9/9: Huskvarnaån tur och retur

Sympetrum pedemontanum, hane, Huskvarnaån 9/9

Idag var vi så själva på plats längs Huskvarnaån för att titta på veckans i särklass mest uppmärksammade art och med allra största sannolikhet årets mest spektakulära, svenska trollsländefynd. Vi behövde inte leta länge, hann knappt ur bilen innan den första individen sågs ryttla några sekunder innan den for iväg i vinden. 

Just vinden var enda störningsmomentet under eftermiddagen, som annars bjöd på riktigt skön septembersol. Då och då försvann solen och vinden slet ofta i vegetationen vilket gjorde, att sländorna av samtliga närvarande arter också försvann. Men så la sig vinden, solen sken och plötsligt var där sländor lite här och var. Vanligast var svart ängstrollslända Sympetrum danae, men redan som klar tvåa kom dagens självklara clou och målet för dagstrippen: Sympetrum pedemontanum. 

Vingbanden och vingmärkena.

Även om vi visste om att den skulle vara liten, i storlek närmast mellan eller kring svart- och blodröd ängstrollslända Sympetrum danae & S. sanguineum, förvånades vi ändå något åt dess lilla storlek. Även blodröd fanns på plats så jämförelser dessa tre arter emellan kunde göras. Detta är synnerligen lämpligt inte bara av storleksskäl, utan också för att de alla tre har helsvarta ben. Jepp, nu har vi tre och inte bara två ängstrollsländor med helsvarta ben i Sverige.

Det första man tänker på är förstås knappast benfärgen, utan vingarnas breda, mörka band. Detta  syns oerhört tydligt om den sitter och på trollsländors vis har vingarna utbredda på klassiskt manér. Då går det inte att missa, och man ser genast vilken art det rör sig om. Detta gäller dessutom båda könen, då båda har bandade vingar. Men om sländan stöts upp eller kommer förbiflygande är det en helt annan femma, då gör teckningen på vingarna att de är extra svåra att följa. Aldrig har jag tappat en slända i flykten så ofta som med S. pedemontanum, de föreföll ibland helt omöjliga att följa med blicken, och flera gånger tappade vi dem helt. Inte minst gällde detta honorna, som vi endast såg sitta en gång och annars bara fladdrade och försvann (vi fick heller aldrig några bilder på dessa, tyvärr).

Från sidan syns teckningar som inte liknar övr svenska arter.

Något annat vi tänkte på direkt var hannarnas färg, den röda alltså. Är det något ängstrollsländorna Sympetrum spp bevisar är det att rött kan ha många nyanser. Blodröd, tegelröd, orangeröd, osv kan man använda för att beskriva några, S. pedemontanum är snarast lingonröd. 

Med andra ord lingonröd kropp, svarta ben och breda band över vingarna - vilket djur! Men då har vi inte ens nämnt hannarnas knallrosa vingmärken eller honornas vita diton, eller deras något speciella, lite vingliga flykt och breda vingar. Det är kort sagt en fantastiskt vacker skapelse, en art vars utseende ger grön flodtrollslända Ophiogomphus cecilia en rejäl match om att vara Sveriges vackraste trollslända.

Rent krasst kändes området som trivialt, som vilket vattendrag med översvämmade åkrar och fält som helst. Vi såg inget annat anmärkningsvärt, varken trollsländor eller kärlväxter, mest spännande var en överflygande rödstrupig piplärka. Med andra ord känns det ännu mera anmärkningsvärt att S. pedemontanum finns just där - finns den där kan den finnas precis var som helst. Förutom redan nämnda arter noterades metalltrollslända Somatochlora metallica, allmän smaragdflickslända Lestes sponsa, blå- och blåbandad jungfruslända Calopteryx virgo & C. splendens samt någon mosaikslända, troligen höstmosaik Aeshna mixta.

Flest S. pedemontanum såg vi i den högre vegetationen precis i åkanten, men detta kan ha berott på den bitvis starka vinden. Flera områden med översvämningar ute på fälten spanades också av men gav betydligt mindre resultat. Vi var heller aldrig över på den östra sidan, som enligt uppgift ska vara bäst. När vi väl "var klara" på västsidan var klockan för mycket för att gå över bron och ner längs ostsidan, så då begav vi oss hemåt igen. Under lördagen och söndagen kommer troligen ganska många att besöka området. Gör det du också om du vill se denna fantastiskt fina trollslända. Tänk på att parkera ordentligt och läs innan du åker om vad upptäckarna skrivit om platsen med mera här.

/Magnus