligt bra. Vi kommer att arrangera ett läger även under 2014, för det är så många som fört fram önskemål om detta. Var det kommer att vara är i dagsläget oklart, men stalltipset är någonstans i norra Skåne.

/Magnus Billqvist