Den mycket vackra och spektakulära ängstrollsländan Sympetrum pedemontanum tillhör arterna som vi tänkt presentera här på bloggen som en art som inom snar framtid kan komma att tillföras den svenska listan. Uppenbarligen väntade vi för länge, för igår rapporterades en hane från ”Jönköpings kommun”. Idag har det rapporterats 50 ex(!) inklusive äggläggning från en hemlig eller skyddad lokal, men med biotopangivelsen ”å”. Vi väntar med spänning på mer information om detta fynd men kan på grund av sekretessen inte berätta mer nu. Men spekulera kan man göra, t ex i hur stora chanserna är att en hane och en hona S. pedemontanum hittar till samma ställe minst 60 mil från den norra kanten av sitt utbredningsområde, lyckas reproducera sig och deras avkomma ett år senare lyckas kravla sig upp i så stora antal att minst 50 ex ses samtidigt den 4 september 2011. Tankeväckande, eller hur?
Detta verkar dock helt falla inom ordinarie tillvägagångssätt för denna art, som är lokal i sin utbredning, men där den finns kan den formligen explodera i antal och vara helt dominerande. Den är också känd för att vara en väldigt mobil art som dyker upp från ingenstans, ofta vid nyligen skapade våtmarker som till stora delar saknar vegetation, eller där framsipprande vatten skapar kärrlika miljöer. Den gillar också sakta rinnande vatten, som kanaler, med gott om vegetation. S. pedemontanum har setts i Danmark (juli 1998), Finland (juli 2010 samt 2011) och England (aug 95). Arten har på senare år utökat sin utbredning kraftigt i till exempel Belgien och Holland.
S. pedemontanum är omisskännlig, då båda könen har stora, tydliga band över vingarna. Hannarna har bjärt rosa vingmärken medan honans är vita. Arten har rundare, bredare vingar än de andra ängstrollsländorna och tycks därför fladdra lite fjärilslikt när den flyger. Trots eller kanske på grund av dess speciella utseende ska den vara förvånansvärt svår att upptäcka i vegetationen.
Arten har inget svenskt namn, men ”bandad ängstrollslända” ligger nära till hands och oddset på att det faktiskt blir det svenska namnet är extremt lågt.
Kolla fynddatan av arten på Artportalen via denna direktlänk. Vi hoppas vi får anledning att återkomma med mer information.
Detta verkar dock helt falla inom ordinarie tillvägagångssätt för denna art, som är lokal i sin utbredning, men där den finns kan den formligen explodera i antal och vara helt dominerande. Den är också känd för att vara en väldigt mobil art som dyker upp från ingenstans, ofta vid nyligen skapade våtmarker som till stora delar saknar vegetation, eller där framsipprande vatten skapar kärrlika miljöer. Den gillar också sakta rinnande vatten, som kanaler, med gott om vegetation. S. pedemontanum har setts i Danmark (juli 1998), Finland (juli 2010 samt 2011) och England (aug 95). Arten har på senare år utökat sin utbredning kraftigt i till exempel Belgien och Holland.
S. pedemontanum är omisskännlig, då båda könen har stora, tydliga band över vingarna. Hannarna har bjärt rosa vingmärken medan honans är vita. Arten har rundare, bredare vingar än de andra ängstrollsländorna och tycks därför fladdra lite fjärilslikt när den flyger. Trots eller kanske på grund av dess speciella utseende ska den vara förvånansvärt svår att upptäcka i vegetationen.
Arten har inget svenskt namn, men ”bandad ängstrollslända” ligger nära till hands och oddset på att det faktiskt blir det svenska namnet är extremt lågt.
Kolla fynddatan av arten på Artportalen via denna direktlänk. Vi hoppas vi får anledning att återkomma med mer information.
(Testar kommentera eftersom några rapporterat att det inte går)
SvaraRadera