 |
| Vandrande mosaikslända Anax ephippiger, hona, Turkiet 2011 |
Ett ord som en del har frågor och undringar över i trollsländesammanhang är ”vandrande”, som i artnamnen vandrande mosaikslända Anax ephippiger, vandrande ängstrollslända Sympetrum fonscolombii och vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus. För arter som utför långa förflyttningar är detta för att förtydliga att de inte flyttar i egentlig betydelse eftersom de inte återkommer och det inte sker regelbundet eller under en viss tid. De "migrerar" med andra ord egentligen inte, istället är det en enkel förflyttning som sker när till exempel födotillgången är dålig eller vatten torkar ut. Det är alltså snarare ”kringströvande” individer som drar runt eller flyr från dåliga förhållanden, eller exemplar som ”inte får plats” under goda år. Det är dessa arter och individer som ligger i framkanten av utbredningsområdena som har störst chans att hittas här hemma, men också de som utgör pionjärer och kan komma att vara startskottet på en kolonisation. Men lika ofta eller oftare stannar det vid enstaka fynd, eftersom chansen att de ska hitta artfränder av motsatta könet och lämplig biotop är liten.
En del arter är specialiserade på att sprida sig och reproducera sig i grunda, starkt solexponerade och ofta tillfälliga vatten, där larverna har en ytterst snabb tillväxt. Vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus och mindre kustflickslända Ischnura pumilio är exempel på detta. Ett mer extremt och allt mer berömt exempel är arten ”Wandering Glider/Globe Skimmer” Pantala flavescens som följer monsunvindarna. Sländor föds i regnpölar i Indien och vandrar med monsunen till Östafrika. Där lägger de ägg i de nya pölar som uppkommer i regnen och deras avkomma flyger redan sex veckor senare i sin tur vidare med monsunen. Efter fyra generationer är de ”tillbaka” i Indien, där det börjar om igen. Då har dessa generationer tillsammans avverkat 16 000 km! Dessa sländor har i sin tur fågelarter specialiserat sig på att utnyttja, inte minst amurfalken som följer samma vindar och därmed trollsländesvärmarna och förklarar dess något märkliga flyttväg, från nordöstra Asien till södra Afrika. En nätt sträcka!
Vi rekommenderar starkt att du tar dig tid att lägga 16,38 min på att se denna filmade föreläsning där Charles Anderson på ett mycket roande, pedagogiskt och bra sätt berättar om hur Pantala flavescens tar sig tvärs över Indiska oceanen varje år på 1000-2000 meters höjd!
En del arter är specialiserade på att sprida sig och reproducera sig i grunda, starkt solexponerade och ofta tillfälliga vatten, där larverna har en ytterst snabb tillväxt. Vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus och mindre kustflickslända Ischnura pumilio är exempel på detta. Ett mer extremt och allt mer berömt exempel är arten ”Wandering Glider/Globe Skimmer” Pantala flavescens som följer monsunvindarna. Sländor föds i regnpölar i Indien och vandrar med monsunen till Östafrika. Där lägger de ägg i de nya pölar som uppkommer i regnen och deras avkomma flyger redan sex veckor senare i sin tur vidare med monsunen. Efter fyra generationer är de ”tillbaka” i Indien, där det börjar om igen. Då har dessa generationer tillsammans avverkat 16 000 km! Dessa sländor har i sin tur fågelarter specialiserat sig på att utnyttja, inte minst amurfalken som följer samma vindar och därmed trollsländesvärmarna och förklarar dess något märkliga flyttväg, från nordöstra Asien till södra Afrika. En nätt sträcka!
Vi rekommenderar starkt att du tar dig tid att lägga 16,38 min på att se denna filmade föreläsning där Charles Anderson på ett mycket roande, pedagogiskt och bra sätt berättar om hur Pantala flavescens tar sig tvärs över Indiska oceanen varje år på 1000-2000 meters höjd!
/Magnus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar