fredag 28 september 2012

Vår miniförteckning

Två av sidorna i vår nya miniförteckning över trollsländor.
Det finns några olika krysslistor eller motsvarande över de arter som påträffats i Sverige, dock ingen vad vi vet som dessutom upptar samtliga arter som kan dyka upp här. Vi har gått ett steg längre, och grovt lånat SOF:s omtyckta och välspridda miniförteckning och anpassat den till våra behov. I vår lista har vi tagit med samtliga observerade arter i Europa och Nordafrika samt de i Mellanöstern som är med i Dijkstra (2006). Vi har tagit med de vetenskapliga namnen såväl som de engelska som anges i Dijkstra och dessutom de svenska förslag som diskuterats i olika forum under året (observera att inga svenska ännu är antagna).

Kontakta gärna oss om du hittar fel eller om något kan göras bättre. Vi räknar med att tillföra fler arter från Mellanöstern och de svenska namnen justeras när de blivit antagna officiellt.

Här nedan kan du ladda ned miniförteckningen som pdf. Texten är på ena sidan upp och ner för att kunna skrivas ut dubbelsidigt på A4. Klipp eller skär till listan och vik sedan längs med de tunna linjerna mellan kolumnerna. Använd med fördel lite tjockare papper. Använd den som du vill, och sprid den gärna.


/Magnus

söndag 23 september 2012

Om sommarens resa till Bosnien-Hercegovina 7-13 juli

Hela gänget samlat vid vattenfallen i Kravice.

Under sommaren var undertecknad som vi bloggat om tidigare på ECOO i Belgrad. Som brukligt följde därpå så kallade post congress field trips och vi två svenskar som var med (förutom undertecknad även Robin Pranter) valde att följa med till Bosnien. Detta visade sig vara ett klokt val då resan var synnerligen utmärkt, med 50 arter trollsländor, varav flera utgjorde mycket spännande fynd för landet, fantastiska miljöer och ett alldeles lysande resesällskap. Bosnien utgör ett trollsländemässigt mycket spännande land men väldigt mycket är outforskat och det var det vi skulle råda bot på under vår resa. Här följer en mycket komprimerad redogörelse av denna.

Vi hade sällskap av Damjan, Ana och Nina från Slovenien, Dolf och Jan-Joost från Holland och Dejan från Bosnien, och i två bilar utforskade vi de östra delarna av landet. Vi började och avslutade längst upp i nordost kring Bijeljina, alldeles på gränsen till Serbien, där dammar i anslutning till grustag besöktes. Här fick vi våra första fina obsar av ”vitstjärtad sjötrollslända” Orthetrum albistylum och arter som skulle visa sig vara vanliga under hela resan som ”karmintrollslända” Crocothemis erythraea och ”mindre kejsartrollslända” Anax parthenope.

Två arter kungstrollsländor på en gång!
Därefter genomförde vi en maratonkörning ned till trakten kring Medugorje, i det sydöstra hörnet av landet, där vi under flera dagar utforskade vatten av olika slag nära gränsen till Kroatien. Här i det torra landskapet är det rinnande vatten som man mest besöker, och särskilt de kalla källor som springer rakt ut ur karstklipporna. Många riktigt häftiga arter med ganska begränsad utbredning eller med väldigt speciella miljökrav återfinns här, som ”blå flodmosaikslända” Caliaeschna microstigma, ”svartkronad kungstrollslända” Cordulegaster bidentata, ”stor kungstrollslända” Cordulegaster heros och ”gulprickig metalltrollslända” Somatochlora meridionalis. Det var över huvud taget en fräck upplevelse att uppleva dessa frodiga och i flera fall mycket spektakulära källmiljöer och vattenfall, som små edens lustgårdar i det magra, steniga och ganska bergiga medelhavslandskapet. Dessutom svalkade de rejält då det varje dag var 40 grader varmt eller mer.

Källorna flyter samman och bildar nere i dalarna vattendrag, både små och stora, och längs och intill dessa hittar man andra typer av miljöer och således också andra arter trollsländor. Längs mindre vattendrag med mycket vegetation och anslutande kärr fann vi arter som ”fågelflickslända” Coenagrion ornatum, ”mindre blodflickslända” Ceriagrion tenellum, spetsfläckad trollslända Libellula fulva, stenflodtrollslända Onychogomphus forcipatus och ”blåpannad sjötrollslända” Orthetrum brunneum. En av de allra vanligaste arterna i området nära kusten var ”vimpeltrollslända” Selysiothemis nigra. 

Hane av den mörka formen av Lindenia tetraphylla.
Regionens största våtmarksområde Hutovo Blato utgörs av sjöar, stora vattendrag, anlagda dammar, blöta kärr med mera och här gav vi oss ut med båt. Förutom en rik mångfald av fåglar som hägrar av olika slag, dvärgskarv och cettisångare, lyckades vi konstatera att ”magnifik flodtrollslända” Lindenia tetraphylla verkligen fanns där, och att den dessutom var ganska vanlig. Samtliga exemplar var av den mörka formen; inga såg med andra ord ut som de gör i böckerna. I små, väldigt vegetationsrika och nästan igenväxta, rätt triviala vatten hittade vi ”östlig trädflickslända” Chalcolestes parvidens och intill, men aldrig i direkt anslutning till vatten, som väntat vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus.

Resan gick sedan vidare upp i bergen längs gränsen mot Montenegro, och nu förändrades landskapet igen. Uppe på stora platåer i bergen och längs och intill vattendrag och andra våtmarker sågs exempelvis vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii och ”gaffelflickslända” Coenagrion scitulum. Annars började det nu bli allt fler arter som vi känner igen från hemma, som kraftig smaragdflickslända Lestes dryas, mindre kustflickslända Ischnura pumilio, vinterflickslända Sympecma fusca, gulfläckad ängstrollslända Sympetrum flaveolum och gulfläckig glanstrollslända Somatochlora flavomaculata.

Sutjeska nationalpark bjöd på minst sagt spektakulära vyer.
Målet var nationalparken Sutjeska, där vi fick skjuts upp av parkvakterna till 1500 möh. Här var miljöerna nästan overkliga, med helt otroligt vackra, blommande alpängar som man annars bara ser på film. Här gjorde vi resans allra flesta riktigt tunga fynd, vilket förstås beror på svårtillgängligheten, att så få besökt platserna och inte minst för att det inte ens är tillåtet utan tillstånd. Vakterna inte bara skjutsade oss, de höll också vakna ögon efter björnar och – inte minst – visste var minfälten fanns. Det senare är något man fortfarande tyvärr brottas med, och spåren av balkankrigen är tydliga för den som har ögonen öppna. Miljöerna var hur som helst något av det finaste jag upplevt, och när vi hittade vatten var individrikedomen av trollsländor bland det värsta jag sett. Tiotusentals sjöflicksländor Enallagma cyathigerum var främsta orsaken till detta. 

De tunga fynden jag nämnde utgjordes av arter som i flera fall knappt observerats i landet tidigare, men för en svensk utgjorde de inget nytt: spjutflickslända Coenagrion hastulatum, blågrön mosaikslända Aeshna cyanea, brun mosaikslända Aeshna grandis, starrmosaikslända Aeshna juncea, guldtrollslända Cordulia aenea och metalltrollslända Somatochlora metallica var målarterna här. Å andra sidan var det här våra vänner från Balkan riktigt gick i spinn, då dessa arter i södra Europa endast finns fläckvis på hög höjd. Efter denna bokstavliga höjdpunkt styrdes åter kosan mot Belgrad och hemfärd. Jag tror jag kan tala för alla som var med, att det var en helt superb upplevelse och att vänner för livet skaffades. Hoppas någon gång jag får möjlighet att återvända.

/Magnus


PS Det finns ännu inga antagna, officiella svenska namn men de som används idag till mans är de som återfinns på exempelvis Artportalen. De som saknas där anges inom ”citationstecken”, och anledningen till att vi ändå väljer att ha med de öht är att alla inte kan de vetenskapliga namnen eller vilka arterna är, men ändå kan få en uppfattning om vilka det rör sig om genom det svenska namnet. DS

söndag 16 september 2012

Från the 2nd European Congress on Odonatology

Stora delar av deltagarna på ECOO2012 samlade i Sremski Karlovci.

I somras var det dags för den andra upplagan av det europeiska samarbetet som lett till ett trollsländeseminarium vartannat år. Första gången var i Vila do Conde i Portugal 2-5 juli 2010 (programmet med mera finns fortfarande kvar här). Nu var det dags att bege sig till Serbien, och närmare bestämt Belgrad för The 2nd European Congress on Odonatology. För mig är det en självklarhet att närvara då det ger så många möjligheter till utbyte med andra, kunskapsinhämtning och så vidare.

Jag tog mig ner själv och något tidigare, hade därför tid till sightseeing i Belgrad på egen hand med cykel, vilket varmt rekommenderas, åtminstone på söndagar när trafiken är lugn. Efter ett tag började andra anlända och då blev det förstås socialisering och kära återträffar då många var med även 2010. Kvällarna spenderas tillsammans och middagar intas, bland annat i det mest pittoreska kvarteret i hela landet (Skadarlija). Varje kväll hölls det hov på flytetyget Arkabarka, som också var vår bostad. Då Arkabarka låg ute i Donau så svalkade det i alla fall lite i den allt som oftast 40-gradiga värmen. 

Under dagarna tre varvades föreläsningar, bokmarknad, poster sessions med mat och mingel. Det är högt som lågt: en dragning kan handla om en ytterst lokal inventering, en annan om värsta genstudien utförd i samarbete med forskare världen över. Det som förenar alla är det stora gemensamma intresset och engagemanget för trollsländor, oavsett kön, ålder, erfarenhet, bakgrund eller nationalitet. Jag kan bara varmt rekommendera att vara med då de erfarenheter, kontakter och kunskaper man inhämtar är ytterst värdefulla, men det krävs förstås att man är en total trollsländenörd. Se hela programmet här. Man kan också ladda ned sammanställningen av abstracts här

Paus under fältbesök med idel kändisar.
En dag veks åt fältbesök, men det var inte så många timmar vi hann med innan det var dags för ett kultursmörgåsbord av guidning i Sremski Karlovci, vin- och honungsprovning med mera. Men timmar i fält blev det senare massor av, då det efter själva kongressen fanns möjlighet att åka på post congress field trip till antingen Bosnien-Hercegovina eller Makedonien. Om detta återkommer jag.

Nästa gång det sker är det närmast hittills då 3rd European Congress on Odonatology kommer att ta plats i Montpellier 2014. Vi gissar på fältbesök i Camargue och kanske Pyrenéerna. Efter det ska det faktiskt ske i Sverige 2016 men det vet jag inget mer om i dagsläget då jag inte är med och organiserar.

Men redan nästa år händer något annat på så att säga samma tema och faktiskt ännu närmare: International Congress of Odonatology sker i Freising, nära München 17-21 juni. De skriver själva, att “We are confident to offer a highly interesting programme that covers a wide range of odonate subjects, and look forward to welcome participants from all parts of the world.” Det låter lovande! Även här ges möjlighet till post congress field trip, men se mer om allt detta på hemsidan.

/Magnus

Tidigare i Trollsländebloggen:

torsdag 13 september 2012

Reserapport från Turkietresan 2012

"Sammetstrollslända" Diplacodes lefebvrii
Som utlovat har vi knåpat ihop en rapport från vår resa till sydöstra Turkiet under maj månad. Ladda ned den för inspiration till egna trollsländeresor till Turkiet och för all del andra platser. Vi tror antalet resor med trollsländor på temat kommer att öka i Sverige framöver, både privat och i organiserad form. Vi hoppas också återkomma med rapporter från sommarens eskapader i de bosniska bergen och från konferensen i Serbien.


/Magnus

söndag 9 september 2012

Från en trollsländeresa till sydöstra Turkiet

Platycnemis kervillei. Birecik, Turkiet 16 maj 2012.
Turkiet är som vi tidigare skrivit om ett land som kan bjuda den naturintresserade besökaren på precis hur mycket som helst, inte minst de med ett fågel- och/eller botanikintresse. Varje år avgår också följaktligen resor från Sverige med detta i åtanke. Vad som kanske är mindre känt är landets rika trollsländefauna, med 100 eller fler arter regelbundet förekommande, att jämföra med de 64 som påträffats i Sverige. För andra året i rad var vi ett litet sällskap som besökte sydöstra delarna av landet och här följer ett utdrag från reserapporten vi jobbar med f n.


Dag 8: onsdag 16 maj Birecik: norra grustagen – ibiswadin – Gülhane – norra grustagen
Iväg kl 06 för frukost i fält vid de norra dammarna. Slår oss ner på stenhög med utsikt över alla håll men främst dammar med vass, med floden i ryggen. Vi hinner inte ens sätta oss ned alla fyra innan en irakskriktrast kommer svirrande i typisk skriktrastflykt över närmaste dammen och dimper ner i vassen. Lena missar den tyvärr, men fler chanser skulle komma. Sen kommer förvisso vänlig men milt sagt påträngande ortsbo och slår sig ner i vårt sällskap. Vi försöker äta och skåda vidare men han blir till slut handgriplig i sitt agerande och lämnar inte förrän vi gör detsamma. Under tiden ses natthäger, sävsångare, gråfiskare och kaveldunsångare. Rörhöna hörs.


Vi drar till ibiscentrat på andra sidan floden och knallar in i wadin där bakom med målet att ägna någon timme åt fågelskådning. En flertimmarspromenad var inte planerad men så blir det eftersom det är så fint, bra och spännande. Eremiter på bo matar ungar. Stensparv och gulstrupig dito ses, visselhöns och gök ropar. Det är gott om östlig sammetshätta av båda könen. Till vår stora förtjusning är wadin inte helt torr och ju längre in vi går desto mer vatten blir det. Till slut liknar det en bäck med vattensamlingar och vattenvegetation som ser riktigt spännande ut. Det är främst detta som gör att den planerade korta promenaden blir en betydligt längre sådan. Tusentals grod- och paddyngel, fjärilar, märkliga gräshoppsliknande varelser, en ökenfärgad räv med mera, men mest är det trollsländorna som går till.



Ischnura fountanieae eller I. intermedia? Birecik 16/5 -12
Det börjar med resans första dvärgsjötrollslända Orthetrum taeniolatum, violett obelisk Trithemis annulata och de sedvanliga karminerna, som här alla känns mest som orientalisk Crocothemis servilia. Vi blir inledningsvis förvirrade av de olika formerna, färgerna och storlekarna på de kustflicksländor vi ser. Efter ett tag får vi bättre grepp om dem och inser, att det är oasflickslända Ischnura fountanieae som är den vanligare här. Särskilt de tenerala honorna är ytterst läckra, som mindre kustflickslända Ischnura pumilio men större och om möjligt ännu mer rödgula. När vi väl fått kläm på dem är de rätt enkla att artbestämma och därmed skilja från de större kustflicksländorna I. elegans, men ännu idag i skrivande stund vet vi inte säkert om vi också såg Ischnura intermedia på resan, en art som är mycket bristfälligt beskriven i litteraturen och saknar svenskt namnförslag.

Sjötrollsländorna bjuder till, med gott om dvärgsjötrollslända Orthetrum taeniolatum i olika stadier av blåpudring, liksom epålettsjötrollslända O. chrysostigma. Smal sjötrollslända också O. sabina, men den är inte alls lika allmänt förekommande här inåt landet som längs kusten. Vi ser också en starkt avvikande hane av epålett, med delvis svart bakkropp, vilket dock inte är helt ovanligt bland just blåpudrade sjötrollsländor. När vi ska till att gå och tror vi sett allt hittas plötsligt både vit flodflickslända Platycnemis dealbata och en suveränt snygg hane av pudrad flodflickslända P. kervillei. Läckert!

Till slut vänder vi åter på grund av värmen och hungern. Det tilltänkta besöket vid ibiscaféet går om intet på grund av en hel busslast som anländer i samma syfte men precis före. Men vad gör väl det, det ger oss istället tillfälle att besöka det världsberömda caféet Gülhanes, eller ”uvcaféet” som det är mer känt som i skådarkretsar världen över. Vi parkerar, beställer kebab, kaffe och dricka och blir förevisade blek dvärguv på dagkvist – helt suveränt. Den sitter i det första stora trädet på vänster sida från ingången sett, precis under den första stora grenen som sticker ut åt höger på stammen: lätt att lokalisera när man vet precis var den sitter…

Paragomphus lineatus, Birecik 16 maj 2012.

Efter lunchen shoppar vi och fyller kylskåpen på hotellet, fräschar upp oss och drar sedan tillbaka till det norra grustaget för trollsländor. Fågel också förstås. Sommargylling ropar, irakerna ses igen, nu också för Lena. Många fina fotomöjligheter ges, inte minst på tre läckra ökenfinkar ihop med tamarisksparvar. Långnäbbad mås, minervauggla. Gott om kustflicksländor av båda arterna, det vill säga större kustflickslända I. elegans och oasflickslända I. fountanieae. Bland arterna vi ser är det speciellt en som sticker ut, bokstavligt: orientalisk klaffslända Paragomphus lineatus. Tre tenerala hannar ses, och det, tillsammans med den enda levantklubbsländan Gomphus davidii vid Limonlu någon dag innan utgör resans enda flodtrollsländor. Det var uppenbart att vi var lite tidiga för dessa senareflygande arter.

Anette har velat se en hane av bredbandad rökslända Brachythemis fuscopalliata länge och nu blir hon till slut bönhörd. Det är en läcker gynnare, liksom honan som ger ett fullständigt annorlunda intryck. Det blåser tyvärr upp igen, något vi nu lärt oss acceptera men inte direkt uppskattar. Trollsländorna är plötsligt som bortblåsta. Vi spanar längs floden och kör långsamt tillbaka till hotell Mirkelam. Uppfräschning och sedan intas Kiyi intill Eufrats strand för middag. Under tiden sedvanliga rörelser av hägrar, skarvar, biätare med mera över oss och längs floden. Artgenomgång på hotellet och sen i säng efter ännu en mycket givande dag.

/Magnus

Mer om Turkiet på vår blogg
Från en trollsländeresa till södra Turkiet
Lokaltips: Göksudeltat, Turkiet
Lokaltips: Limonlu, Turkiet

måndag 3 september 2012

Sommarens (skånska) fenologi

Citronfläckad kärrtrollslända sågs under året senare än någonsin.
Här fortsätter vi på det vi utlovade när vi redogjorde för vårens (skånska) fenologi här. Vi borde egentligen avvakta då relativt få av de vanligare arterna faktiskt helt slutat flyga, åtminstone sett till tidigare års fenologirekord som du kan se här. Men en del kan vi redogöra för och även för dessa är det svårt att fastställa någon sorts tydlig trend, även om det möjligen kan anas en förskjutning mot senare fynd i år. Vi får återkomma till detta när fler arter slutat flyga med viss marginal, så inga fler fynd görs.

Flygtider för arter som slutat flyga för säsongen. Klicka för större storlek.
Fynden är inte validerade ännu så förändringar kan ske när så görs. Vi vill passa på att flagga för noggrannhet hos både rapportörer och validerare när det gäller fenologirekord. Särskilt vill vi göra det för vanliga arter. Detta låter kanske lite märkligt, men när det kommer till sällsynta arter är man allt som oftast ganska noggrann, medan man låter vanliga arter "passera". Det förekommer både här och i exempelvis fågelrapporteringen så kallade "slentrianbestämningar", där man inte tänker på att en art slutat eller inte börjat flyga än. Rapporterar du till exempel en trädpiplärka senare än tidigare fenologirekord ombeds du fylla i en blankett för att fyndet ska godkännas. Sådana rutiner saknas i dagsläget för trollsländor, så därför måste både validerarna och vi som rapporterar ha koll på fenologin.

/Magnus

Uppdatering 4/9: Notera kommentarerna nedan för sent tillkommen data.